Passion eller Intimitet?
Jag som många andra har följt FL av och till i rätt många år och det är några ämnen som ständigt återkommer. Det är personer runt 50 (+/-10 år) som startar trådar med rubriken "Hjälp min fru/ min man vill inte ha sex längre!" Ofta beskrivs en situation där man på det hela är väldigt socialt, emotionellt och intellektuellt intima. Varandras absolut bästa vänner i livet helt enkelt. Livskamrat som det så fint heter.
Men man har helt slutat ha sex. Oftast är det TS som lider mest av det och har försökt alla möjliga vägar för att få igång sexlivet utan resultat. De råd TS då brukar få varierar om denne är man eller kvinna. En man brukar få rådet att, gå ut med soporna oftare, sluta kalla sin partner för "regeringen" och börja jobba bort gubbmagen. En kvinna får i regel rådet att lämna träbocken och byta ut denne mot en yngre och mer livlig älskare. Sedan varvas svarsinläggen med kommentarer om att "jag skulle aldrig kunna leva utan sex" eller "djävla egoist! ser du inte vad din partner gjort för dig hela sitt liv!" osv.
Men ponera att du själv befinner dig i den situationen. Runt 50. Barnen är så vuxna att de klarar sig, men drabbas på barns vis vid förändringar och uppbrott. Du lever i en helt sexlös relation där ert samliv består i att er partner vet exakt hur ni vill ha er frukost, ni löser melodikrysset ihop på lördagsmorgon och kommer iväg på en vinresa tillsammans framåt hösten.
Plötsigt dyker en person upp i era liv och erbjuder er sin passionerade kärlek. Adonis eller Afrodite personifierad. Ett mirakel av erotisk energi och ni lever upp på ett sätt ni inte minns att ni någonsin gjort på tjugo år.
Vad gör ni?