Min man och hans kollega

Det är dit mina tankar går hela tiden.. Börjar man smussla så är det nog inte sista gången. 
Vi har diskuterat hela dagen. Vi bråkar inte eller så men jag har påtalat att detta är över gränser för vad jag kan ta. 
Sa att jag tyckte att vi kunde prata med någon som kan hjälpa oss reda ut tankarna.. Men nej. Det var visst att överreagera! 

Så tråkigt att efter 16 år så ska det börjas. Vet ju så klart inte om detta är första gången men jag utgår ifrån det 

Jo jag förstår att du reagerar, däremot är det nedslående hur han tar emot det. Det vore en sak om han ångrade sig, hade dåligt samvete, insåg hur det påverkar dig och er relation, att det gör dig ledsen osv, men nu skjuter han ifrån sig och lägger skuld på dig (!). Men ok, då vet du var ribban ligger? Skulle han vara ok med att du hade den typen av kontakt med andra killar....? Knappast.

Ja det är ledsamt. Det kanske är första gången men å andra sidan, med tanke på att han inte fattar att det är fel så finns risken att det kan ha hänt tidigare också, just för att ni har varit tillsammans så länge så känns det mer troligt att man inte har hållit sig på mattan i 16 år och sedan ur tomma intet hamnar i den här situationen. Och jag kan så klart ha helt fel, jag tänker mest utifrån vad som känns mest troligt.

Du får fundera på vad som är nästa steg. Du sa till honom att det är över gränsen för vad du kan ta, men om du inte visar att du står för det uttalandet så finns det ingen anledning för honom att sköta sig heller. Man måste sätta gränser, så frågan är hur du gör det. Kräva att han avslutar kontakten privat? Det borde vara det minsta man kan förvänta sig från hans sida (och att man förhoppningsvis kan lita på det). Gemensam terapi? Ja, kanske det krävs, särskilt som ni har så olika syn på det här. Du får fundera.

Han har gått över gränsen. Han har också dolt sina spår efter sig dvs raderat SMS:en. Plus allt det andra du beskrev. Jag kämpade för länge med en situation som jag ansåg som ett klart svek, reagerade på det som om det var otrohet, när jag sa jag ville ha terapi - då ville han inte. Jag gissar att han inte såg det som manligt nog att ha terapi. Jag ångrar att jag inte bara var tuff nog där och då som sa det blir antingen terapi för oss eller så får du se den här relationen som färdig, att jag lämnat den. Istället så led jag tills jag inte orkade mer och ville avsluta där och då och det var först då som han i panik försökte få till terapi. Det är inte upp till din man nu efter vad han gjort, förstört din tillit, att tycka du överdriver med terapi eller överdriver alls. Om han vill återfå din tillit så ser han till att göra allt och lite till i sin makt. Annars kommer han inte att återfå den. Det är han som ska kämpa livet ur sig för att få er relation nu på rätt köl. Du ska egentligen bara luta dig bakåt. Även om du nu inte tror att du kommer gå igenom hans mobil och dator så finns där en terapi form som visat framgång vilket är att jo, det ska du visst då kunna göra, inte att du  måste göra det, men att du kan göra det och då har hans fullaste stöd till det med, inte ifrågasätta, inte neka, inte bli upprörd (känna sig oskyldigt anklagad). Jag kan ha kollat 1 eller 2 gånger eller ingen alls, minns inte nu, efter att det beslutet kom igenom med den terapi formen. Jag kände inte att jag behövde eftersom jag såg hur han ansträngde sig för att jag skulle få den tillbaka. Jag var redo att ge upp flera gånger, det var fel att jag gått och mått så dåligt så länge utan att få hjälp, utan att han begrep hur allvarligt detta var, och det hade varit enklare för mig att skiljas från honom än att fortsätta den backen uppåt, men det fick bli så att han fick gå före mig och dra mig uppåt. Den här gamla och omogna kaxigheten som var lite av hans signum innan fanns inte mer. Man kan aldrig kräva att någon ska förändras. Jag sket i vilket då. Jag ville bara bort från allt, från honom, men han valde själv att förändras. Du är i första fasen nu av vad som kommer vara en smärtsam och lång process.  Här är det A och O att han börjar sätta sig in i vad detta betyder om han vill rädda er relation. Man kan aldrig göra för mycket, men däremot för lite just för att man inbillar sig att det inte är så farligt, det går över, att du skulle vara orimligt svartsjuk... 

Och förmodligen inte första gången heller?Det kanske är på tiden att ni bårkar, det kanske till och med är så att det är just din förståelse och vilja att diskutera saker som fått honom att tro att han kan trampa på era gränser lite som han vill? Varför skulle han inte det om han vet att det enda som händer är att du blir lite lätt missnöjd och vill "diskutera"?

Ibland är det kanske nädvändigt att sätta människor som inte kan respektera dina gränser på plats väldigt tydligt och resolut, dvs inte göra det till en diskussion om det är ok eller ej utan snarare ge dem ett ultimatum och säga att antingen respekterar du mina gränser eller så kan du dra?... hur ska människor annars förstå att dina gränser är fasta om att respektera dem eller ej är en "diskussionsfråga"?
Om du hade betett dig som en idiot mot en kompis och din kompis trotts det gett dig en andra chans och erbjudit dig "kompis terapi" för att se om ni kan förbli vänner men du tackar nej och påstår att kompisen överreagerar.... ångrar du verkligen det du gjort? Och är du värd en andra chans då?... OCH.... borde det inte snarare vara du och inte kompisen som gör allt för ni ska fortsätta vara vänner?

Så varför är det du som kömpar och inte han?

Du kan inte be henne visa pattarna? Det kanske löser allt?

Frågade du honom vad han hade tyckt om du hade en manlig kollega som blev din vän utan att din man visste om det? Alltså vänd på steken! 
För han hade garanterat gått i taket om du hade haft en hemlig manlig vän. Du visste ju inte om den här kvinnan förrän din man och hans andra kollega började prata om henne! 

Man kan ha hur många vänner som helst men när man hemlighåller en vän, då är det att gå över gränsen. Att han inte förstår det är för mig ett stort varningstecken. 

Jag har erfarenheter av det. Det slutade inte bra. Jag krävde visst att han bytte jobb. 

Gjorde han det då? Sa han upp bekantskapen med kvinnan? Vad var det som gjorde att det inte slutade bra ändå?

Går han med på parterapi så skulle jag satsat på det.

Jag tycker att du ska be honom bjuda hem henne och hennes man på middag.

Det är svårare att ha en affär med någon vars partner man har sett i ögonen ordentligt och talat med. Om man aldrig har träffat personen så känns de som "utanför bubblan" där man själv och den man har en liten crush på är. SOm att de knappt finns.

När man ser paret ihop och deras samspel så ser man det man riskerar att förstöra med sina handlingar, och hos rätt många vaknar samvetet då. Det är fortfarande ett val man gör, och det kan påverka många personer om det finns barn i bilden.

Sen finns det en liten minoritet som går igång på den situationen istället om de redan har börjat vänstra med varandra, men de är inte så vanliga.

Han sa upp bekantskapen, men förtroendet var brutet och det tog år att lappa ihop. kanske gick det längre här än för dig/er, men det började precis lika ?oskyldigt?. Jag har alltid trott att ett brutet förtroende byggs Upp ganska snabbt och enkelt igen men nej. Det har ändrat hela vår relation, min syn på honom och den han är. Det finns en honom innan och efter deras lilla bekantskap, om man kan kalla den det. 

Jag är inte ts men undrar ändå. Tänker att alla kan lära sig något av andras historier. Förstår helt att förtroendet var brutet, det hade det varit för mig med. Det där du säger om två helt olika personer kan jag lätt relatera till också nu efter skilsmässan. Nåja, en annan tråd det.

Hej. 
Trådskapaten och jag har nog något gemensamt. Snälla hör av dig till mig. Jag har endel info till dig.

Så var det för mig med, det var inte sexet i sig som gjorde att jag avslutade relationen utan att min partner blev en annan person för mig efter otroheten och med den gamla personen (den jag trodde hon var) dog oxå alla känslor och förtroende. Den nya personen kändes som en främling som påminde om den gamla.

Försökte förmå mig själv att känna samma saker för henne som den gamla men det gick inte och det kändes meningslöst att tvinga mig själv att leva med någon jag varken älskade eller litade på.