Min man och hans kollega

Så du har kontakt med en kvinna som du skulle vara intresserad av, även om er kontakt i nuläget inte är flirtig, och du döljer detaljer om detta för din fru.... Och samtidigt vill du spela ner både din och ts situation genom att kalla dessa kvinnor för "bra vän och kollega"....? Särskilt när ts man redan har erkänt att det finns något mellan dem, även om de aldrig agerat på det...? Asså snälla...

Om du tycker att det är så oskyldigt det du håller på med (och du vet nog att det inte alls är så oskyldigt!) så borde du kunna vara 100 % ärlig mot din fru också.

Ts, jag skulle säga att det här inte slutar bra. Du kan så klart försöka tvinga honom att byta jobb men det är att gå över gränsen, och dessutom är inte jobbet största problemet för du sitter fortfarande med en man som håller på med sånt här bakom din rygg och det försvinner inte bara för att han byter jobb. Det betyder inte ens att han bryter kontakten med just denna kvinna heller.

Om du verkligen vill försöka rädda detta så är parterapi det enda som hjälper, så får du chansa på att du kan lita på honom hädanefter.... Jag skulle inte göra det.

Att underhålla en attraktion på det sättet om man är i en relation är inte ok för mig så jag sitter kvar på min piedestal! Under tiden kanske du borde berätta den delen för din fru också, misstänker att hon inte vet om just den lilla detaljen....

Jo jag förstår att du reagerar, däremot är det nedslående hur han tar emot det. Det vore en sak om han ångrade sig, hade dåligt samvete, insåg hur det påverkar dig och er relation, att det gör dig ledsen osv, men nu skjuter han ifrån sig och lägger skuld på dig (!). Men ok, då vet du var ribban ligger? Skulle han vara ok med att du hade den typen av kontakt med andra killar....? Knappast.

Ja det är ledsamt. Det kanske är första gången men å andra sidan, med tanke på att han inte fattar att det är fel så finns risken att det kan ha hänt tidigare också, just för att ni har varit tillsammans så länge så känns det mer troligt att man inte har hållit sig på mattan i 16 år och sedan ur tomma intet hamnar i den här situationen. Och jag kan så klart ha helt fel, jag tänker mest utifrån vad som känns mest troligt.

Du får fundera på vad som är nästa steg. Du sa till honom att det är över gränsen för vad du kan ta, men om du inte visar att du står för det uttalandet så finns det ingen anledning för honom att sköta sig heller. Man måste sätta gränser, så frågan är hur du gör det. Kräva att han avslutar kontakten privat? Det borde vara det minsta man kan förvänta sig från hans sida (och att man förhoppningsvis kan lita på det). Gemensam terapi? Ja, kanske det krävs, särskilt som ni har så olika syn på det här. Du får fundera.

Gjorde han det då? Sa han upp bekantskapen med kvinnan? Vad var det som gjorde att det inte slutade bra ändå?

Jag är inte ts men undrar ändå. Tänker att alla kan lära sig något av andras historier. Förstår helt att förtroendet var brutet, det hade det varit för mig med. Det där du säger om två helt olika personer kan jag lätt relatera till också nu efter skilsmässan. Nåja, en annan tråd det.