Alla känslor försvinner..någon med erfarenhet?

Jag tror helt enkelt att du övertänker. Ingen relation är skitkul hela tiden. 

Frågan är hur du tar hand om din psykiska ohälsa? Har du kontakt med vården för läkemedelsbehandling och samtalsterapi? Eftersom det verkar ha varit perioder under flera år borde du ju ha en etablerad kontakt. Om inte så är det bra att du försöker ta tag i det. Vet att det är jättesvårt då motivation och humör dippar. 

Å vad jag känner igen mig!
Det där är en jättesvår balansgång tycker jag: när jag mår bra minns jag inte hur tungt det kan vara, och när jag mår dåligt får jag för mig att "det har aldrig någonsin känts bra!" Typ. 
Så hur vet jag att det jag känner är "sant?" Ingen aning. 

Jag har inga bra råd att ge men för egen del fungerar livet bättre sedan jag bestämde mig för att inte fatta några stora livsbeslut när jag är låg. Då är det tillräckligt krångligt att bestämma middagsmat. Jag får liksom nöja mig med att inget känns riktigt bra ett tag, och hoppas att det repar sig igen. För mig som har ganska regelbundna perioder känner jag ju igen mönstret hyfsat väl vid det här laget, men det sätter ändå spinn i hjärnan varje gång. Inte bara med kärleksrelationer, utan jobb, bostad, vänner, musiksmak, mat, utseende osv. För mig är det lätt att få panik och börja leta lösningar när det är för jobbigt att stå kvar och känna smärtan. 

Du är i alla fall inte ensam!!

Ta er igenom ett par självövningar (ni tar det i tre steg; först gör kartläggningen, sedan jämförelsen, och sedan aktivitetsplan) om ni har kompatibla förhållningssätt till er relation.

1) behovskartläggning.
Beskriv kortfattat dina fem största, viktigaste, behov i livet - det är viktigt att  ha med hela livet, hela din person.

2) jämför behoven. Målet är att hitta att:
2.1) behoven som gäller relationen är tillgodosedda
2.2) behoven som går utanför relationen inte är undertryckta

Genomför detta gärna genom kedjemonologer - en på förhand uppgjord tid när bara den ena pratar och den andra lyssnar - och notera konflikter och missförstånd.

3) Utifrån konflikter och missförstånd, kan nu en lista av aktiviteter ta form.
Det kan vara särskilt givande att titta på missförstånd. De kan vara av naturen "underförstådda krav", som gör att man bara väntar och väntar.

Förutom detta behöver du med självkänsla, så att du vet att du är värd att älska oavsett egna klagomål på dig själv. Kärlek och acceptans kommer inifrån 

Gör arbetet tillsammans, så vinner inte bara ni som individer utan även relationen. (Sex år är inte så mycket när du tittar tillbaka på 46 år, tänk tanken).

Jag tror att det är din psykiska ohälsa som talar och att du ska avvakta med känslan över relationen tills du mår bättre. Det är lätt att övertänka allt när man mår dåligt och ta fel beslut. 

Hej. Lite sammanfattade tankar och frågeställningar nedanför, det är ingenting du behöver svara på, om det inte är så att du vill. 

Ta din tid och reflektera över dig och din relation och dina känslor. Vad är orsaken till att du tvivlar? 

Är det pga din depression eller kan du komma på något underliggande problem som du tryckt bort under en längre tid? Upplever du att dina behov blir mötta i din relation/livet utanför din relation? Är detta tillfälliga tankar eller är det något du känt under en längre tid? 

Finns det saker i ditt liv du är medveten om som tynger ner dig? Isåfall kan det vara värt att rannsaka och göra sig av med det, steg för steg.

Jag tror starkt på att jobba igenom sina känslor, även om det är tungt, jobbigt, smärtsamt. Psykologhjälp är något jag varmt rekommenderar. Ett safe space där du får hjälp att utforska dina känslor och få vägledning längs vägen. Släng iväg ett meddelande på 1177, eller testa en online psykolog. MIND finns, t.ex. Det är lätt att fastna i ens egna huvud, och det är inte säkert att man får svar, utan lätt att det uppstår mer frågetecken än svar. 

Prata och kommunicera med din partner, du behöver kanske inte specifikt behöver säga att du tvivlar, men att du är i en svacka nu, berätta för din partner vad du behöver. Glöm inte heller bort att vara snäll mot dig själv.

Ta tid att pyssla om dig själv. Jag tror och vet från egen erfarenhet att det är viktigt att hitta något man tycker är kul och mår bra av, en hobby man kan göra hemifrån eller ute bland folk, träning, meditation, eller bara något så enkelt som att köra en ansiktsmask nån gång i veckan. Något jag lärde mig under min depression, (inte helt ute ur den men jag kämpar på) som var otroligt svårt, var att jag var tvungen att sätta mig själv först. Fråga dig själv; Vad behöver jag? Vad behöver jag tillföra i mitt liv som jag vet att JAG skulle må bra av? 

En depression förvränger lätt ens perspektiv av verkligheten och ens känslor. Ge dig själv tid och utrymme att jobba igenom dina känslor utan att göra förhastade beslut gällande din relation.

Viktigt att dina val är i linje med dina äkta känslor och värderingar.

Prata med vänner, familj, eller oss här. Du är stark, du är absolut inte ensam, allt kommer att bli bra, allt kommer att kännas bättre, även om det inte känns så just nu. Du kommer ta dig igenom detta. Jag hejar på dig! ❤️