Tonåringar väljer mamma

Män får tidigt lära sig att deras behov kommer före andras och därför agerar många också så.

En kvinna som agerar lika blir ofta straffad på flera olika sätt, hon blir illa sedd av både sin familj, sina vänner och kollegor på jobbet.

Tala med några förskolepersonal och BVC-sköterskor så ska du få höra vad de ser av pappornas "engagemang", det är ingen vacker eller jämställd bild.

Är det en förälder som inte kan sitt barns personnummer eller medicinering? 99% är det en pappa.

Är det en förälder som har glömt ombyte/matsäck/luciaprylar till förskolan? 95% en pappa.

Kvinnor klarar i regel sånt om de inte är tunga missbrukare eller i kronisk depression, medan en man som har ett ansvarsfullt jobb och "håller många bollar i luften" ändå kan bete sig som en halvidiot med barnen. För att han vet att någon annan sopar upp. Att förskolepersonalen har extrakläder till lucia för att täcka upp för pappors lathet, så att barnen ska slippa bli förtvivlade. Och oftast har han ju ändå inte tid att vara där, för hans jobb är så mycket viktigare.

Strategisk inkompetens och undanflykter säger jag. Och det är många barn som ser detta när de blir lite större och väljer bort sin ointresserade förälder.

Det finns 6-7- åringar som kommenterar och blir lessna för att alla i familjen fick present och goda saker att äta på alla hjärtans utom deras mamma. För det var hon som fixade allt- han fixade inte ens till henne. Det finns barn som ringer och gråter från pappans hem på jul för att det varken finns klappar eller julgran för han "tyckte inte det var viktigt".

Och så undrar män varför de blir lämnade och varför barnen inte vill fira högtider hos dem. Ja vad kan det bero på...

Varken du eller jag vet ju att tonåringar oftare väljer mamma. Det är bara ett antagande som TS gör. Och det antagandet renderar sedan nya antaganden och stereotyper.
Vad personal på BVC tycker om män, har heller inte så mycket bäring för val som en tonåring gör. Det är bara anekdotisk bevisföring. 
Men OM du skulle ha rätt, så är det å andra sidan inte så konstigt. För när en människa är lite osäker på något, vilket män ofta är när det gäller det tidiga föräldraskapet, och omgivningen sedan konsekvent berättar för dom, hur dåliga de är. Ja då är det rätt svårt att faktiskt bli bra på något en gör

Det säger väl sig självt. Mammorna har varit bättre föräldrar och därför har barnen dragits mer och mer åt det hållet. Vill papporna få samma roll får de steppa up sitt föräldraskap. 

Varken du eller jag vet ju att tonåringar oftare väljer mamma. Det är bara ett antagande som TS gör. Och det antagandet renderar sedan nya antaganden och stereotyper.
Vad personal på BVC tycker om män, har heller inte så mycket bäring för val som en tonåring gör. Det är bara anekdotisk bevisföring. 
Men OM du skulle ha rätt, så är det å andra sidan inte så konstigt. För när en människa är lite osäker på något, vilket män ofta är när det gäller det tidiga föräldraskapet, och omgivningen sedan konsekvent berättar för dom, hur dåliga de är. Ja då är det rätt svårt att faktiskt bli bra på något en gör

Förlåt om jag är dåligt på att uttrycka mig. 
Jag vet inte men är förvånad att så många fina engagerade pappor väljs bort.. Gör mig ledsen och förvånad. 

Siffror på vilken förälder barn till skilda bor mest hos har postats flera gånger på forumet redan, de siffrorna är fakta.

www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2018/vanligast-att-barn-bor-hos-mamma/~:text=Det%20g%C3%B6r%20n%C3%A4ra%20h%C3%A4lften%2C%20eller,eller%20bara%20hos%20sin%20pappa.

"Det finns flera möjliga förklaringar till att äldre barn i mindre utsträckning bor växelvis, det kan exempelvis handla om att äldre barn i större utsträckning själva väljer hur de ska bo och då väljer bort växelvis boende. "

För barn under 18 år som inte bor med båda sina föräldrar, men där båda föräldrarna finns vid liv och bor i Sverige, har tre av tio barn den förälder de inte är folkbokförda med inom mindre än 2 km avstånd. Ytterligare tre av tio barn har föräldern inom 2?10 km avstånd. Totalt har alltså sex av tio den förälder de inte bor tillsammans med inom högst 10 km avstånd." 

Det verkar alltså inte svårt för minst 60% av tonåringar att välja att bo hos andra föräldern om de skulle vilja.

Vad menar du att argumentet för att anta motsatsen, att barnen egentligen vill bo hos pappan? I så fall kan ju de och pappan gå till familjerätten och fixa det bara.

En vuxen person har vidare enligt mig ett ansvar att lära sig nödvändiga life skills. Jag växte upp med en totalt opraktisk mor, min man med en mor som inte kunde laga mat, men vi skyller inte på det och leker hjälplösa resten av livet, vi lärde oss fixa med bilar och laga mat istället. 

Män får tidigt lära sig att deras behov kommer före andras och därför agerar många också så.

En kvinna som agerar lika blir ofta straffad på flera olika sätt, hon blir illa sedd av både sin familj, sina vänner och kollegor på jobbet.

Tala med några förskolepersonal och BVC-sköterskor så ska du få höra vad de ser av pappornas "engagemang", det är ingen vacker eller jämställd bild.

Är det en förälder som inte kan sitt barns personnummer eller medicinering? 99% är det en pappa.

Är det en förälder som har glömt ombyte/matsäck/luciaprylar till förskolan? 95% en pappa.

Kvinnor klarar i regel sånt om de inte är tunga missbrukare eller i kronisk depression, medan en man som har ett ansvarsfullt jobb och "håller många bollar i luften" ändå kan bete sig som en halvidiot med barnen. För att han vet att någon annan sopar upp. Att förskolepersonalen har extrakläder till lucia för att täcka upp för pappors lathet, så att barnen ska slippa bli förtvivlade. Och oftast har han ju ändå inte tid att vara där, för hans jobb är så mycket viktigare.

Strategisk inkompetens och undanflykter säger jag. Och det är många barn som ser detta när de blir lite större och väljer bort sin ointresserade förälder.

Det finns 6-7- åringar som kommenterar och blir lessna för att alla i familjen fick present och goda saker att äta på alla hjärtans utom deras mamma. För det var hon som fixade allt- han fixade inte ens till henne. Det finns barn som ringer och gråter från pappans hem på jul för att det varken finns klappar eller julgran för han "tyckte inte det var viktigt".

Och så undrar män varför de blir lämnade och varför barnen inte vill fira högtider hos dem. Ja vad kan det bero på...