Lämna skuldsatt sambo?

Du har testat att flytta ut en gång och det räckte inte. Känner du inte att du vill leva tillsammans längre så gör inte det.
Du kan annars försöka en gång till med att flytta ut och då har ett mycket tydligt ultimatum att han måste söka hjälp och att du inte flyttar tillbaka förrän alla skulder är lösta, om du inte är helt redo för att avslutad.

Du verkar ha tänkt mycket på detta så ja - sälja huset och separera är en lösning. Han kommer så klart bli förstörd, men det borde inte komma som en chock eftersom du försökt prata med honom om ekonomin i flera år. 

Vill han lära sina barn att missköta ekonomin så som han gör? Vill han lära sina barn att man inte kommunicerar i en relation? 

Du gör rätt i att fundera på att lämna honom. Du är tydligt medberoende i hans ekonomiska missbruk. Om du tänker att det vore alkohol istället för pengar så är det kanske enklare för dig att se vad det handlar om. Mekanismen är samma. 
Du kan inte hjälpa honom. Risken är att du tar skulder i ditt namn för att rädda situationen. 
Jag gifte mig med en man med samma problematik. Innan den resan var klar hade jag 12 betalningsanmärkningar och avdrag på lön. Efter skilsmässan blev jag skuldfri och anmärkningarna är borta. 
Det var som att leva med en alkoholist. Samma beteende. Samma bråk. Samma oro. Pengarna räckte aldrig till månadens räkningar. 

TS sambo har säkert det som inom psykiatrin kallas grandios självbild, han ser inte verkligheten och bortser från begränsningar. Han vill leva ett lyxliv han inte har täckning för, utåt ska allt verka flott. I grunden finns en känsla av otillräcklighet som han vill kompensera för.                                        Självklart spiller detta beteende över på TS, det begränsar och skapar konstant oro. Det har  redan fått konsekvenser i form av störd nattsömn. Att leva under ständigt hot om utmätning är ett fruktansvärt tillstånd. Nu finns det också barn i familjen och oron kommer att prägla dem också     Ett tafatt försök att komma tillrätta med detta har gjorts men sambon föll tillbaka igen.                    Hög igenkänning här, men drog mig ur innan det eskalerade, var inte svårt eftersom inga barn fanns i bilden. De följande fruarna drabbades. För min del kändes det som om jag just hade missat ett flyg som sedan skulle komma att störta.                                                                                                                 Det finns ingen annan utväg än att separera. Även om det temporärt kan bli bättre så ligger detta i botten av sambons personlighet                           . Det går kanske böttre så länge livet löper på och inga yttre påfrestningar inträffar, men händer något jobbigt kommer sambon garanterat att falla tillbaka.                                                                                                                                                                         I mitt fall hade maken en snedvriden uppfattning om att "jag med min intelligens och sociala kompetens har rätt till detta".

Att ha ett "ekonomiskt" missbruk/vara urusel med pengar/inte vilja/kunna acceptera vad man har råd med innebär inte automatiskt att man har en grandios personlighet. Visst finns det grandiosa med skulder men alla skuldsatta är inte grandiosa. 

Din liknelse med flygplanet var bra. Jag gick ombord ovetandes om pilotens (makens) kompetens att flyga (hantera pengar/ärlighet) men jag överlevde när planet störtade. 

Håller också med om att en separation är det enda rätta. Ts behöver rädda sig själv och barnen.

Det började med -150 000 och nu är han uppe i -600 000. Du ser ju vart det hela tar vägen. Och det går fortare och fortare. När är det fyrdubblat igen och
-2 400 000? Jag kan garantera att det tar avsevärt kortare tid än 7 år nu.

Klipp med honom ekonomiskt innan han drar med dig ner i summor som inte ens du kan reda upp. Han kommer alltid att vara pappa till era barn, men om de och du ska kunna leva det liv de lever idag kan du inte fortsätta låta din man förstöra er ekonomi. Det drabbar både er standard och hälsa. Han förstår ju inte ens att det är er gemensamma ekonomi han förstör utan han tror det är vattentäta skott mellan hans och dina pengar, men ni är gifta och har utmätningsbara tillgångar tillsammans.

Skilj dig och boka tid hos banken för ekonomisk rådgivning. Sedan kan nu umgås och ha kul tillsammans.

Du har ju verkligen provat allt men det har inte haft mer än en tillfällig effekt på honom så då återstår bara att kapa linan innan det är för sent.

Håller med tidigare inlägg, lämna honom på riktigt för din egen skull. I förlängningen är det bättre för honom också då det kanske kan tvinga honom till viss insikt. Min fd sambo hade väldigt liknande beteende, jag lämnade när jag insåg att han hade ett spelmissbruk och skulder på 750 tusen. Det var oerhört svårt och är fortfarande men jag ångrar mig inte, känns bra att ha återtagit kontrollen över min egen ekonomi och mitt liv även om jag till viss del fortfarande påverkas såklart eftersom vi har ett gemensamt barn. Skickar styrka till dig! 

Usch vad jobbigt! Du verkar ha gjort allt du kan så separera innan du dras ner djupare i det hela låter som en bra idé. Dock måste man för att få skuldsanering ha gjort allt man kan för att lösa sina skulder - han verkar inte ens ha insett att de är ett problem, så skuldsanering är sannolikt en bra bit bort. Han behöver troligen krascha ekonomiskt innan han inser att han har problem. Lycka till!

Tack för alla svar. Jag har försökt prata med honom igen och ställde till och med ultimatum igår att jag vill ha insyn i alla lån (totalsumma, hur mkt han amorterar varje månad och under hur lång tid) och att han får börja extrajobba, ändra sin livsstil och göra upp en budget för att kunna betala tillbaka lånen. Jag fick inget svar, bara ett kallt beteende och nu ignorerar han mig. Jag tror att han helt enkelt tror att han bara kan vänta ut mig, vänta tills stormen lagt sig och så kan vi släppa det och återgå till våra vanliga liv. Så brukar det vara. Men jag tänker inte ge mig den här gången. Antingen gör han som jag vill eller så separerar vi. Jag orkar inte oroa mig mer. Det värsta av allt är egentligen inte själva lånen, utan att han 1) skyller dem på mig (att JAG skulle haft en dyr livsstil som tvingat honom till att ta lån, medan jag egentligen bara levt efter de förutsättningar jag känt till - dvs summan vi haft på vårt gemensamma konto) och 2) inte ens förstår att han sårat mig, rentav svikit mig, genom att ta alla dessa lån helt utan min vetskap. Han förstår int ens att det är ett problem. När jag sa att jag är livrädd att kronofogden ska komma och ta allt vi äger och vårt hus fick jag bara ett hånskratt tillbaka, som att jag var urlöjlig. Jag får nog inse att han aldrig kommer att förändras och att jag aldrig kommer nå fram till honom. Den enda lösningen är nog en separation nu. 

Du har kommit fram till en klok slutpunkt ts. Separation är det som återstår nu, jag förstår att du oroar dig för huset, för även om de inte kan ta av din halva så äger ni det ju tillsammans, och jag tror också det kan bli problem för din del trots att det är hans skulder.

Börja med att ställa dig i bostadsköer, det kan ta längre tid än man tror. Kontakta mäklare om att lägga ut huset på marknaden, räntorna är fortfarande illa men det verkar som om marknaden ändå håller på att återhämta sig så jag hoppas ni får ett ok slutpris. Du måste så klart prata med "sambon" om detta men samla tankarna först så du vet vad du ska säga, ge inget utrymme för slingrande. Säg att du har bestämt dig för att ni två ska gå skilda vägar, att det är slut mellan er och att det är bäst om ni kan separera så snabbt som möjligt. Han kommer säkert både bråka och skrika men stå fast vid ditt beslut, diskutera inte med honom. Upprepa bara att ni ska gå isär, du borde så klart också berätta att det beror på hela den här ekonomiska situationen som sätter dig i en fruktansvärt otrygg situation och att du inte kan leva så. Prata inte om honom, att det är han som har förstört osv, det leder bara till mer bråk och att han hamnar i försvarsläge utan håll det till dig, dina känslor och upplevelser. Diskutera inte heller alltför länge om detta utan ge det 15-20 minuter i första läget, efter det lär ni ändå bara gå i cirklar.

Lycka till.

Du gör helt rätt! Jag känner igen hans beteende så otroligt mycket från min fd. Han är förmodligen så långt inne i sin förnekelse att han tror på sina egna orimliga förklaringar och skuldbeläggandet av dig. Förbered dig mentalt på att han kan försöka lägga mycket kraft på att få dig att ändra dig om separationen, med krokodiltårar och tomma löften till exempel. Påminn dig om att er relation i de bästa av världar faktiskt kan förbättras av en separation i längden, men han behöver hantera och inse sin problematik på egen hand först <3

Bra beslut! Planera nu för att kunna hålla dig till det. Lycka till!