Pojke med autism & add med skärmberoende

Vad gör ni övrig tid då?
Denna pojke behöver vägledning. Har så bristande fantasi att han inte ens kan välja själv vilken färg han ska färglägga en teckning med utan man måste skriva ut samma bild i färg också.

Han medicinerar mot add. Finns ingen medicin mot autism.
Det enda som egentligen detta hjälpt med är skolan där det är mindre konflikter och mindre störningar i klassen. På hemmaplan har det nästintill blivit värre med skärmtiden. Dock så kan ju de autistiska dragen bli mer framträdande när man medicinerar mot add, vilket det verkar ha blivit här.

Han är otroligt svårmotiverad. Allt är nej, oavsett vad. Maten vi ska äta, aktiviteter etc etc. Allt är nej. Ibland när man tvingar iväg honom kan han ändå tycka det är roligt, men spontana svaret är alltid nej.

Absolut. Det som blir problemet är att han har en diagnos där han behöver träning på socialt samspel eftersom det inte kommer naturligt. 
Han är på skolan 5 timmar per dag och spelar i snitt 8-10 timmar per dag. Det är absolut inte bra för utvecklingen oavsett orsaken till det.
Barn hade ju även autism förr i tiden och då hade de förmodligen andra sätt att återhämta sig på. 
Han tvingas inte iväg på hundra aktiviteter per vecka utan det är främst under helgerna vi vill försöka göra något. Han väljer bort allt för spel. Han vägrar följa med på cykelturer, kalas, restauranger, bio osv. Han vägrar vara ute på gården. De andra barnen badar, äter glass, hoppar studsmatta, åker runt med sina kickar osv men han ska sitta inne och spela. Det funkar ju inte i längden. Hela familjen blir ju begränsad i och med att han inte kan vara hemma själv längre stunder. Senaste åren har vi inte ens åkt iväg på någon semester under sommaren som vi gjort tidigare. Även då vill han bara sitta i stugan/husvagnen och spela.

Han missar en stor del av utvecklingen, missar social färdighetsträning som de andra får naturligt i vardagen där se hjälper till att hacka grönsaker till middagen, intresserar sig för hur tvättmaskinen fungerar etc.

Precis det jag sagt till sambon.
Han har även motoriska svårigheter vilket gör att han inte intresserar sig för sport och rörelse heller. Han gillar inte sport överlag. Vi andra brukar gå på hockeymatcher etc men han vill inte. Vi tittar på serie på kvällarna tillsammans som han inte vill delta på. Vi spelar Bingolotto ibland, har filmkvällar, lagar mat tillsammans osv som han inte vill delta på heller. Hittills har vi inte hittat något han intresserar sig för annat än spel.

Jag håller med övriga skribenter. Ett tillägg... Vilka slags spel spelar han? Det finns ju en stor variation där, pedagogiska spel, sociala spel, osv. Kan ni lura honom att lära sig olika färdigheter genom gamification?

Är det han eller du som vill att han ska ha social träning? Många autister trivs i sitt eget sällskap och vill inte ha en massa vänner och sociala kontakter. Så länge han inte uttrycker en önskan om att ha det tycker jag inte att du ska vara orolig. 

Det ställdes inte lika höga krav förr så du kan inte jämföra på det sättet. 

Varför kan han inte vara hemma själv? Allt det du pratar om är saker du tycker att han missar det är dina känslor och dina behov inte hans. Det är lätt att tro att alla fungerar precis som man själv gör och behöver samma saker men så är det inte. 

Der är väl självklart att han inte vill göra annat. HAN ÄR BEROENDE! Det fattar du ju själv, eftersom du skrev det i din trådstart. Det är så ett beroende fungerar. Och det är därför ni måste ta bort möjligheten att sitta och spela och sitta framför någon annan form av skärm helt och hållet.
Det kan väl inte vara så svårt att förstå!

Han har ett spelberoende, varför tycker du det är ok att uppmuntra det? 

Byt ut spel mot alkohol. Är du fortfarande lika positiv till det?

Hur vet du att han har ett spelberoende? Att jämföra med alkoholism är bara löjligt och det vet du också. 

Jag tänker inte att han vill det. Men han behöver det. Om han som vuxen ska kunna klara sig i livet behöver han kunna samspela med andra. Jag hade gärna sett att livet var utformat som han vill det, men ska han kunna ha ett arbete behöver han kunna samspela med andra. Man måste kunna komma överens med andra, lyssna på andra och följa regler och riktlinjer.
Att man ska träna på social färdighetsträning är även något vi fått till oss från barnhabiliteringen. 

Han kan inte vara hemma själv då han inte klarar sig. Han kan inte fixa mat, han går inte på toaletten utan påminnelse och kan både kissa och bajsa ner sig för att han är för inne i sitt spel. Han varken äter, dricker eller går på toaletten. Men det kanske är ok för att han är autist?

Är det inte barnets föräldrar som i första hand ska sätta ramar och komma överens om vad som gäller? Det kanske inte är du som bonusförälder som ska driva frågan? Jag förstår om du bryr dig om pojken och det är ju fint. Men huvudproblemet måste ju ligga hos föräldrarna. Kanske de två bör gå i familjerådgivning för att prata om vilka regler som kan vara rimligt?

Har själv en son som är autist och inte fixar att delta i sociala saker mer än i undantagsfall. Det är ju en del av diagnosen att ha svårt med det. Min son förstår oftast inte syftet öht att göra saker tillsammans med andra, han har inte det sociala behovet. 

Ett tips från mig är att ni kanske delar upp er mer om ni vill få pojken till att göra annat. För min son funkar aktiviteter bäst eller egentligen bara ifall han + en vuxen gör den grejen. Man kan inte ha syskon eller en massa andra familjemedlemmar med. Det blir för jobbigt för honom och han skulle definitivt säga nej om vi föreslog det. Kanske pojkens pappa kan engagera sig och hitta på egna saker med pojken? Gärna i kombination med att pojken är tydligt förberedd på vad de ska göra och när, hur länge o.s.v. Det brukar inte funka för en autist att spontant hänga med på saker med familjen som man hittar på. Kan ni göra ett bildschema där det är tydligt för honom vilka aktiviteter som är när? Kanske också med tidsram där aktiviteten börjar kl xx och slutar xx, sen är det speltid. Min son kan inte bara gå ifrån sitt spel/skärm för att göra "ingenting". Det kan ju också vara en del i diagnosen att man har svårt att leka fritt och inte har fantasi. Min son behöver alltid mycket styrning av en vuxen i alla aktiviteter, att man sitter med och vägleder och så. Gärna en till en, dvs en vuxen och han, ensamma.

Så jag funderar lite om ni har förståelse och insikt i pojkens behov? Om han har mycket utbrott så tyder ju det på att han kanske inte mår bra. Man kan ju gå utbildningar inom autism och ADHD på BUP.

Om det är OK eller inte är ju oväsentligt. Men det låter ju som en pojke i behov av mer stöd. Ni kanske behöver påminna mer och ha schema kring sånt som toabesök och mat. Han klarar ju troligen inte det som jämnåriga gör. Det är vanligt vid dessa diagnoser att man ligger efter och behöver ha mycket mer vuxenstöd som ett yngre barn annars skulle behöva.

Men det är ju bara att ta bort skiten. Han överlever utan. Visst han kommer få ett utbrott direkt men det går över sedan.
Anmäl också den andra föräldern för försumlighet.

Det är alltså dina önskemål inte hans det är viktigt att skilja på det. Varje gång du vill att han gör en massa saker som han absolut inte vill och bara tycker är jobbigt fundera på för vem skull dessa saker görs. Han ska inte behöva må dåligt för att du ska bli glad. 

Man måste inte alls kunna samarbeta med andra för att ha ett jobb det finns många jobb där man jobbar ensam. Alla arbeten är inte sociala. Tyvärr är ofta vårdens mål att autister ska spela neurotypiska det fungerar utåt ett tag men leder på sikt till trauma och psykiska sjukdomar. Vissa blir så knäckta att de inte klarar av att ta sig tillbaka till skola eller arbetslivet. 

Det sista förstod jag inte. Varför frågade du om det är okej för att han är autist? Har du testat att ställa larm för toabesök och låta honom ha en vattenflaska bredvid sig?