Är jag löjlig?

Har din man frågat i god tid och fått ja från dig och dessutom betalat och sett fram emot resan ska han självklart resa iväg. Utan att du ger honom dåligt samvete och förmedlar att han borde stanna hemma. Önska honom en trevlig och vilosam resa och säg att du håller ställningarna på hemmaplan under tiden. När han fått vila upp sig och roat sig, så är det väl läge att du under sommaren får möjlighet att göra detsamma. Er lilla ett-åring, som (som så många småttingar) vill att mamma nattar osv kan då få odla relationen till sin pappa. Om det bara är han som finns till hands så kommer han säkerligen att duga alldeles utmärkt. Sen behöver du ju inte vara borta två veckor, det skulle inte jag ha velat med så litet barn. Men kanske en weekenda med väninnor eller nåt, när du inte ammar lika mycket. Att ta hand om en liten kan vara krävande och uttröttande på många sätt, men nog klarar man det på egen hand. Vila när dottern sover middag och försök ta det med ro. Små upptäckare i ett-årtsåldern, tja de är ju runt överallt och upptäcker sin omgivning, vill stoppa saker i munnen mm. Kräver minutpassning hela tiden. De blir också medvetna om att mamma kan "försvinna", om mamma går in i ett annat rum så vet ju inte barnet om hon kommer tillbaka och då kan det bli gråt osv. Det är så det är, det går över när barnet märker att du faktiskt kommer tillbaka. Det är en period som går över. Vad är det egentligen som gör dig stressad?