Passion eller Intimitet?

Inget av alternativen. Jag kommer svepas bort ett tag förmodligen men inte lämna min relation.

Har drabbats förut och kommer göra det igen. Kanske tar jag steget, kanske inte?! Livet innebär frestelser men få saker skulle få mig att bryta upp från en annars bra relation och från min allra bästa vän. Så är det nog för många. Andra saker i tillvaron är så mycket viktigare att få att fungera än sex och väldigt få personer passar man ihop med.

Man kan inte få allt av en person så man får offra något. Kanske sexet, kanske den intellektuella stimulansen? Kanske resorna och spänningen....

Så långe man har det intima med någon och beröring kan det räcka långt.

Håller helt med. 

Många trådar nu om tappad sexlust, men att man har det bra och fortsätter ihop ändå. Jag tror att det ganska sällan handlar om att en part generellt är helt ointresserad av sex. Tror snarare det handlar om tappad attraktion, man tänder inte längre på varandra och framför allt kommunicerar man inte kring sin relation. Man kanske är jättebra på att kommunicera om allt annat, men man har tappat bort kärleksrelationen på vägen och det är JÄTTEjobbigt att prata om. Enklare att låta tiden gå och fokusera på det man ändå tycker är bra. Men jag tror att det kan bli bitterhet och tråkigheter i relationen senare om man inte reder i detta.

Det blir stora problem när den ena inte VILL kommunicera om problemet. Så var det med mitt ex. Hennes lust hade i princip försvunnit men hon ville inte se det som ett problem, än mindre prata om det. Det var jättetydligt och hon kunde byta ämne varje gång jag ville prata om det. Fortsatte jag att pressa henne blev hon sur och diskussionen rann ut i sanden.

Samtidigt hintade hon om att hon kunde vara sugen (när jag inte var hemma) eller att ikväll skulle vi verkligen ha sex. Det blev sällan nåt och hennes totala ointresse lyste igenom. En gång gick hon mitt i förspelet och satte sig vid tv:n utan ett ord. Hon ville inte prata om det då heller och förstod inte varför jag kände mig sårad och förvirrad. Det sorgliga är att om jag gjort så mot henne hade det blivit ett jäkla liv.

Det kändes som att jag inte hade rätt att må dåligt av hennes ointresse. För henne var sex inget viktigt och då skulle det vara så för mig. Det värsta var inte sexbristen utan att mina känslor inte gällde för de passade inte henne.

Så "rätt svar" i min frågeställning är ju i regel "Lär er att prata om det" . Det brukar ju vara det de mest sansade svaren går ut på i alla "jag-får-för-lite-sex"-trådar. Men samtidigt slås jag av att det alternativet har nog alla prövat, och prövat igen. Alla försök till kommunikation tolkas som avtändande tjat hos motparten. - Eller så har man pratat om det och kommit fram till att det är partnern med lägre lust som fått sin vilja igenom. Vilket ofta är helt rationellt eftersom det allmänt ses som ett större angrepp att tvingas till sex om man inte vill än att tvingas till sexlöshet även om man hade önskat något annat. 

Så jag tänker att alternativet "prata om det" är något som redan testats och visat sig inte fungera. 

Håller helt med "Fjäril Kär" om hur en god och hållbar relation fungerar.

Tyvärr tror jag att en del, mestadels kvinnor tror att deras "utan sex men i övrigt fungerande relation" är starkare än vad den visar sig vara.

Den ena parten träffar X och inleder ett sexuellt förhållande. Efter en tid inser man att det är inte "bara sex" utan mycket djupare än så. 

X har vill också ha mer och ställer krav "allt eller inget"

Vem har du haft turen att träffa? Låter som en goding 

Jag hade skiljt mig om oavsett om jag var den som inte ville ha sex, eller om jag levde med någon som inte vill ha sex.

Behöver inte finnas någon Adonis för att ta det beslutet.