Ts: Jo, dna-test är en del av faderskapsutredning. Endel man kan välja att ta eller om man inte vet. Jag visste, pappan visste men vi valde att ta dna-test. Och varför har jeg redan talat om för dig x antal gånger nu. Är det svårt för dig att läsa och ta in det?
Ts: Du får tvivla hur mycket du vill. Vi tog, som sagt, dna-test helt frivilligt och det fanns inga tvivel.
Dna-test ingår i en faderskapsutredning men det är inte alltid det behös. Förövrigt var den en man, mitt ex, pappan till min äldsta son.
Jag tycker det är trist att det ska riktas så mycket personangrepp hela tiden. Det blir lätt en dålig stämning och bara en massa pajkastning hela tiden. Roligare om det man kan debattera på ett vuxet sätt istället. Det tror jag ändå de flesta kan hålla med om. Tänkte att jag ska sammanfatta vad som framkommit i tråden som vid det här laget har blivit rätt lång.
1. Socialtjänsten begår inget formellt fel då de anger våra personnummer i utredningen, inte ens att de anger de 30 gånger i samma dokument. Det ser bara väldigt konstigt ut. De skulle kunna använda sig av ett ärendenummer istället.
2. Jag begår inte heller något fel när jag inkluderar handläggarnas personnummer i min kommunikation tillbaks till Socialtjänsten. Personnummer är offentlig handling och uppgift.
3. Att socialtjänsten skickar sekretessklassade handlingar med vanlig post, riskerar att de gör sig skyldiga till sekretessbrott. Posten kan hamna i fel brevlåda. Socialtjänsten kan bli åtalade för ovarsam hantering av sekretessklassad handling. Om någon dömts för det är väl mera oklart. Vi har heller inget tjänstemannansvar. Den enskilda socialsekreteraren riskerar troligen inte sin anställning genom att agera på det viset.