Pojke med autism & add med skärmberoende

Självklart ska du inte tvinga honom att vara social mot hans vilja.
Men att sitta all ledig tid vid en skärm och inte växla mellan andra aktiviteter är ju inte hälsosamt i längden.

Dessutom kan du - lugnt- påpeka att "håll käften" är inget man säger.

Jag ställer mig lite funderande till om han kanske upplever att han inte accepteras för sin vilja att vara osocial, och därmed drar sig undan ännu mer från er andra i hushållet.
Om han känner att hans intressen, personlighet och sätt att vara ifrågasätts och anses fel så är det i så fall (jag säger OM alltså) inget konstigt att spelandet blir en tillfykt.

Jag tycker att ni kan uppmuntra honom till rörelse. Berätta för honom att han förmodligen kommer ångra sig i framtiden om han inte tar hand om sig fysiska och psykiska hälsa med träning och promenader, och att det ligger i hans eget intresse att balansera upp fritiden lite.
Uttryck det ur perspektivet att ni vill honom väl.

Rent krasst, tycker jag också att ni kan försöka bryta beroendet genom att helt lägga undan tekniken för ALLA i ett par dagar/veckor, och sakta introducera aktiviteter att byta ut några av dem mot. Till exempel promenader, träning (på en nivå som är rimlig så klart.) Och sedan försöka introducera en balans mellan teknikprylar och andra intressen.

Vet inte om jag fått fram hur jag menar riktigt men- min poäng är- försök utgå i från att hans sätt inte enbart är fel, och ert sätt inte enbart är rätt- försök komma fram till en kompromiss som fungerar i längden.

Han är för liten för egna teknikprylar, så ni får nog helt sonika låsa in dem och ge honom tillgång till dem en viss tid.

kort och gott- ni ska förmedla att ni bestämmer- UTAN att på något sätt sätta regler "bara för att". Det är okej att han inte gör "allt" som de flesta gör, men intressena han håller sig till ska heller inte utövas på sådant sätt att de går ut över andra viktiga delar i livet.

Hade samma problem. Är väldigt mycket för pedagogik och inte straff men tillslut ledsna jag och kastade ut allt utom tv. Om man sen vill vara social eller ligga och stirra upp i taket är upp till en själv. Gapa o skrika fula ord får man inte göra och gör man det hänvisas man till sitt rum. 

Fri tillgång till film 2 tim per dag. 

Det där är svårt. Jag har jobbat med såna ungdomar i många år. Och vi hade en pojke som var PRECIS som pojken du beskriver. Bara äldre. Det fanns inget annat han var intresserad av, bara spela dataspel. Vi försökte göra någon skolarbete med honom, försökte hitta något område som han var intresserad av, men det ytterst sällan han kunde vara intresserad av något. Och även att en förälder - som oftast hade hand om honom - satte honom framför datorn, eftersom hen inte orkade med honom annars. Personligen så såg jag bara en lösning där: Medicinering, men det ville inte föräldern, för då åt han ännu mindre. Det har knappt blivit någon skolgång där. 

Kolla med läkare om det finns möjlighet till medicinering. Man kan inte åstadkomma mirakel. Ett barn som är så helt emot allt kommer man inte att kunna uppfostra till att fungera på annat sätt. Och det är väldigt tungt för föräldrarna. Visserligen, jag skulle begränsa datatiden. I den åldern kan man fortfarande kapa elen eller internet utan att pojken kan fixa det själv. När de väl är i tonåren, hittar de lösningar. Medicinering kan man få dels mot koncentrationssvårigheterna, om de är ett stort problem. Då kan ju annat bli ett bättre alternativ. Med dålig koncentration fungerar ju många saker inte så bra annars.

Man kan också medicinera mot väldigt envist trotsbeteende. Det funkar inte alltid, men det kan vara värt ett försök. Man får ju utvärdera om det är en positiv förändring. Funderar också på avlastningsfamilj eller korttidshem. Det kan behövas för att föräldrarna behöver någon tid att återhämta sig. Jag ville inte heller göra det (har också en sån son men han är 35 nu, det är ett tag sen), men jag tycker numera att det var ett misstag. De trivs ofta bra och föräldrarna behöver återhämta sig. Annars, prata med BUP, prata med den andra föräldern - visa förståelse för dennes situation - ni vet ju att det är svårt. 

Låt honom spela. Att vara social i skolan tar enormt mycket energi när man kommer hem orkar man inte vara social med familjen också och hitta på en massa aktiviteter det här är troligtvis hans sätt att koppla av och hans specialintresse. Att spela kan vara väldigt utvecklande många autister jobbar som programmerare eller har andra tekniska jobb. 

Är det han eller du som vill att han ska ha social träning? Många autister trivs i sitt eget sällskap och vill inte ha en massa vänner och sociala kontakter. Så länge han inte uttrycker en önskan om att ha det tycker jag inte att du ska vara orolig. 

Det ställdes inte lika höga krav förr så du kan inte jämföra på det sättet. 

Varför kan han inte vara hemma själv? Allt det du pratar om är saker du tycker att han missar det är dina känslor och dina behov inte hans. Det är lätt att tro att alla fungerar precis som man själv gör och behöver samma saker men så är det inte.