Galen på svärmor

Din man måste sluta jamsa med sin mamma och inse vilka som är hans familj och ansvar som steg 1.
Du gör helt rätt i att säga att det inte blir något mer umgänge om de inte respekterar dig. Viktigt
är att också faktiskt genomföra det om de inte skärper till sig. En chans gäller liksom. I förlängningen riskerar de att lära ditt barn att ditt, helt rimliga, säkerhetstänk är ett utslag av hysteri och inget man behöver lyssna på. Vilket vore förödande.

Att hålla på att håna dig är helt oacceptabel, jag är imponerad över att du inte redan brutit kontakten, jag hade blivit helt vansinnig. 
Har själv en äldre släkting som inte riktigt fattar att man inte tänker som man gjorde på 70-talet, han ifrågasätter tom bilbarnstolar till tvååringar. Vi har haft våra duster men han går aldrig vinnande ur dem när det gäller mitt barn. Alternativet hade nämligen varit att han inte får umgås med sitt barnbarn. 

Och helt ärligt: låt svärmor härja med raseriutbrott om hon tycker det är kul. Det hjälper knappast hennes sak att bete sig helt oberäkneligt, då har du ytterligare skäl att ge din man till varför de ör olämpliga att ta hand om ert barn. Hon lär väl knappast misshandla dig? Låt henne härja och gräva sin egen grav. 

Nej det är också min fasta övertygelse. Jag tänker barnens förvirring om flera vuxna hejjar på en sak och mamma en annan. Indirekt lär dem ju sig att mamma behöver vi inte lyssna på. Särskilt om svärmor rackar ner på mig framför dem ?nej mamma är bara rädd?, lyssna inte på henne liksom.

Tyvärr kommer han alltid välja med utgångspunkt från sin konflikträdsla. Han brukar hellre ta en sur fruga än ett bråk med morsan sin. Det är så det alltid varit & inga bättringar har skett trots att jag pratar med honom om det varje gång. Så inget hopp om det där. Jag kan helt enkelt bara styra över mig själv och tuffa till mig med att ta konflikterna med svärmor. (Även om jag tycker att det i huvudsak är hans ansvar att deala med sina föräldrar när det är obehag så gör jag det med mina egna). Och begränsa umgänget tyvärr? (pga detta kan jag inte låta dem vara ensamma med svärmor fler ggr, de bor vid sjön).

Tanken har slagit mig rätt så några gånger, jag konstaterar jämt att jag är ensam vuxen i detta hem 😁

Blir jämt arg o besviken på honom pga hans konflikträdsla. Den är extrem. En gång i en lekpark klev två andra barn upp på vårt barns kompisgunga. Sen sa dem till vårt barn att kliva ner och gå bort. Hon tittade på sin pappa. Pappan sa ?ja kom här X?. Då lydde barnet o klev ner o började såklart gråta hysteriskt? Jag blev arg på min man när dem kom hem & berättade. Riktigt uppgivet besviken blev jag på att pappan inte vågade säga ifrån (vänligt men bestämt) till två typ 8-åringar. Tänkte så orättvist behandlad vårt barn måste känt sig osv, att inte ens pappa står upp.

Avenia
?Det handlar om ditt barns liv. Men du backar för att hon blir obehaglig annars. Prioriteringar? 
Jag förstår, för jag har en liknande svärmor med samma brist på risktänk. Men där blir jag jävligt obehaglig om hon skulle få för sig att styra och ställa. Vilket hon gjort. Jag är mina barns mamma och jag räds inte hennes eventuella utbrott. Du måste tuffa till dig. Du kommer med veka ursäkter om att svärmor är obehaglig. Hon har fått dig dit hon vill. Exakt hennes avsikt. Hon vet att du är för mesig för att säga ifrån. Du riskerar hellre ditt barns liv än gör din svärmor upprörd. Är det så du vill ha det??

Vilken tur att du är en sån tuffing och har en svärmor som lyssnar på dig! Du är inte särskilt trevlig i tonen mot mig så kan ana att du blir ?jävligt obehaglig? mot svärmor.

Jag skulle aldrig riskera mina barns liv för svärmor! Jag satt ju i gengäld & såg till att barnet var intill oss i vattnet trots hetset att jag var rädd av mig samt sa jag till att nej nu får barnet komma upp (och att barnet blev lämnat ensam på djupt vatten vid bryggkanten 30 m ut chockade även mig, det kunde jag aldrig förutspå). Jag känner också min svärmor och vet att även om hon rättar sig efter mig aktuellt tillfälle (under tvång) så gör hon som hon vill när dem är ensamma en annan gång. Har hört henne säga förr om andras saker ?det man inte vet har man inte ont av? osv. Jag känner henne alltför väl.

Tackar för stödet. Jag kommer se till att det blir som jag säger nästa gång även om relationen går i kras nu. 

Kommer som sagt heller aldrig lämna barnen ensamma med svärmor mer. Det bestämde jag där & då ute på sjön. Sorry not sorry.

Kom att tänka på den här som jag läste för ca hundra år sedan när mitt eget barn var litet: https://www.expressen.se/mama/mamaliv/hon-ramlade-i-hon-ramlade-i/

Den hjälpte faktiskt mig att stå på mig när "alla andra" påstod att man nojade i onödan. Det är sjukt jobbigt att alltid vara den enda som tjatar på barnen om den tråkiga säkerheten. Speciellt när man jobbar i motvind med övriga familjen. Tyvärr får ju morsor ofta den rollen, speciellt om pappan är rädd för sin mamma. Och hans konflikträdsla har säkert med hennes beteende att göra... Kanske terapi för honom enskild och er tillsammans vore något? 

hittar inte artikeln nu, men jag är uppväxt vid vattnet. När jag var ca. 9-10år så blev det ett jäkla pådrag nere i hamnen. Då var det ett litet barn (kanske 2-3år?) som hade varit ute till havs med sina föräldrar. På bryggan hade barnet fått av sig flytvästen och sedan ramlat i. 
En brandman som inte var i tjänst just då, såg det hela och dök efter. Tänk nu att detta var djupt vatten, mörkt och grumligt. Han var under ytan i närmare 5min innan han hittade barnet. Barnet fick åka in till sjukhus med helikopter, kommer faktiskt inte ihåg hur det slutade.

Så även om barnet var på bryggan, föräldrarna höll på att lasta ur båten samtidigt som barnet på något vänster, tog sig ur flytvästen, och ramlade i. 

Det är lätt att tänka att ?herregud vad du är harig, vilken hönsmamma?, men när man minst anar det så kan olyckan vara framme. Likaså är det lätt att tänka ?vi är på bryggan, det är ingen fara?. Visst, det hör inte till det normala att sådana händelser sker, men vill man verkligen vara en av de få som råkar ut för det? 

Hej! 

Barn i djuptvatten ska ha flytväst eller annan flytutrustning. Punktslut.

Stå för din åsikt, och var fast vid den, och behåll ändå din vänlighet. Förhoppningsvis ger svärmorn sig. 

Barnet får var hos sina farföräldrar när hen är lite äldre.

Ett viktigt tips till: Prata avskilt med ditt barn om säkerhet och om de fall då flytväst blir räddningen. Får du med barnet på spåret så kommer hen själv att vägra ta risker. Berätta att farmor gör fel.

Om din man är riskmedveten men är feg, uppmuntra honom till stötta även med enkla ord, och inte lämna dig helt i den konfrontationen. 

Har du pratat med din svärfar, kan han bli på din sida? Förklara att ansvaret ligger på er som föräldrar

Känner du att dina barn utsätts för risker utanför din kontroll så kan du orosanmäla till socialtjänsten.

Som en säkerhetsmedveten pappa som dessutom är konflikträdd, förstår jag precis vad du upplever. Jag blir påskrattad av bröder eller får en föreläsning av farsan. Dock har jag min mamma på min sida 🙂

Lycka till

Din svärmor beter sig obehagligt, omoget och oansvarigt som tummar på säkerheten för att få rätt. Jag förstår att du är frustrerad! Och att förlöjliga dig inför ditt eget barn är respektlöst. Som om hon försöker vända ditt barn emot dig. Vad är det med alla svärföräldrar, är det konkurrens dom känner som gör att dom beter sig så?

Jaha, nu framkommer det att grandma har kört runt med min 6-åring flera kilometer i bil inne i staden utan bilbarnstol eller bälte?

En del ansvarslösa handlingar kan man orosanmäla. Jag vet dock inte om det blir till er fördel i det här fallet, eller om det bara blir rörigt.

Det här med bilbälte är ännu mer självklart att man ska ha på sig. Hon bryter annars mot lagen.