Är jag löjlig?
Lång historia!
Våran dotter blir 1 i september och min man vill resa iväg med sina polare 2v (långhel) innan hennes födelsedag. De brukar åka iväg varje år till olika platser och när han frågade mig om de var okej att resa i år sa jag okej. Hon var då 2 månader och jag tänkte att det skulle bli lättare med tiden, ville inte sätta stopp och vara en tråkig mamma..
Nu såhär 7 månader in med vårat första barn börjar jag få ångest och känner mig stressad inför hans resa. Jag har varit väldigt stressad under en längre tid nu med att vara hemma, ammar massor och ofta fortfarande, är den enda som kan och får natta henne. Jag har inte varit ifrån henne i mer än 2h och att vara själv utan stöd känns hemskt just nu. Jag har sagt att jag ångrar hans resa, att den är nära inpå hennes kalas osv också men han tar inte stressen på allvar och vill inte ställa in eftersom de redan betalat för allt.
Jag har ingen familj eller andra som kan komma och stötta under tiden..
Har ni råd på hur jag ska hantera detta? Dottern kryper överallt och vill knappt vara själv så är mycket bära, stress med mat osv.