Tonåringar väljer mamma

Utåt sett kan det nog verka som att man har en jämställd relation, men senast idag fick jag tex förklara vilka två personer var för min man - de var min sons klasskamrater sedan 6 år tillbaka. På sex år har han ännu ingen aning om vad vår sons klasskamrater heter, vilken relation vår son har till dem, han vet inte hans preferenser ifråga om mat, sömn, kläder, frisyrer, vad hans favorityoutubers heter, vilka färger han gillar mm mm. När de spenderar tid tillsammans (de spenderar mycket tid tillsammans) så hand det om min mans största intresse. När jag gör saker med sonen frågar jag vad han vill göra. Ja, listan kan göras oändlig. 

Det är väl snarare tvärtom? 

Min egen pappa flyttade så långt ifrån oss som det gick så att vi inte skulle kunna bo hos honom och mamma fick ta hand om alla oss ungar som ensamstående bäst hon kunde. Så hälsade han på när det behagade och trodde han kunde styra och ställa. 

Vet faktiskt ingen som valt att vara mer hos sin pappa än mamma. Däremot så verkar inte pappan varit lika delaktig som mamman, utan nöjt sig redan när barnen är små att barnen bara är hos honom varannan helg. 

Jag hade också hellre velat bo med mamma om mina föräldrar hade skilt sig, även om pappa tjänar mer och egentligen är säkrare att bo med rent ekonomiskt. Mammor lyssnar mer, är mer mogna och har mer tålamod. 

En variant på detta. Har en bekant som också prioriterade sig själv för mycket i skilsmässan. Tonåringarna (över15) dissade honom. När hans släkt började ifrågasätta hans egoism började han hitta på att det var exfrun som baktalat och hjärntvättat barnen att inte välja pappa. Han drev detta hårt och mycket. En liten klick likasinnade pappor höll med och de skrev och ville få medlidande. 
Tonåringarna ... Ja de ville ju då absolut inte ha NÅGON kontakt.

Pappan ville mest få kränka sitt ex. Hon var en hjälte som höll ihop under denna cirkus.