Oense om köpa saker till dotter

Den stora frågan är istället varför ni två valt att skaffa barn med varandra. Ert föräldraskap kommer bli otroligt jobbigt. 

Ja om du vill ha specifika saker och han hittat motsvarigheten till detta billigare så får du betala mellanskillnaden själv. 

Har ni pratat igenom ekonomi alls innan? Vad har ni för uppdelning ekonomiskt nu, innan barn, och hur har ni tänkt er under föräldraledigheten? 

Har denna olika syn på ekonomin och vad man "ska" lägga pengarna på visat sig innan eller uppkom den nu med er graviditet?

Man får kompromissa, helt enkelt. Det kan ju vara rimligt att köpa en del nytt, och också använda en del begagnade saker. Så behöver man heller inte köpa hur mycket som helst innan barnet kommit.

T.ex. spjälsäng är toppen begagnat, för den vet man inte ens om bebisen kommer sova i (är nästan mer regel än undantag att bebisen vägrar spjälsäng). Babysitter, babygym, babynest, gåstol, hoppgunga och sådant använder de en förhållandevis kort tid, så sådant hade jag gladeligen tagit emot att ärvas från kusiner. Det kan vara rätt dyrt i inköp och används sedan bara i några veckor/några månader.

Ang. kläder så kan man väl ta emot, och sedan köpa till sådant man GILLAR, för att det är kul och fint. Den där extraoverallen med dinosaurier fungerar säkert toppen den dagen dottern har kräkts/bajsat ner den ni köpt. De blåa byxorna kanske kan komma till användning en dag när kräkbebisen gått igenom de tio ombytena ni själva köpt in i den storleken. Är du med på hur jag tänker? Det är helt enkelt inget fel med att ha lite extra ärvekläder per storlek som extra. Smidigt också om er dotter växer fort, och ni inte har hunnit köpa hem strl. 74 än, att då ha några plagg ärvda som fungerar tills ni hunnit köpa lite plagg ni gillar.

Angående vagen - är det en BRA begagnad vagn (om än turkos) - typ en bättre britax, emmaljunga, buggabo, cybex, kronan eller liknande, och du tittat på en ny skitvagn (4000 kr låter nämligen som billigt skräp i sammanhanget om det nu inte rör sig om riktigt bra rea), då hade jag hållit med din man. Då kan man istället kanske lägga några tusenlappar på att uppgradera en bättre begagnad vagn. MEN är ärvevagnen redan "skit" i sig, då hade jag gått på din linje.

Jag tycker inte man ska dra ämnet till vem som har rätt. Det låter inte som att ni har gemensam ekonomi, eftersom att du skriver att du och din mor har köpt kläder. Eller menar du att du i efterhand begärt pengar av din sambo för en del av kostnaden på kläderna? Har ni delad ekonomi gör du ju som du vill, köp det du gillar, men vill du att din sambo ska vara med och betala eller om ni har gemensam ekonomi så måste ni ju komma överrens om budgeten. Din sambo har lika stor rätt att köpa kläder som han tycker är fina, oavsett om dom är begagnade eller för pojkaktiga för dig. Kläder är ju en smaksak och jag uppfattar att det spelar en större roll för dig än för honom. I ert fall kan väl du sköta inköpen av kläder så får du den looken du vill ha. Vad gäller just barnvagn tycker jag det är viktigare med vilka funktioner den har, hur liggdel/sittdel är utformad, hur lättkörd den är, hur tung den är, hur lång och hur bred den är, hur mycket vikt den tål osv osv, färgen har mindre betydelse, inte avgörande men det klart man vill ha en vagn man ändå kan rulla utan att tycka att den är skitful.

Trassligt att ni resonerar så olika. Någon slags kompromiss? Ta emot några av de ärvda grejerna men köpa ny vagn och lite nya kläder?

Vi fick lite arvegods, i gott skick, ex en spjälsäng och den sov hon inte många nätter i så en ny hade varit bortkastade pengar.

Jag skulle säga att jag lutar lite mer åt din sambos håll. Jag tycker det är onödigt att köpa massa nya kläder när det finns så mycket begagnat att köpa. Ser nog dagligen på olika köp- och säljgrupper hur folk lägger upp stora klädpaket för någon hundralapp. De första storlekarna brukar även vara riktigt fina, de har de en sådan kort tid samt så är slitaget minimalt om inte tillochmed intetsägande. 

Har ni dessutom möjligheten att få kläder gratis så är det ju jättebra. Jag fick en pojke som första barn och han har bara tjejkusiner och vi fick massa kläder och visst, det var vissa saker som vi plockade bort men samtidigt så fanns det massa som funkade. Vi fick t.ex. en rosa vinteroverall från PoP och jag skulle aldrig köpa en ny bara för att den råkar vara rosa, snacka om att slänga pengar i sjön för en sådan skitsak som färg? 

Angående vagnen så är det alltså så att ni kan få en helt funktionsduglig vagn gratis? Enda "felet" är att den är turkos eller? 

Själv blandar jag ärvt, begagnat och nytt till våra barn. Tycker det är fullt dugligt att ha ärvda kläder ibland, även om det kanske inte är färgen jag skulle ha valt själv. Men är det helt och rent och något som kanske dessutom har en kortare användningstid - då klär jag gärna barnen i ärvda kläder.

Jag tänker att ni måste prata igenom er ekonomi och komma fram till en rimlig  kompromiss för er båda. Ni har ju båda rätt liksom. Det är ju superbra att få lite ärvda kläder, även om nåt är "pojkigt" med dinosaurier. Det är ju faktiskt rätt onödigt att köpa enbart nytt till en liten bebis som ändå växer ur allt på en gång eller som måste gå igenom en hög ombyten på en dag. Och visst kan det vara bättre att köpa en ny vagn istället för en som är gammal och sliten.

Om ni är sambos och har valt att skaffa barn ihop måste ni ju ändå kunna kommunicera och lösa såna här problem. Det låter som att det kommer bli jobbigt för er om ni redan bråkar över vilka mönster får vara på bebisens kläder...

Ni måste lära er att kompromisaa. Det är ju inte heller du som bestämmer. Att en liten bebis har blått med dinosaurier fast det är en tjej? Är väl inget konstigt. Tycker absolut man kan ärva kläder. Vagn ska va skön att köra. Sen om den är turkos eller rosa? Det spelar ingen rol.

Men om ni inte är överens nu, hur ska det gå resten av de 18-20 år ni ska lösa sånt kring barn.

Detta kommer att gå igen i alla aspekter av ert föräldraskap ifall ni inte kommer till nåt slags samsyn snarast. Ert kommande barn är en bebis från början och bryr sig inte om kläder och annat, men snart nog så är hon en egen individ med egna tankar om kläder, leksaker, behov och önskemål. Klarar din man att se det, eller är hon bara en utgift som ska hållas så låg som möjligt för honom?

Och visst, såhär i början när bebisen är liten så kan det ju vara onödigt att lägga alltför mycket pengar på saker och kläder som används bara en kort period. Men du måste ta reda på hur han tänker kring det, ska minsta möjliga kosta gälla allt i barnets liv, eller främst bara bebissakerna? Om ni planerar fler barn finns det ju också möjlighet att saker ni köper nu används till fler barn och därmed mindre kostnad totalt. 

Risken om han ser hennes behov som mindre viktiga är att han för över det till allt möjligt som rör henne. Behöver man verkligen vabba, hon kan väl gå till förskolan trots hostan? Behöver hon gå på en aktivitet som kostar lite pengar, sandlådan eller fotbollsplanen vid huset duger gott. En rolig docka? Nja, hon har ju redan en docka, vad ska hon ha en till för?