Pojke med autism & add med skärmberoende

Självklart ska du inte tvinga honom att vara social mot hans vilja.
Men att sitta all ledig tid vid en skärm och inte växla mellan andra aktiviteter är ju inte hälsosamt i längden.

Dessutom kan du - lugnt- påpeka att "håll käften" är inget man säger.

Jag ställer mig lite funderande till om han kanske upplever att han inte accepteras för sin vilja att vara osocial, och därmed drar sig undan ännu mer från er andra i hushållet.
Om han känner att hans intressen, personlighet och sätt att vara ifrågasätts och anses fel så är det i så fall (jag säger OM alltså) inget konstigt att spelandet blir en tillfykt.

Jag tycker att ni kan uppmuntra honom till rörelse. Berätta för honom att han förmodligen kommer ångra sig i framtiden om han inte tar hand om sig fysiska och psykiska hälsa med träning och promenader, och att det ligger i hans eget intresse att balansera upp fritiden lite.
Uttryck det ur perspektivet att ni vill honom väl.

Rent krasst, tycker jag också att ni kan försöka bryta beroendet genom att helt lägga undan tekniken för ALLA i ett par dagar/veckor, och sakta introducera aktiviteter att byta ut några av dem mot. Till exempel promenader, träning (på en nivå som är rimlig så klart.) Och sedan försöka introducera en balans mellan teknikprylar och andra intressen.

Vet inte om jag fått fram hur jag menar riktigt men- min poäng är- försök utgå i från att hans sätt inte enbart är fel, och ert sätt inte enbart är rätt- försök komma fram till en kompromiss som fungerar i längden.

Han är för liten för egna teknikprylar, så ni får nog helt sonika låsa in dem och ge honom tillgång till dem en viss tid.

kort och gott- ni ska förmedla att ni bestämmer- UTAN att på något sätt sätta regler "bara för att". Det är okej att han inte gör "allt" som de flesta gör, men intressena han håller sig till ska heller inte utövas på sådant sätt att de går ut över andra viktiga delar i livet.

Vi försöker inte tvinga honom att vara social utan försöker uppmuntra till andra aktiviteter. Men när han saknar egen fantasi "kräver" ju andra aktiviteter att han på något sätt är social. Med oss i familjen. T ex brukar vi försöka uppmuntra till att cykla eller promenera med oss. Snickra, spela sällskapsspel, kratta gården, hoppa studsmatta, gunga, körde radiostyrd bil, bada, grilla på grillplatsen, picknick, fotboll etc etc. Men allt är nej nej nej.
Vi är inte på något sätt tvingande till att vara social. Men som sagt krävs det ju visst socialt samspel om vi ska kunna hjälpa/stötta honom i aktiviteter. Utan stöd sitter han bara still och stirrar utan att komma på något att göra.

Självklart påtalar vi att man inte pratar så till varandra. Vi säger att man får vara arg, men inte säga/göra vad som helst. Vi är i övrigt väldigt pålästa kring NPF, är väldigt pedagogiska och använder oss av bildstöd och tidhjälpmedel. Har andra barn med samma/liknande diagnoser och där fungerar detta bra.

Vi ifrågasätter inte hans intressen. Hans enda intresse är spel. Vi intresserar oss för detta. Sitter med ibland och tittar osv men det har tagit över hans liv. Han missar all möjlighet till utveckling.

Vi har försökt prata med honom om en kompromiss, men som jag skrev går det inte att kommunicera med honom på ett adekvat sätt. Han säger att han inte vill göra något annat än spela. Bara att vi lyfte frågan ledde till skrik. 

Jag förstår din poäng. Men det som jag ser som svårt är när du skriver "går ut över andra viktiga delar i livet". Kan du ge exempel på vad dessa kan vara? Vardagssysslor? Han tycker INGET ANNAT är intressant än spel.

Vi har en kille med autism som absolut skulle tillbringa all sin vakna tid framför en skärm om han fick - men det får han ju inte. När han var i din bonussons ålder så hade han inte förmågan att själv stänga av heller. Oavsett vilka överenskommelser vi hade gjort och hur väl etablerade våra regler var så kunde han inte förmå sig själv att stänga av.

Så börja i den änden. Utgå från att han inte själv klarar av att välja bort skärmarna utan att det är ni som måste ge honom ramar för detta. Ni kan ha ett låst skåp eller ta med vitala komponenter till jobbet (föräldrakontroller brukar inte ta lång tid att hacka för en motiverad 10-åring). 

Därefter hade jag som förälder i detta fall bestämt reglerna för skärmanvändning. Det är för mycket att begära av en 10-åring som är van vid 8 timmar om dagen att fixa att gå med på en mer hälsosam användning, men om du tror att din bonusson är mer mogen än så är det förstås idealiskt om han kan vara med i förhandlingarna. Var generös (med tanke på hur viktiga skärmarna är för honom) men håll det inom ett sunt intervall. 

Som nästa steg hade jag använt denna stora motivation att spela hos honom till att få andra saker gjorda som han kanske inte ser samma vikt av. Tex läxor eller att använda sig av strategier för att lugna ner sig när han är arg (stor grej för min son), delta i fritidsaktiviteter/terapi eller ta hand om sin hygien .... Vad helst ni ser står i vägen för att han ska må bättre och kunna hantera vardagen på ett mer positivt sätt. Koppla detta till extra tid (han valde att gå in på sitt rum och använda sina strategier för att lugna ner sig istället för att skrika och kasta saker) eller sätt in det i samband med skärmtiden (först dusch, sedan skärmtid).

Som sista steg, och det här kan ligga några år i framtiden, så gäller det att börja träna på att han själv ska kunna ha kontroll över sina skärmar så att de inte kontrollerar honom. Börja smått, för det här är verkligen inte lätt för vissa. 

Min son har ingen diagnos men kunde inte heller klara av att stänga av datorn. Vi kämpade med detta i mpnga,  många år. Spelandet kan vara väldigt beroendeframkallande. Ofta är det så att ett barn som upplever att det inte är så bra på annat, upplever att det är bra på att spela, och då blir det extra roligt, belönande och därför beroendeframkallande, 

Ni har ju extra motigt när sonen får spela så mycket som han vill i hans andra hem. Det är bara att kämpa på. Hjälp sonen att motivera sig själv. Om han först gjort läxan får han spela resten av kvällen? Om han först är med på någon uteaktivitet får han spela sen?

 

Vi har inte låtit någon av våra barn ha dina telefoner i sovrummet på natten. På natten skall man sova, många barn sover jättedåligt för de störs av telefonerna. 

Nu är inte jag någon expert här. Men han har ju ett beroende. Han får kickar. Det är som att vifta med alkohol (och servera) alkohol framför en alkoholist- hans utövande att sitt spelintresse.

Därför måste ni alltså vänja honom av med spelandet HELT en period och byta ut mot annat så att han kan få upp ögonen för vad som annars också kan ge må-bra-känslor som träning, lek, pysslande. 
Han tycker att inget ALTERNATIV är roligt, för att han har svårt att se framför sig att de kan upplevas lika roliga som spelandet just för att han är så beroende av kickarna i spelandet. Han är fast.

Kan han få "kickar" på annat, mer hälsosamt sätt?
Ett exempel här, jag bara spånar lite:
Säg att ni visar honom ett fotbollsspel, eller hockeyspel. Sedan visar ni någon som utför sporterna i verkligheten på TV eller så, och sedan säga- vore det inte kul att prova?

Prova med olika sporter eller lekar att ni först visar dem på video och sedan lockar att prova i verkligheten?
Se om han kan se det roliga i det om ni först talar om spelvärlden som han redan känner sig "trygg" med?

Han tillbringar all sin vaken tid vid en skärm för att han får! Det är förståelig att ni bli trötta av att kämpa med honom, men det är orimlig av er att förvänta er att han både ska ändra sitt beteende och att det ska gå fredfullt till. Ni kan inte förvänta er att en person som är beroende av något ger upp sitt beroende utan tvång, speciellt inte någon som inte ser sitt beroende som ett problem och speciellt inte ett barn. Det kan ni glömma. Antingen låter ni honom vara beroende, vilket såklart är extrem dålig för honom, eller ni måste vara beredd att kämpa - varenda gång, inte bara ibland!

Jag håller med inlägg #6 - ni måste ta bort ALL skärmtid ett tag, för det kommer inte funka att få honom spela mindre. Det funkar helt enkelt inte när man är beroende.

Låt honom spela. Att vara social i skolan tar enormt mycket energi när man kommer hem orkar man inte vara social med familjen också och hitta på en massa aktiviteter det här är troligtvis hans sätt att koppla av och hans specialintresse. Att spela kan vara väldigt utvecklande många autister jobbar som programmerare eller har andra tekniska jobb. 

Det där är svårt. Jag har jobbat med såna ungdomar i många år. Och vi hade en pojke som var PRECIS som pojken du beskriver. Bara äldre. Det fanns inget annat han var intresserad av, bara spela dataspel. Vi försökte göra någon skolarbete med honom, försökte hitta något område som han var intresserad av, men det ytterst sällan han kunde vara intresserad av något. Och även att en förälder - som oftast hade hand om honom - satte honom framför datorn, eftersom hen inte orkade med honom annars. Personligen så såg jag bara en lösning där: Medicinering, men det ville inte föräldern, för då åt han ännu mindre. Det har knappt blivit någon skolgång där. 

Kolla med läkare om det finns möjlighet till medicinering. Man kan inte åstadkomma mirakel. Ett barn som är så helt emot allt kommer man inte att kunna uppfostra till att fungera på annat sätt. Och det är väldigt tungt för föräldrarna. Visserligen, jag skulle begränsa datatiden. I den åldern kan man fortfarande kapa elen eller internet utan att pojken kan fixa det själv. När de väl är i tonåren, hittar de lösningar. Medicinering kan man få dels mot koncentrationssvårigheterna, om de är ett stort problem. Då kan ju annat bli ett bättre alternativ. Med dålig koncentration fungerar ju många saker inte så bra annars.

Man kan också medicinera mot väldigt envist trotsbeteende. Det funkar inte alltid, men det kan vara värt ett försök. Man får ju utvärdera om det är en positiv förändring. Funderar också på avlastningsfamilj eller korttidshem. Det kan behövas för att föräldrarna behöver någon tid att återhämta sig. Jag ville inte heller göra det (har också en sån son men han är 35 nu, det är ett tag sen), men jag tycker numera att det var ett misstag. De trivs ofta bra och föräldrarna behöver återhämta sig. Annars, prata med BUP, prata med den andra föräldern - visa förståelse för dennes situation - ni vet ju att det är svårt. 

Hade samma problem. Är väldigt mycket för pedagogik och inte straff men tillslut ledsna jag och kastade ut allt utom tv. Om man sen vill vara social eller ligga och stirra upp i taket är upp till en själv. Gapa o skrika fula ord får man inte göra och gör man det hänvisas man till sitt rum. 

Fri tillgång till film 2 tim per dag.