Talanglöst barn i kör. Hur tänka?

Jag tänker att det är en balansgång att stödja ett barn i dess hobby och att inse att barnet faktiskt inte än är speciellt bra.

Jag tänker att få människor är helt tondöva, men att vissa faktiskt inte riktigt tolkar rätt, eller hör rätt. Du kan ju inte låtsas som att det blir rätt när ni övar och det är fel. 

Jag tänker att hon precis som alla andra körsångare behöver ÖVA och faktiskt då på sådant som är svårt för henne.

Jag tänker att en kör som tar emot alla barn, kommer att ha barn som är lite sämre än genomsnittet. Exakt hur illa det är är väl smartast att fråga körledaren. Hon har kanske lite tips om vad din dotter behöver öva på.

Det kommer väl troligen komma en punkt då din dotter förstår mer om sin förmåga, eller sina brister. Jag tänker faktiskt att det är rimligt att stödja henne att bli bättre, och faktiskt boka upp några sånglektioner. Varför börja med något mer komplicerat, när det faktiskt är sång hon gillar. På tu man hand så kan hon ju få bättre feedback och mer realistiska saker att öva på.

Antingen så blir det bättre, eller så kommer det ju bli lättare att peka på vad problemen är och konstatera att detta inte är grejen för henne.

Nej, hon hör absolut inte när någon sjunger fel eller om jag spelar fel. Hon saknar helt både ton- och taktkänsla. 

- Det var ju synd. Då blir det betydligt svårare, möjligtvis omöjligt för henne att kunna bli bättre om hon verkligen skulle vilja. Men med lite tur så kan en del av det som saknas, växa till sig. Hur är det med hennes hörsel överlag? Kanske hör hon inte alla toner som normalt. 

Ser att en del råder till att inget säga. Att hon kommer räkna ut själv tillslut att hon sjunger bedrövligt. En själv är ju aningens färgad i detta, då man gjorde så med mig och det uppvaknandet var hemskt. Jag sjöng knappt något på många många år efteråt. Kommer även att tänka på vad min lillasyster sa i en konversation involverande mig, min mor och henne angående min sång som barn/tonåring. Min mamma sa inget för att hon inte ville göra mig ledsen, och var rädd att jag skulle avskräckas ifrån att sjunga. Min lillasyster sa, att okej vist. Men, genom att inget säga så har mamma också förhindrat en eventuell möjlighet till utveckling utav min sång. Men eftersom man alltid sa att det lät så fint. Så har jag gått runt och trott detta. Har därför inte haft anledning att misstänka att något var off med mitt gehör. När man då tillslut blir uppmärksammad på att man sjunger skit? Så känner man sig lite sviken. Här har mina föräldrar inget sagt, och jag gjort mig själv till åtlöje många många gånger. Taskigt. Min lillasyster gick musik/sång på gymnasiet, så hade betydligt mer naturlig förmåga som barn/tonåring än mig.

Eftersom vi bara har TS beskrivning av barnet är det jättesvårt att avgöra om barnet är helt talanglöst och faktiskt ton-döv och helt saknar känsla för takt.

Man utvecklas olika och en sjuåring kanske inte ännu riktigt förstår vilka saker som hen behöver slipa på. Det är ett rätt högt krav att ställa.

Mitt eget barn sjöng i kör som barn och sjöng ibland bra och ibland mindre bra och ville söka till musikklass. Visst sa jag och bokade 5 lektioner för övning, eftersom jag faktiskt märkte att hen inte alltid hörde när det blev fel. 

Barnet kom inte in. Jag är inte förvånad. Nu däremot som 15 åring har röst och takt kommit ifatt och hem spelar 2 instrument. Inte för att jag ljugit och fört hen bakom ljuset, utan troligen för att jag inte satte mig själv som sånglärare inför att hen ville försöka komma in i musikklass.

Man behöver inte ljuga för sina barn om deras talang, man kan ge dem en chans att växa.

Jag tror inte att TS barn kan läsa noter. Möjligen har de gått igenom hur det går till, men troligen saknar barnet kunskap om takt, ton och hur man hanterar sin röst. Och troligen har de inte övat rytmik och takt i tillräcklig omfattning för detta barns förmåga.

Lite trist att tro att man redan vid 7 års ålder behöver säga till barnet att hen saknar talang. Det finns verkligen ett mellanting. Att faktiskt hjälpa barnet att lära sig. Antingen själv, eller genom lektioner med någon som vet hur rösten och musik fungerar.

Mitt barn läser noter som hon läser ord, men inte som hon läser en bok. Hon vet hur C ser ut och var C sitter på pianot. Hon vet vad tecken betyder. Hon vet vad hur nästa ton ser ut. Men hon hör inte om melodin är rätt eller fel. Hon får inte ihop hela hela historien, så att säga. Hon är fruktansvärt intelligent, och har greppar hur det är uppbyggt, men inte hur det ska låta. 

Sånglektioner är säkert fint, men här måste man dels vara åtta år och dels betala över 3000 kronor för sju tillfällen om 20 minuter. Och det tycker inte jag att det är värt. Då får vi börja plocka bort andra aktiviteter. Jag övar så gott det går med henne, men jag är som sagt inte utbildad alls. 

Jag har inte planerat att upplysa barnet om avsaknad av talang. Jag är inne på att leda in på annat. Både för hennes och för körens skull. De andra barnen som sjöng som hon, slutade efter förra terminen, när de upptäckte att kraven ändå var höga. 

I en gratisverksamhet kanske man inte jan ha så höga krav? De som tycker att andra "förstör" kan väl betala för sin proffskör? Som med allting annat. Vill man åka kommunal buss får man acceptera att alla inte är exakt som man vill. Hur ska barnen klara sig i skolan och i arbetslivet? Tänk om de måste samarbeta med nån som är dålig och förstör? Är det inte bättre att ni lär är era barn att det är så livet är?

Jag som är tondöv och talanglös, men duktig på teoretiska skolämnen, var ofta tvungen att göra grupparbeten och annat med elever som hade dyslexi eller som inte var så smarta och det påverkade kanske inte mitt betyg så positivt... Men som tur är hade mina föräldrar lärt mig vissa värderingar och en viss människosyn...

Hur ser ni på teorier av Jesper Juul och andra, som handlar om att inte värdera barn?

Hur ser ni på barn med funktionsnedsättningar som kanske låter och stör? Ska de få gå på teater, musikal, opera? Eller ska vi gömma alla oss som inte är lija perfekta som ni? Vad för synsätt vill ni förmedla till era barn? 

Du tänker ju rätt elitistiskt. Hon är bara 7 år och det är en sak att förstå, en annan att förmå.

Är man väldigt intelligent kan det ta lite tid innan saker faller på plats och tråkigt att du verkar dömt ut henne redan. Hon förstår ju de teoretiska med noterna, hon har ju ännu inte lärt sig att faktiskt läsa/höra dem.

Du jämför henne med tämligen få barn och tror hon är "hopplös" och det tror jag är en miss. Gå på hennes intresse istället. Är hon fortsatt intresserad så stötta henne och ge henne förutsättningar att lyckas. 

Det finns ju inte ett enda sätt att göra, utan börja undersöka vad som finns. 

Det finns ju ett mellanting mellan att inget säga och att ljuga och säga att det låter bra. Mina föräldrar sa aldrig åt mig att jag var dålig på att sjunga, men de låtsades aldrig som att jag var bra heller.

Precis som när mitt barn dansade. Jag sa aldrig att hon var dålig, men jag låtsades aldrig att hon var bra heller. Utan vi pratade om huruvida hon tyckte det var kul eller inte och liknande och det där med bra/dålig var aldrig något vi diskuterade. 

Min dotter, 6  år, sjunger ett också i kör. Jag undrar lite hur du bedömer att hon sjunger så dåligt. För barnkörer låter ju inte hela tiden rent. De sjunger ju lite olika tonarter och inte alltid rätt ton. Det är väl det som är charmen i just barnkörer. Om de inte har någon slags urval. Jag tycker att barn i den åldern ska få prova på det de tycker är kul och hitta sin grej, vad man är bra på och gillar. Jag hade inte klankat ner på en 7-årings sång men som förälder hade jag, om jag verkligen tyckte att barnet verkligen inte kan sjunga, försökt styra in intresset på något annat och satsat mer på det. Så småningom måste man välja vad man vill fokusera på så det bästa är väl att erbjuda andra aktiviteter som hon tycker är kul. 

Kan inte citera. 

Ni som svarat mig, läs även mitt första inlägg till TS. Där jag går in mer på djupet kring varför det kan vara en idé att tillexempel ta hjälp utifrån. Om flickan verkligen har intresse för sången. 

Jag sjöng rent åt helvete dåligt som barn. Noll taktkänsla what so ever, och hörde som sagt inte hur illa jag sjöng. Men har kunnat höra när andra sjunger falskt, eller tar toner fel. Som vuxen har jag däremot lärt mig, och sjunger numera skapligt imponerade. Är förvånad egentligen exakt hur mycket som går att lära på det här området. Men jag har alltid trott att jag är så gott som tondöv, men det visade sig att mitt problem (att ha svårt att höra sig själv) inte är skrivet i sten. Jag kan ha önskat att man hade upplyst mig om vart min brist låg, och stöttat med att vi kan försöka lära dig rätt/ta hjälp av sånglärare. Istället för att både ha ingenting sagt, och aktivt ljugit för mig om att det låtit bra. Dels skulle man ha sluppit göra sig själv till åtlöje inför andra långt upp i övre tonåren. Dels skulle jag kanske ha haft en chans att lång tidigare utvecklas i sången, och kunnat gjort någonting med det. Istället för som nu, att det bara blir lite av en sido hobby. 

TS ska inte säga till sin 7 åriga dotter att hon är skit. Det vore fruktansvärt opedagogiskt och brutalt. Men om tjejen är väldigt intresserad av sång, så kan hon så småningom finna ett sätt att upplysa henne om att hon har en svårighet- som kommer kräva engagemang och mycket träning, för att kunna ta sig förbi. Dottern är intelligent. Jag tror säkert hon är kapabel till att uppskatta en mer teknisk approach till vad som är sång. Hon är säkert kapabel till att lära sig ta sig runt det som håller henne tillbaka i sången. Men då måste hon få en chans till ATT göra det också. 

Kanske att hon kan spela nåt instrument istället? Finns många exempel på medelmåttiga musiker, som skapar magi tillsammans med andra.

Jag tycker att dina svar varit bra, för att de belyst just att man kan ha problem med sång, utan att det är hopplöst och att det är viktigt att faktiskt få förutsättningar.

TS verkar dock bestämt sig för att leda in sitt barn på det som hon är bättre på, vilket jag tycker är onödigt. Jag tror på att få chansen att utvecklas på det man gillar, jag tror inte på "talang". Naturlig fallenhet i all ära... sång handlar om övning och om att LÄRA SIG

Samma här, jag hade noll koll som barn, både på takt och på ton.

Som 15-åring fick jag ändå för mig att spela i band. Har spelat in plattor, producerat, turnerat i Europa och USA. Så tillräckligt bra kan man bli även med en mycket trevande start.

Ja, hon kanske är en av de unika musikerna som har ett eget uttryck (Prince, Bowie, Björk, Freddie Mercury, Tom Waits) Kan nog ta tid innan man hittar sin stil, och hon är bara barnet än.

Kan Håkan Hellström bli känd så kan väl vem som helst, tänker jag. Han sjunger ju allt annat än bra eller rent...

Precis. Han har ju nåt. Energi, helt eget uttryck.