Tonåringar väljer mamma
Bor i Stockholm. Bland akademiker. När de fått barn har pappan tagit stort ansvar, varit pappaledig, vabbar, skjutsat och grejat.
När paren skiljer sig när kidsen
Sen är tonåringar är målet att de ska bo 50 50.
Men i stort sett i alla fall bor de mer och mer med mamman.
Tycker det måste kännas för jävligt för alla pappor som tagit så stor del i barnens liv och väljer de ändå mamma. Där trivs de bäst.
Vet bara ett fall där det är tvärtom, där vill tonåringarna inte bo med sin mamma.
Ingen av de jag känner är psykiskt sjuka eller har problem som står i vägen...
Varför blir det så här, har vi inte kommit längre i jämställdhet...