Varför ensambarn?

Att skaffa ett till barn bara för att skaffa ett syskon till det första barnet är kanske inte så ansvarsfullt. Personligen vill jag ha fler barn, har ett nu. Vill ha fler för jag älskar barn, vill samtidigt inte ha ett barn av den anledning som du skrev. Man märker väldigt ofta på de som är ensambarn på jobbet. Skulle vi nu fortsätta ha ett barn om vi inte kan få fler så gör det inget. Vi älskar lillen oavsett såklart, men önskar fler:)

www.expressen.se/halsoliv/psykologi/experten-krossar-myten-om-ensambarn/

Under titeln ?End of a stereotype? skriver studieförfattarna att det inte finns några belägg för att ensambarn är mer narcissistiska än personer med syskon.

Andra studier visar inte heller någon skillnad när det kommer till saker som utåtriktning, samarbetsvillighet, mogenhet, självkontroll eller ledarskap. Däremot, menar Aznar, finns tecken på att ensambarn kan vara mer motiverade och bättre på att acklimatisera sig till nya situationer. Det kan exempelvis förklara varför ensambarn generellt studerar längre och får prestigefyllda yrken. Enligt Aznar finns det också forskningsbelägg för att ensambarn varken är mer ensamma eller har svårigheter att skaffa vänner.

Allt sammantaget verkar det inte handla om några extrema skillnader på ensambarn och personer med syskon. I vissa fall kan det till och med vara en fördel att vara solo. Barnet i fråga får trots allt tillgång till föräldrarnas odelade uppmärksamhet och resurser under hela livet.

www.expressen.se/mama/mamaliv/ensambarn-nej-barn-maste-inte-ha-syskon/

Alla ?vet? liksom att ensambarn blir bortskämda och egocentriska och att det bästa för ett barn är att växa upp med syskon. Men har den uppfattningen någon ­vetenskaplig grund, egentligen? ? Det finns ingen forskning som säger att det skulle vara så. Men ungefär 90 procent av barnen i Sverige har syskon, och det finns alltid en tendens till att normen blir det som ses som normalt och att det som ligger utanför normen blir suspekt. Vi vill också gärna rättfärdiga vår egen livsstil och våra egna val, och eftersom de flesta av oss både är uppvuxna med syskon och har flera barn själva så blir det det valet som av majoriteten ses som ?rätt?, säger Martin Forster, psykolog som arbetat länge med barn och deras familjer, och som idag undervisar och forskar på Karolinska Institutet.

Det sägs ofta att ensambarn blir bortskämda eftersom de får för mycket uppmärksamhet av sin eller sina föräldrar, och att endabarn har svårt att dela med sig. Men antagandet att barn skulle må bäst av att ha syskon har ingen vetenskaplig grund. Ingen forskning pekar på att ensambarn skulle vara sämre rustade för livet än barn med syskon, eller att de när de blir äldre skulle ha svårare att samarbeta, eller få sämre sociala förmågor.

Om barnet hela tiden får ­bestämma kan det kanske skapa problem, men ensambarn växer ju upp i familjer som ska hitta ett samspel lika mycket som barn som har syskon gör. Jag tror tvärtom att föräldrar med ett barn har extra gott om tid att reflektera ihop med sitt barn och lära barnet hur man beter sig i ­sociala situationer, säger Ingrid Gråberg, psykolog med mångårig erfarenhet av arbete med barn, ungdomar och familjer.

www.onlychildworld.com/blog-posts/6-benefits-of-having-only-one-child

www.abc.net.au/everyday/benefits-of-being-an-only-child/100009010

www.scarymommy.com/parenting/only-child-benefits

1. They?re just as good at socializing, despite what many think.
2. They?re closer to their parents.
3. They?re go-getters.
4. They?re better at regulating their emotions.
5. They?re less likely to be depressed as teens.
6. They?re more environmentally friendly.

Varför drar du slutsatsen att ensambarn blir egoistiska och självcentrerade? Det beror ju på föräldrarnas uppfostran och drabbar även barn med syskon. 

Jag har bara ett barn. Jag upplever honom som mer eller mindre likadan som andra barn personlighetsmässigt. Han kanske har lite udda intressen för vuxnare mat och sådant som andra barn kanske inte har. Tror inte det har något med hans ensambarnstatus att göra. 

Min mamma och båda mina svägerskor är ensambarn och de är alla varma och vänliga människor med stor empati och härlig energi. 

Så jag tror dina teorier är just bara - dina teorier. 

Jag har ett ensambarn och så kommer det att bli.
Inte för att jag ville men så blev det. 

Jag upplever mitt barn som väldigt världsvan då hon alltid har fått vara med på allting.
Jag har alltid varit medveten om att hen måste lära sig att dela med sig,vänta  på sin tur och kompromissa och inte alltid vara i centrum eller bli bortskämd.
Hen är en väldigt omtyckt och en klok människa som är hjälpsam och väldigt lösningsorienterad.
Hen har fått mycket uppmärksamhet och jag har respekterat hen genuint för det hen utrycker och står för och jag anser att det har format hen till en person som vet sitt värde och som samtidigt kan sätta sig in i andra människors perspektiv.

Kort och gott så tror jag att även ensambarn kan läras in i ett kollektivt samhälle utan att bli egoister och tro att världen endast kretsar kring dem.
Det är mitt barn bevis på.

Jag har bara ett barn, vi vill inte ha flera och kommer inte skaffa flera, även om tvåbarnsnormen gav mig lite panik när han var yngre. Den andra föräldern som kommer från ett land där ett barn är det vanligast förstår inte tvåbarnsnormen alls. 

Jag vill bara ha ett barn för att det räcker så, jag är nöjd med den jag har, vill inte ha fler och tror inte aff det är bra dör familjen att skaffa ett barn till som inte är önskat, och inte rättvist mot barnet att bli född som sällskap åt sitt storasyskon. 

Jag vill kunna ägna all min tid, uppmärksamhet och resurser åt det barn jag har. Jag vill också fortsätta det jobb som jag älskar, ha tid för mig själv och min partner och ha råd att åka till familjen utomlands med barnet och ta med barnet på mina jobbresor utomlands. 

Jag håller med om att syskonrelationer kan vara fantastiska, men de behöver inte vara det. Jag har syskon som hade psykiska problem och förstörde min barndom och som vuxen har jag inget intresse av att ha kontakt med dem. Däremot har jag andra släktingar som jag står nära. 

Mitt endabarn är generös och artig, diplomatisk och social. Har han godsaker så delar han alltid lika med sina vänner. Får han något gott sparar han lite och tar med till oss föräldrar. Han låter alltid andra leka med sina saker. Han är bättre än oss föräldrar att vänta i kö. Delvis är det för att vi har uppfostrat honom så, delvis, antar jag, för att han aldrig har upplevt syskonrivalitet, han har aldrig behövt vakta sina saker från syskon, aldrig behövt kämpa för uppmärksamhet eller vänta på att stå i centrum. Det som varit en utmaning är att lära sig vänta på uppmärksamhet och att förlora, vilket jag misstänker är just för att den träningen inte kommit naturligt. Å andra sidan är han väldigt duktig på att umgås med båda barn, vuxna och äldre. En del av våra endabarnvänner har svårt med generositeteb, en del av vänner med syskon är så tränade i att respektera ditt och mitt att mitt barn har svårt att leka med dem. Det är väl olika helt enkelt, och beror nog mest på uppfostran och personlighet är syskon, även om det innebär särskilda utmaningar båda att ha och att inte ha syskon. 

Jag är ensambarn och har alltid varit den som delat med mig absolut mest när jag lekt med vänner etc. Vet inte hur många gånger som mamma berättat hur jag gett en kompis något den velat ha trots att jag ville ha det själv. Vet hyfsat många med syskon som är sjukt ego och vill roffa åt sig precis allt just för att "du vet inte om någon annan tar det annars".

Sen, som grädde på moset, så vet jag att jag klarar mig själv. Jag behöver inte folk omkring mig hela tiden för att vara lycklig. jag har inga problem med samarbete men inte heller att jobba på egen hand. 

Varför jag blev endabarn vet jag inte riktigt. Men sannolikt är det för att mamma helt enkelt hade svårt att bli gravid igen efter mig. 

Hade inte jag fått två på en gång hade det troligen blivit ytterligare en generation endabarn. Även sambon är endabarn. 

Jag håller med dig. Självklart blir det annorlunda för ensambarn och de som inte är det. Det säger sig självt, alla växer vi upp med olika omständigheter som forma oss. Jag tycker även att man kan se det på föräldrarna med. 

Att ha fler barn är verkligen att rekommender, att vara ensambarn är mer ensamt än med syskon. Fördelarna är många med syskon somexempelvis lär de sig samarbeta lättare även också få känna att all fokus ligger på hen så ibland får man släppa saker som gör en lite upprörd osv.

min fru är ensambarn och säger att hon alltid önskat sig ett syskon. Nu i vuxen ålder måste hon har minst tre barn, för att hon inte vill att de ska känna sig ensamma som hon många gånger gjorde. Finns lite forskning på att det kan vara positivt med fler barn. Självklart är dejtingen fel med att bara ha ett och barnet kommer växa upp till en fin människa ändå!

Har ett barn och skulle kanske skaffat ett till om det var möjligt men det är det inte. Är ändå nöjd som det är. Om jag skulle skaffat ett till hade anledningen i alla fall inte varit att barnet inte skulle bli egoistiskt och självcentrerat. Provocerande att du tror att de automatiskt blir det. Det handlar om uppfostran. Du har fördomar precis som det finns fördomar om storasyskon att de blir bossiga och bara ska bestämma eller att småsyskon blir bortskämda. Den mest egoistiska person jag arbetat med var yngst av fem syskon, hon hade aldrig behövt ta ansvar, bad man henne om något tog hon det som en förolämpning. Jag har själv en syster, det var bra. Har två syskonbarn, de bråkade jämt, var alltid helt matt efter besök hos dem. Allt har för och nackdelar men finns inget som säger att ensambarn blir självcentrerade eller egoistiska, de lär sig också att anpassa sig och visa hänsyn, det är föräldrarnas ansvar oavsett hur många barn man har. Jättedum fråga!

Har ett barn och skulle kanske skaffat ett till om det var möjligt men det är det inte. Är ändå nöjd som det är. Om jag skulle skaffat ett till hade anledningen i alla fall inte varit att barnet inte skulle bli egoistiskt och självcentrerat. Provocerande att du tror att de automatiskt blir det. Det handlar om uppfostran. Du har fördomar precis som det finns fördomar om storasyskon att de blir bossiga och bara ska bestämma eller att småsyskon blir bortskämda. Den mest egoistiska person jag arbetat med var yngst av fem syskon, hon hade aldrig behövt ta ansvar, bad man henne om något tog hon det som en förolämpning. Jag har själv en syster, det var bra. Har två syskonbarn, de bråkade jämt, var alltid helt matt efter besök hos dem. Allt har för och nackdelar men finns inget som säger att ensambarn blir självcentrerade eller egoistiska, de lär sig också att anpassa sig och visa hänsyn, det är föräldrarnas ansvar oavsett hur många barn man har. Jättedum fråga!