Är jag löjlig?

Vad är det som gör att din man inte får lov att natta ert barn? 
Det brukar ju vara ett ypperligt tillfälle för mamman att smita iväg och om än, bara lägga sig i soffan. 

Och nej, du är inte löjlig! 

Vet inte hur jag ska svara på detta utan att det ska tas illa upp men som helt ensamstående sedan födseln så VET jag att det går att ta hand om sitt barn själv. Vad är du orolig över? Har det hänt något särskilt som får dig att tro att du inte fixar detta? Det kan rentutav vara BRA för dig att växa i ditt föräldraskap och lita på din egna förmåga. Om du är så stressad och osäker på hur du ska fixa att vara själv med erat barn så borde du nog ta kontakt med vården då det kan ligga något annat än ? normal? stress i bakgrunden till din starka oro/ stress. 

Har du inte någon vän som kan komma hem och hjälpa dig lite? Om så bara ta hand om bebisen för att kunna duscha?

Jag var ensam ganska mycket med båda våra barn för min man jobbade skift. 
Jag lärde mig snabbt hur jag skulle lösa saker för att kunna få till dusch, toabesök, matlagning osv osv osv. Var jag ensam 3-4 dagar lämnade jag alla onödiga måsten och fokuserade på det som var viktigt mig och barnen. 

Mina råd är:
1. Se till att ha mat i frysen som du bara kan värma i micron. 
2. Handla allt du behöver, blöjor, mat, hushålspapper osv osv så att du inte behöver stressa till affären i onödan
3. Tvätta undan lite så att du har kläder till allt möjligt när din man är iväg.
4. Kolla upp aktiviteter i din kommun, öppna förskolan, baby cafe osv där du kan få vara social med andra och släppa paniken. 
5. Det allra viktigaste kanske, se till att få komma iväg hemifrån! Lämna bebisen till pappan och gör något för dig själv! Gå till frissan, åk till badet och simma, ut och spring i spåret, ta en fika med en kompis. Du kan inte sitta fast i höften på din dotter! Du behöver vara ifred du också och ladda "mamma batterierna". Antingen har du tagit på dig bebisansvaret och inte släppt in pappan ordentligt eller så har han slarvat med att ta sitt ansvar. Det spelar ingen roll vem som har gjort vad, det går att ändra på, GÖR DET!

Resan är flera månader bort, ditt barn hinner utvecklas massor fram till dess. Låter som han bara ska vara borta några dagar, ni kan väl hjälpas åt innan att fixa matlådor, ha tvättat upp all tvätt osv så underlättar det för dig.

Ska han resa iväg två veckor eller en långhelg? Två veckor är lite mycket men en långhelg överlever du. Fattar dock känslan av att vara ensam utan någon annan vuxen i närheten. Pappan får hjälpa till att ladda kyl och frys med matlådor som du bara kan värma, förbereda så mycket som möjligt inför kalaset och se till att du har det så preppat som möjligt inför resan. Du kommer att klara det! 

 2v (långhel)
Hur länge ska han vara borta? 2 veckor eller en långhelg?

Över en helg tycker jag inte att det är några konstigheter. 2 veckor så hade jag nog opponerat mig lite över en ren nöjesresa.

Har din man frågat i god tid och fått ja från dig och dessutom betalat och sett fram emot resan ska han självklart resa iväg. Utan att du ger honom dåligt samvete och förmedlar att han borde stanna hemma. Önska honom en trevlig och vilosam resa och säg att du håller ställningarna på hemmaplan under tiden. När han fått vila upp sig och roat sig, så är det väl läge att du under sommaren får möjlighet att göra detsamma. Er lilla ett-åring, som (som så många småttingar) vill att mamma nattar osv kan då få odla relationen till sin pappa. Om det bara är han som finns till hands så kommer han säkerligen att duga alldeles utmärkt. Sen behöver du ju inte vara borta två veckor, det skulle inte jag ha velat med så litet barn. Men kanske en weekenda med väninnor eller nåt, när du inte ammar lika mycket. Att ta hand om en liten kan vara krävande och uttröttande på många sätt, men nog klarar man det på egen hand. Vila när dottern sover middag och försök ta det med ro. Små upptäckare i ett-årtsåldern, tja de är ju runt överallt och upptäcker sin omgivning, vill stoppa saker i munnen mm. Kräver minutpassning hela tiden. De blir också medvetna om att mamma kan "försvinna", om mamma går in i ett annat rum så vet ju inte barnet om hon kommer tillbaka och då kan det bli gråt osv. Det är så det är, det går över när barnet märker att du faktiskt kommer tillbaka. Det är en period som går över. Vad är det egentligen som gör dig stressad? 

Ja jag tycker att du är lite löjlig, man måste kunna förhålla sej till saker. Nu handlar det bara om två veckor! Du kan lika gärna bli dumpad imorgon eller att sambon blir skadad eller avlider, då skulle jag förstå känslan lite mer.

Jag förstår inte riktigt vad det har att göra med att långhelgen är 2 veckor före hennes födelsedag (om jag tolkar det rätt?) Du börjar väl knappast fixa kalaset redan då? Han får väl göra det mesta när han kommer tillbaka helt enkelt :)

Löjlig tycker jag inte att du är, man har rätt till sina känslor däremot har du faktiskt redan gått med på detta, det är betalt och det finns ingen anledning att stressa nu, som någon annan sa, ladda med matlådor och allt sånt så kan du bara mysa med bebis i 4 dagar, gå promenader med vagnen osv, skit i städ och allt sånt.

Jag är just nu hemma själv med 3 barn , 1, 6 och 7 år, 7e veckan och gubben kommer hem nästa, självklart inte optimalt men hans mamma dog hastigt i hemlandet och jag tvekade inte en sekund på att köpa en biljett så han kunde åka dit och vara med sina syskon och fixa med allt som behövs.

Stressa inte, det kommer gå bra, speciellt om ni inte har fler barn och måsten :)