Varför ensambarn?

Min fråga riktar sig till föräldrar som aktivt valt att endast skaffa ett barn, alltså inte till er som endast kan få ett barn fastän hade önskat fler.

Jag och en vän diskuterade barn och syskon häromdagen. Vilken gåva det faktiskt är med syskon och vad barnen lär sig tack vare sina syskon, exempelvis att dela med sig. För oavsett vad ni med ensambarn/endabarn säger så är det inte samma sak att leka med en kusin/kompis i några timmar som att bo tillsammans med ett syskon 24/7. Så vad gör ni för att inte få egoistiska, självcentrerade barn? 

Tyvärr är föräldrarna till ensambarn i min omgivning rätt så dåliga på att uppfostra ?normala? barn utan dessa barn tror att de är mer speciella än andra barn och har svårt för vissa sociala sammanhang under längre tid. För jag menar, det är barn som ska bli vuxna människor vi försöker forma och på arbetsplatser märker man i princip alltid vilka som inte har syskon. 

Jag håller med dig. Självklart blir det annorlunda för ensambarn och de som inte är det. Det säger sig självt, alla växer vi upp med olika omständigheter som forma oss. Jag tycker även att man kan se det på föräldrarna med. 

Att ha fler barn är verkligen att rekommender, att vara ensambarn är mer ensamt än med syskon. Fördelarna är många med syskon somexempelvis lär de sig samarbeta lättare även också få känna att all fokus ligger på hen så ibland får man släppa saker som gör en lite upprörd osv.

min fru är ensambarn och säger att hon alltid önskat sig ett syskon. Nu i vuxen ålder måste hon har minst tre barn, för att hon inte vill att de ska känna sig ensamma som hon många gånger gjorde. Finns lite forskning på att det kan vara positivt med fler barn. Självklart är dejtingen fel med att bara ha ett och barnet kommer växa upp till en fin människa ändå!

Forskning visar även att ensambarn har svårt att kontrollera sina känslor, känns lite som om att du passar in där?