Ensam från förskola

Jag har nog skrivit det flera gånger nu, jag anser inte att mitt barn blivit diskriminerar, jag skrev att jag kontaktat dem för flera andra jag nämnt har sagt diskriminering, jag ringde DO för information om det. Så punkt slut om det.. 

alltså hur tröga är ni? Hur blir barn till? 

jag och min sambo har ett vid just detta tillfälle en 5 månaders, en tjej på 2.5 år och en dotter på 6 år. 

om jag nu tagit ledigt från jobbet är Jag då föräldraledig? NEJ! Givetvis min sambo som  varit gravid med alla mina 3 barn.. 
vi har fortfarande gjort detta ihop, varit många samtal även på arbetstid så har inte bara tagit ledigt för att sitta med detta. är inte helt fel i huvudet på mig. 

om Sverige och samhället bara skulle acceptera att alla är olika och se positivt så skulle vi inte ha sån jävla macho kultur.. helt galet detta 

Absolut, det har du helt rätt i.

Men ingenting framkommer i TS som tyder på att dottern skulle ha extra svårt för anpassning, förutom att hon i stunden är ledsen (vilket är fullt förståeligt). Risken finns att dotterns känslor inför skolstarten förstärks genom föräldrarnas ilska, men de kanske lyckas med Det svåra att inte visa vetta inför dottern. I de flesta fall, enligt min erfarenhet, så är Barnen OK med sådana här beslut om föräldrarna är OK men givetvis finns undantag som du skriver.

Men hur? Jag arbetar på en knökfull skola. Vi får inte vara fler personer i klassrummen pga ventilationen. Om vi skulle vara 100% kaglydiga så skulle vi, i vissa klasser, inte få släppa in en resursperson för då överstigs antalet personer som får vistas i lokalen. Vi har ingen laglig möteslokal där all personal kan vistas samtidigt för  möten. Enda alternativet hade varit att släng upp baracker på skolgården och göra klassrum i men då tar vi bort en stor del av skolgården. Prognosen framåt ser ut som att vi kommer få ett elevtapp så det är Inte bara att bygga ut skolan heller, för då står vi där med lokaler som ska betalas för men inget elevunderlag. Inte lätt, med samhällsplanering alltså även om det alltid är tufft för de individer som drabbas.

Fast jag tänker att man inte måste veta det i förhand. Jag gick själv på en skola där jag bara fick med mig 1 kompis. Sett i efterhand var det nog bra utbildningsmässigt för att alternativet vi hade var en helt och totalt värdelös skola som hade fått kommunens lägsta betyg i säkert 10 år pga stök.

MEN - jag har aldrig känt mig så ensam och utanför som att komma till en klass där de andra känt varann i åratal innan. (Min vän jag hade med mig dumpade mig också som kompis när hon hittade en annan vän att hänga med). Det följde mig liksom en stor del där, att jag var ensam. Då är jag ändå inte någon som har svårt att hitta bekanta, men känslan att vara ensam var väldigt stark.

Därför är jag emot att man just skulle som i detta fall separera ETT barn från ALLA andra. Här tror jag inte kommunen tänkt på hur utfallet blev, om ett barn i hela gemenskapen pekas ut som den som inte får följa med de andra. Vilket det blir, också sett till hur de andra barnen nu reagerat och pratar med TS dotter.

Men då är det ju kommunens ansvar att förbättra er arbetsmiljö. De har någonstans brustit i planeringen längs vägen när det blir sådär, och de har gjort fel. Någon har bommat. 

Vägrar acceptera att saker bara händer, kommuner vet hur det ser ut med in- och utflyttning, man vet tillväxtområden och man vet nya barn som kommer. Ändå verkar det ofta vara att man i planering råkar glömma att lägga in en förskola när man bygger nya bostadsområden tex. Det ÄR tal om undermålig samhällsplanering av oeftertänksamma tjänstemän och konsulter.

Det är inte rätt att den som tar smällen är en 6-åring som skiljs från ALLA sina vänner och förvöntas lösa det genom att bli anpassningsbar och bara glatt skaffa nya, efter att först gått månader där hen fått höra att hen är annorlunda.

Förstår, det låter hemskt. Särskilt som skolan hon erbjuds inte verkar lika bra. Finns det någon annan skola i kommunen som det skulle kunna gå att få plats på? Kanske någon mindre skola (har du kollat upp de privata alternativen) som är smidigare att åka till kollektivt och som kanske fler barn går i för att de söker sig dit än för att de bor nära så man inte är den enda "utifrån". Jag skulle kontakta lokaltidningen också (kanske, har svårt för uppmärksamhet men kanske).

Det är inte helt omöjligt att något barn flyttar och då gissar jag att ditt barn kommer stå längst fram i kön.

Kan tillägga att när mina barn började skolan så fick de plats på kommunens mest populära skola via närhetsprincipen och tillsammans med alla sina kompisar från dagis och grannbarnen (bor man i vårt område är man garanterad plats där och när barnkullarna växt har man helt enkelt stoppat intaget till förskolan för att kunna ta över deras lokaler rum för rum i takt med att behovet av skolklasser har växt). Men båda barnen har sedan bytt till en skola längre bort för det blev visst inte så bra ändå. Dagiskompisarna splittrades till nya gäng och blev riktigt elaka mot gamla kompisar. Skolans popularitet som bidrog till dess storlek skapade också en anonymitet som gjorde det stökigt och svårt att förebygga mobbing och utfrysning. 

Den mycket mindre skolan de går på nu är så mycket bättre. Inga grannar går där, men nästan inga av barnen bor nära skolan så det är liksom lika för alla. Mina barn som bor knappt 2 km bort är mågra av de som bor närmast skolan. Barnen blir sedda av de vuxna på ett helt annat sätt och våra barn mår så mycket bättre.

Såklart inte samma sak. Men ville bara ge en bild av att det faktiskt kan bli riktigt bra på andra skolor än den som alla andra går på. 

Hej, först o främst, är denna skola den som tillhör ert upptagningsområde? I så fall är skolan skyldig att erbjuda din dotter en plats.
Om ni inte tillhör denna skola men önskar gå där iaf så är det överklagan som gäller. Därefter går det till skolnämnden.  Jag har själv varit med om detta. Och överklagade från februari till veckan innan augusti och skrev ett antal brev som skolan bemötte o jag bemötte deras svar i sin tur
 Till slut fick vi rätt. För det första så håller skolchefen rektorerna hårt i ryggen så där går man tyvärr bet. Det är rektorn som bestämmer men denne måste ha en bra motivering till varför inte ditt barn får gå där. Jag hade en granne som hade barn på förskolan som ligger på denna skola men det barnet fick inte heller plats trots att alla i hans förskolegrupp skulle gå på den skolan. Motiveringen var att de inte tillhörde upptagningsområdet. Så det gäller att vara ihärdig. Det är oerhört energikrävande men förhoppningsvis kan man gå rätt i skolnämnden
 Lycka till!

Det kan ju finnas flera skolor som tillhör ens upptagningsområde. Vi har tre möjliga skolor i vårt närområde, och man kan ju vilja den ena eller den andra av olika skäl, men placeringen blev ändå utifrån reglerna och antal sökande.

Vi hamnade i exakt samma situation i fjol. Alla andra barn kom in på ena skolan, medan vi bodde 100 meter fel. Hade det inte varit för syskonförturen, hade hälften av barnen inte kommit in på aktuell skola.

I vårt fall gick det bra. Vi har en kavat och social tjej och genast hittade nya kompisar. Men jag vet också fall där det inte gått lika bra och där barnen haft det svårt och tufft att hitta sin plats i den nya sociala gruppen. En sexåring är faktiskt fortfarande ganska liten.

För oss var det jobbigaste sista tiden på förskolan, när ALLA andra pratade om sin skola. Ibland kunde det komma små gliringar, som att min dotter inte skulle bli bjuden på någons kalas till hösten, eftersom de inte skulle gå i samma klass. 

Den här syskonförturen är ett jäkla skit när det kommer till skolan.

Kan bara tillägga att syskonförtur inte gäller om rektorn anser att de är trångbodda. Vi hade syskon på skolan men nästa barn blev nekad. Man tar heller ingen hänsyn till familjesituation. Jag pendlade till annan ort skulle behöva ha två barn på olika skolor samt ytterligare en på förskola, alltså tre ställen att lämna o hämta på, vissa dagar hade min partner får göra detta ensam då jag jobbade på annan ort. Men inget av detta spelade någon roll. Endast närhetsprincipen är påtvingade har jag nu lärt mig av mina egna överklaganden.