Ange socialsekreteras personnummer i kommunikation?

 De har själva valt yrket, så de känner onekligen en tilldragelse till att jobba med den här typen av myndighetsutövning. Skulle gissa att de flesta gör det för att de känner ett slags inre engagemang. Om det alla gånger ter sig på ett sunt sätt ska jag låta vara osagt, men vi får ju hoppas på att de allra flesta trots allt vill väl. 

Sen tror jag inte att det stämmer riktigt det där med att folk som blir avhysta från sina hem, eller får sina privata ägodelar utmätta inte kan uppvisa vissa känslor. Det kan de visst göra. Däremot tror jag att Kronofogden till skillnad från Socialtjänsten har en fördel, att det så att säga finns mer objektiva fakta att gå på. Antingen finns det obetalda skulder eller så finns det inte det. Det som socialtjänsten arbetar mer är betydligt mer subjektivt. Grad av "oro" och förmåga hos föräldrar. Det präglas av subjektivitet och gråskala. Visst, det finns ju garanterat klockrena fall där föräldrar är totalt olämpliga, men sen finns det också rätt många fall där det finns en betydande gråskala och där beslut vilar på betydligt mer vaga saker, som en diffus känsla av oro, att det kanske kan vara på ett visst sätt, men inte helt säkert. Jag är övertygad om att det sker omhändertagande som är direkt felaktiga. 

Att ha en annan uppfattning är inte att vara "muppig". 
Att ifrågasätta varför personnummer behöver nämnas tiotals gånger i en utredning, eller ifrågasätta varför sekretessbelagda handlingar med känsliga uppgifter sänds med vanlig post är fullt relevanta invändningar. 

Att i överhuvudtaget omnämna våra personnummer i utredningen är totalt onödigt. Vi behöver inte informeras om vare sig våra egna nummer, eller barnets. De skulle ganska enkelt kunna koppla ett diarienummer till personnummer i sina system som ligger i bakgrunden. Jag får ta emot mängder av post som är ställt till mig, kopplat till mig, som inte innehåller den typen av personuppgifter. 

Ditt inlägg visar på att du har en oförmåga att ta till dig andra saker. Du tror alltså på riktigt att tillvaron enbart kretsar kring dessa två saker, eftersom det är enbart de två saker jag berör? Det om något tyder väl på Aspberger - du klarar inte av att ta in intryck från omvärlden i en bredare kontext. Orosanmälan är något annat. Likaså vad jag gör på jobbet, ska äta till middag, planer för semestern osv. 

Denna tråd handlar om bristen och det onödiga i att anger personnummer på det sätt som socialen gjort, samt att posta en utredning med vanlig post istället för med rekommenderad post. 

Är det något som är oklart för dig?

Jag tycker det är fel att skriva ut personnummer återkommande i utredningen ja. Det skulle inte ens behöva skrivas en gång och definitivt inte i var och varannan mening. 
Jag tycker också att det är fel att sända hela utredningen med vanlig post, eftersom den innehåller sekretessklassade uppgifter. 
Jag har inte skrivit att jag skiter i varför detta sker, för då hade jag knappast startat tråden. Däremot skiter jag i hur handläggarna vill motivera (i mitt tycke) det felaktiga arbetssättet. Jag är helt enkelt inte intresserad av några bortförklaringar. Blev det fullständigt klart för dig nu?

Hur jag gör med telefonförsäljare? Jag brukar ta över samtalet så snart jag kan och förklara att jag inte är intresserad. Därefter lägger jag på luren. Hur gör du? Sitter och lyssnar på deras meningslösa utläggningar?

Nej, polisen har inte skickat hem några sekretessklassade handlingar. Både förhöret och förundersökningen är tydligen belagda med sådan sekretess att vi inte ens får ta del av den. Ingen offentlig handling nej. 

Ja, socialtjänsten borde definitivt förstatligas. Jag tror det skulle kunna bidra till att lyfta kvalitet och rättssäkerhet. Är man missnöjd med en utredning borde det dessutom finns möjlighet att överklaga och få till en annan utredning av annan handläggare. En second opinion. Nu ligger alldeles för stor makt hos den enskilda socialsekreteraren. Underlag är ofta inte objektiva och det är inte alls ovanligt med sakfel och rena påhitt. Det är då vad rätten har att ta del av. Underlag som sticks under näsan på dem. 

Ja, tyvärr så är statistiken fruktansvärt dålig vad gäller olika former av placeringar. Föräldrar förlorar vårdnaden, då socialen kan bedöma att att det finns risk för barnets/ungdomens hälsa och välmående. Inte sällan blir då barnet placerat på ett ställe där de misshandlas av andra barn, utsätts för olika former av övergrepp eller andra missförhållanden. Psykisk och fysisk misshandel. På behandlingshem där drogerna flödar. Somliga menar till och med att det antagligen många gånger skulle vara bättre att låta barnen bo kvar hos sina icke helt perfekta föräldrar än bli tvångsplacerade. 
Jag tycker processen och kvaliteten måste stärkas. Utredningarna måste bli mer rättssäkra. Sedan borde stort fokus läggas på vad barnet faktiskt själv vill. Kan möjligen vara svårt på mycket små barn, men barn från 4-5 år och uppåt, där borde den unge personens vilja få väga tungt. Man vet helt enkelt att det finns inga placeringar som är bra. Alla är bara mer eller mindre dåliga. Statistiken bland barn som växer upp i fosterhem m.m. är otroligt dålig. Har hört att vissa skyller detta på att barnen redan är märkta. Att de har trauman osv från sina tidigare hem, men det håller inte som förklaring. 

De nämnde aldrig att de skulle skicka hela utredningen med snigelpost. Hade jag vetat om det, hade jag helt klart begärt att de skulle sända den med REK, men nu är ju skadan redan skedd. 

Utredning till min favör? Tja, jag vet inte. Mest bara en massa ordbajseri och något luddigt resonemang att de inte kan veta vad som har hänt, men att man absolut inte får skuldbelägga något barn. Har förstått i efterhand att barnet har svårt för att uttrycka nyanser och inte är så bra på synonymer. Exempelvis att göra sig illa och bli slagen. Någon annan mamma skrev i någon tråd att barnen tydligen hade någon lek där de gick in i varandra och i olika saker. Att gå in i någon blir då samma sak som att bli puttad. Rena skitsaker förstås och på den tiden då jag växte upp skulle ingen sund människa komma på att orosanmäla för sådana saker. I dagens läge däremot, har ju varje förskollärare och lärare lärt sig att de ska soc-anmäla varje misstanke och misstankar finns det ju gott om, bara man öppnar ögonen. Seriöst tror jag man skulle kunna orosanmäla varenda förälder. Barnet kanske såg lesset ut, var rufsig i håret, gav ett otryggt intryck. Gjorde uttryck för någon känsla osv. Gör å andra sidan barnet inte uttryck för känslor kanske det anses apatiskt och utgör skäl för oro det med. Socialen säger att de alltid polisanmäler om det finns misstanke om våld, De gör ingen egen bedömning. Skolan gör inte heller någon bedömning utan anmäler varje misstanke. Det är inte så många som anser att de ska tänka, utan bara anmäla. 

Polisen å andra sidan kommer ju bara få två versioner, om nu inte barnet ändrar version under polisförhöret. Jag undrar allvarligt talat hur ett sådant förhör går till och blir klart misstänksam när dessa förhör hålls hemliga. Speciellt med hänsyn till ledande frågor. Framgår inte heller vad som sagts till barnet innan förhör hålls. Om barn förstår var de befinner sig. Vad syftet med förhöret är, vilka ev konsekvenser kan bli osv. Tror inte vare sig soc och polis är särskilt transparenta där. Det är mycket ansvar de lägger på barn. Sedan ska man som förälder sitta och bemöta något som närmast kan liknas vid hemligstämplade häxprocesser. 

Jag anser inte att det är irrelevant då de angett mitt personnummer. Då kan jag ange deras. 

Ja, det blir tydligt och konsekvent då de angett mitt.

Jag får post både från företag och myndigheter som är ställd till mig utan att mitt personnummer anges, så det verkar ju vara fullt möjligt.

Varför skulle det påverka utredningen om jag anger utredarens personnummer anser du? 

Hot? Menar du att Socialtjänsten hotar mig genom att ange mitt personnummer?