Får en 13-åring välja själv var/hur hon vill bo?

Inte i praktiken

Så är det inte. När barnet är större lyssnar man på vart barnet vill bo. En så kallad dom är inte för evigt. 

I detta fall så bör pappan vända sig till familjerätten och skriva ett nytt avtal där dotterns intresse tydligt framgår. 

Barnets önskan tas så klart i beaktande men tingsrättens dom står fast tills ny dom kommit. Självklart ska man lyssna på barnen, men de BESTÄMMER inte, deras önskemål ska beaktas.

Och vad skedde när detta polisanmäldes? 

Både och. Som sagt, ingen kan direkt tvinga en tonåring. 

I princip. 
Men så här står det: 
Efter vårdnadsreformen 2006 har bestämmelsen fått en annan utformning. Nu står kortfattat att om barnet har nått en sådan ålder och mognad att dess vilja bör beaktas, får verkställighet inte ske mot barnets vilja utom då rätten finner det nödvändigt av hänsyn till barnets bästa.

Så om det inte är något fel där någon över 12 år vill stanna, så sker ingen hämtning. 

Absolut,  men jag hakar mest upp mig på att man pratar om 12-åringar som att det är något sorts magisk gräns. Det står ingenstans kring någon ålder. Det finns mogna 9-åringar och omogna 14-åringar. Och det finns barn som hellre väljer att bo hos den ena föräldern för att det är mindre regler och mer frihet, vilket kanske inte är barnets bästa.

Är det så att 6 dagar ger underhåll men inte 7?

Nej, det var min första tanke också.

Förhållandet 5-8 gör att det slår över i FKs räknesnurra och inte längre ses som ett växelvist boende.

Halkade på fel tangent, 5-9 skall det vara.

Bor barnet 6 dagar hos ena och 8 dagar hos andra så anses det av FK ha ett växelvist boende och då betalas inte underhållsstöd ut.

Men är det 5 dagar hos ena och 9 dagar hos andra så anses baren bo stadigvarande hos den förälder som har 9 dagar och hela karusellen med underhåll kommer igång.

Driv det till tingsrätten och få på pränt att dottern får bestämma själv. Kan faktiskt innebära en slags frihet för henne, att veta att lagen säger att hon är fri att välja. 

Min mor tog det till tingsrätten då min pappa hade någon fix idé om att alla syskon alltid skulle vara samlade, och att 2 veckors schemat alltid skulle gälla. Trots att vi hade blivit mycket äldre än när det avtalet skrevs. Jag ville vara mer hos mamma, och särskilt under vardagarna då jag isf slapp 1 timmes skolbuss på morgon och eftermiddag. Min bror ville vara mer hos pappa. Lillasyster ville fortsätta som vanligt. Domaren mer eller mindre sa till min far att det är orimligt att bestämma så, över huvudet, på en trettonåring- och att hänsyn skall också tas till min brors önskan (som då vart 11). I domen så står det att jag var helt fri att bestämma helt själv hur jag ville bo. Det var en otrolig lättnad faktiskt, då jag mått dåligt länge över boendesituationen. 

Det polisanmäldes inte... 

jag har en 17, snart 18 årig dotter och en 11 årig son där vi har som utgångsläge varannan vecka. sonen åker varannan vecka men dottern vill helst vara hos mig pga eget rum här, närmare skola, vänner och jobb. jag låter henne oftast få stanna men ibland "tvingar" jag henne åka till sin pappa. Hon har det absolut inte dåligt hos hennes pappa, hon tycker bara det är mer bekvämt och hemma hos mig. Jag vill inte att deras relation ska bli eftersatt vilket är anledningen till min bestämdhet i att hon ibland ska åka.