Är incel något man förtjänar att vara?

Det finns många sådana män och det finns många sådana kvinnor.

Däremot finns det fler som inte är så. De flesta sköter som sagt inte sina relationer.

Absolut. Som jag skrev är nästan alla misslyckade relationer bådas fel. Relationer påverkas av vad vi gjorde igår, för en vecka sedan, för ett år sedan och för ett decennium sedan. Man kan inte titta på en enskild händelse som är ett symptom på en dålig relation och sedan peka ut en syndabock. Hur blev relationen dålig?

Det finns undantag, ja där den andra personen verkligen är ett hopplöst fall men de fallen är ovanliga.

Absolut inte. Däremot måste man inse att i de flesta fall kommer partners beteende att vara en reflektion av en själv. Om man själv är en superpartner är det sannolikt att partnern kommer att behandla en väl.

Som jag även sagt till TS i den här tråden. Det gäller att ta fullt ansvar för var man hamnar i livet. Ytterst lite sker av en slump. Livet blir vad man gör det till.

Alla människor har primärt ansvar för hur den agerar. Men man har också ett ansvar för hur man påverkar människor i ens närhet. 

Jag kan välja att vara sur, lat, negativ och strunta i mitt utseende. Det kommer självklart att påverka relationen negativt. Minska chanserna för att barnen får växa upp i ett tryggt hem med mamma och pappa. Minska chanserna för mig och min fru att få ett givande kärleksliv. Öka chanserna för skilsmässa.

Det är ingen ursäkt för partnern att inte ta sitt ansvar. Om partnern blir deppig i den miljön och göra dumma grejer som att vara otrogen så är det fortfarande dens ansvar och dens fel. Det fråntar dock inte mig från mitt ansvar att påverka människor i min närhet positivt. Och i det ansvaret hade jag brustit om jag varit sur, lat och ovårdad.

Nej

Jag vill komma till att man har ansvar för sina relationer. Hamnar man i skilsmässa så har man antingen gjort ett dåligt jobb i sin relation eller så har man gjort ett dåligt val av partner. Det är bara att välja.

I den här tråden vill många lära TS att ta ansvar. Det är då en bra början att föregå med gott exempel. För ofta låter det som så att folk vill att andra ska ta ansvar. Den intressanta frågan är vad man själv gör för att ta ansvar för det är alltid lätt att peka åt något annat håll.

Då kan du inte ha läst många av mina inlägg i tråden. Jag har hela tiden hävdat att TS situation är helt upp till honom att lösa. Ingen annan kan eller kommer att lösa situationen åt honom. Han precis som alla andra har fullt ansvar för det liv han skapar sig. Har man inte det liv man vill ha så är det på grund av en själv.

Då har du missuppfattat mig. 

Jag bara konstaterar att det finns många människor som pekar på andra att ta ansvar för sin situation när de inte gör det själva. Bästa sättet att inspirera andra är att föregå med gott exempel.

Jag är helt med på att TS ska börja jobba. Det är hans och alla andras väg till ett bra liv. 

Enstaka individer har i tråden avsagt sig ansvar för sina relationer och det är det jag har kommenterat. Det är ett mycket olyckligt sätt att se på sin situation.

Incelrörelsen har inte uppstått i ett vakuum. Det har under de senaste decennierna vuxit fram en kultur där det anses mer eller mindre ok att skylla ifrån sig. 

Jag är fattig men det är inte mitt fel.
Jag har dålig hälsa men det är inte mitt fel.
Jag är överviktig men det är inte mitt fel.
Jag är arbetslös men det är inte mitt fel.
Jag är skild men det är inte mitt fel.

Att incelrörelsen kommer fram ur det är inte särskilt förvånande. Jag är singel men det är inte mitt fel.

Så när man då ska komma till rätta med incelkuluren är bästa sättet att gör det genom att kräva ansvar av människor på alla fronter.

Jag är fattig och det är mitt fel.
Jag har dålig hälsa och det är mitt fel.
Jag är överviktig och det är mitt fel.
Jag är arbetslös och det är mitt fel.
Jag är skild och det är mitt fel.
Jag är singel och det är mitt fel.

Är en sådan kultur rådande minskar risken avsevärt för att offersubkulturer uppstår. Folket får i sig de rätta värderingarna med blodet.

Ja, fokus är på ansvar och vad man gör. Problemet är oftast inte vad som sker utan hur man reagerar på det som sker. Människor som råkar ut för allvarliga olyckor eller har genetiska defekter kan få bra liv. Fast oftast slutar de att göra, tycker synd om sig själva och går ner sig.

De här incelskillarna skulle jag tro att nästan alla lider av någon form av autism och vissa har säkert dessutom haft otur i det genetiska lotteriet precis som din vän hade. Den enkla vägen är då att ge upp och hänge sig åt ytlig tillfredsställelse. Men den vägen ger också fysisk och psykisk ohälsa på sikt.

Om de ska få ett liv med familj som de drömmer om kanske de måste lägga ner 10 gånger så mycket energi och kraft för att lyckas. Det är inte ett dugg konstigt att många av dem väljer den enkla vägen. 

Därför jag känner djup sympati med dessa killar och även din vän som inte orkar. För det är inte enkelt. Det är svårt. Däremot så går det om man kämpar hårt.

Jag struntar i vad någon har för defekter. Det intressanta är vad man gör idag, imorgon och dagen efter det osv.  Känner framgångsrika personer som har allt man kan önska men några av dessa har förlorat sin hunger och då blir de olyckliga och drar ner människor i deras närhet. Så var man än är så gäller det att ligga i. Ens omständigheter är aldrig en legitim orsak att inte agera.