Vad vinner folk på all denna pajkastning egentligen?

Jag har sett att det är vanligt att just män förlöjligas och förminskas när det handlar om relationer och sex.
Många som vill mästra och som vet bäst. Om mannen uttrycker att han är ledsen över nåt, visar lite svaghet och osäkerhet, då är han är en tacksam slagpåse.
Jag har sett samma irl också, att kvinnor ofta saknar empati för män och saknar förståelse för mäns känslor.

Fast en del är väldigt lättkränkta också. Var en tråd för ett par dagar sen där en person undrade hur den andre tänkte och resonerade för personen tyckte inlägget var motsägelsefullt och förklarade hur han tänkte . (på ett undrande sätt). Personen som blir ifrågasatt går till personangrepp och hävade att den andre personen inte mådde bra och hånade den för att den var anonym. Annars skulle personen inte svara hur denne tänkte i sakfrågan? den drog ganska många härskartekniker att personen inte mådde bra och gjorde ett överemotionellt påhopp fast vas jag såg var inlägget en fråga. Den som blev påhoppad visade då sitt nick? minns inte sista men tydligen ville personen bara köra härskartekniker men inte svara. Vet att flera i tråden reagerade på hur personen betedde sig.
Så ibland blir personer tydligt kränkta och upprörda även när dessa blir lugnt ifrågasatta vad de menar också.

Det är många som låtsas vara jag också, och hittar på saker som inte stämmer. En del saker är riktigt vidriga. Att jag är pedofil och har utsatt tjejer för övergrepp.

Även jag har den upplevelsen. Sedan kanske en del män uttrycker sig lite klumpigt eller generaliserande, men bara för att någon inte är så bra på att formulera sig, behöver man inte hugga direkt. Man kan tänka två gånger och reflektera över vad personen egentligen skriver, och försöka att inte tolka det rent subjektivt, dvs utifrån sina egna färgade glasögon.

Förekommer detta så är det ju fruktansvärt!

Anledningen till att jag anmäler inlägg är att det är vad moderator uttryckt att jag bör göra. 

Jag anmäler sällan inlägg i mina egna trådar, av samma skäl som jag inte gått till fröken eller till chefen särskilt många av alla de gånger jag har varit utsatt för mobbning i mitt liv. 

En gång har jag anmält en familj till värden då jag misstänkte att barnen for illa. Det tog flera år av gråt och skrik och smäll i dörrar innan jag gjorde det. Hög tolerans är ibland ett problem.

Jag uppskattar ditt initiativ att diskutera tonen på forumet men misstänker att de flesta kommer att köra på som vanligt. Det finns en tråd nu när folk skriver om vad de stör sig på i vardagen. Familjeliv verkar vara en stor del av folks vardag då flera av inläggen beskriver vad folk stör sig på här på forumet. 

Själv tog jag till mig av en kommentar som störde sig på användare som definierar sig själva och hur de är. Det har jag nog gjort mig skyldig till, och fungerar därför ofta bra med andra som är självreflekterande. Tre av mina trådar, varav en tyvärr raderades av oklar anledning men jag orkade inte bråka om det, har slutat med att det blivit en lång diskussion mellan mig och en annan användare som skriver långt och reflekterande. 

Jag tror att mycket handlar om att man har olika sätt att kommunicera och att användare upplevs olika beroende på stilen. Jag har till exempel sällan haft problem att läsa sådant som andra uppfattar som TLDR eller Wall of text.

Förekommer detta så är det ju fruktansvärt!

Jag tror med att vissa generaliserar beroende på att de ser en viss stil hos motdebattören som de känner igen från någon annan som haft åsikter och uppfattningar de inte gillat, och så drar de slutsatsen att personen som skriver på ett liknande sätt säkert är likadan.

Jag kan tycka att trådar om vad man stör sig på i vardagen är kul, då det blir en sorts "ventiltråd", där folk kan berätta vad de stör sig och irriterar sig på och vad de blir frustrerade och arga över. Med sådana och liknande trådar kanske inte lika mycket irritation, besvikelser och frustration spiller över på de andra trådarna.

I könsdiskussionerna har du och jag åsikter som skiljer sig åt. Jag tror att det är väldigt personligt just där, man har sina erfarenheter och har svårt att ta in andras. Innan mitt halvår på Familjeliv visste jag inte hur många som försvarar otrohet till exempel, och hur många kvinnor och män som är självvalt ensamma då vem som helst inte duger.