Varför ensambarn?

Jag håller med dig. Självklart blir det annorlunda för ensambarn och de som inte är det. Det säger sig självt, alla växer vi upp med olika omständigheter som forma oss. Jag tycker även att man kan se det på föräldrarna med. 

Att ha fler barn är verkligen att rekommender, att vara ensambarn är mer ensamt än med syskon. Fördelarna är många med syskon somexempelvis lär de sig samarbeta lättare även också få känna att all fokus ligger på hen så ibland får man släppa saker som gör en lite upprörd osv.

min fru är ensambarn och säger att hon alltid önskat sig ett syskon. Nu i vuxen ålder måste hon har minst tre barn, för att hon inte vill att de ska känna sig ensamma som hon många gånger gjorde. Finns lite forskning på att det kan vara positivt med fler barn. Självklart är dejtingen fel med att bara ha ett och barnet kommer växa upp till en fin människa ändå!

Forskning visar även att ensambarn har svårt att kontrollera sina känslor, känns lite som om att du passar in där?

Tyvärr är föräldrarna till ensambarn i min omgivning rätt så dåliga på att uppfostra ?normala? barn utan dessa barn tror att de är mer speciella än andra barn och har svårt för vissa sociala sammanhang under längre tid. För jag menar, det är barn som ska bli vuxna människor vi försöker forma och på arbetsplatser märker man i princip alltid vilka som inte har syskon. 

Fast du är mer ensam än de med syskon. Ren fakta.

Det är barn vi pratar om och hur man umgås som vuxen är av mindre vikt. Det jag säger finns en del forskning bakom och om du vuxit upp utan syskon förstår du kanske inte poängen. Forskning visar även att ensambarn har svårt att kontrollera sina känslor, känns lite som om att du passar in där?

 Det jag syftade på var det sociala samspelet med andra barn blir mindre/sämre/senare vilket  stöds av forskning. 

Jag tycker det är glasklart hur att ha ett syskon under uppväxten är mindre ensamt. Förstår inte din motsättning här. 

jag påstår inte att din uppväxt varit dålig bara att det är bra att ha syskon, inte nödvändig.

Jag tänker att syskonen oftast romantiseras av människor med god kontakt med sina syskon, eller människor som hela livet just saknat syskon.

Verkligen är något annat. I verkligheten är fler ensambarn framgångsrika och ödmjuka. De har fått goda förutsättningar och haft föräldrar som orkat. En del må uppfattas som "bortskämda" eftersom de faktiskt fått sina egna behov tillgodosedda!

Naturligtvis har de missat upplevelsen av att ha syskon, men att ha syskon betyder också att det kostar mer, att föräldrarnas ork ska räcka till mer och att det finns ytterligare en person att förhålla sig till.

Är allt frid och fröjd så är ju syskon väldigt mysigt. Men risken med fler barn är faktiskt att barnen inte kommer överens. Eller att ett barn tar upp allt utrymme.