• Anonym (TS)

    Han säger till barnet att JAG var otrogen

    Vad ska jag göra?


    Jag och barnets pappa separerade för 2 år sedan. (Kom på honom med att var otrogen med en kollega, som han nu är tillsammans och bor ihop med).


    Vi har 50/50 vårdnad om barnet (7 år), som nu frågar varför vi inte är tsm/en familj längre. 


    Jag svarar att vi slutade vara kära.


    Pappan säger dock att det är mitt fel, som förstörde och ville separera. Att det kanske t.o.m. var så att det var JAG som var kär i någon annan. (Barnet har sagt detta till mig).


    När det var han som bedrog och gaslightade mig, i fleeera månader tills jag fick bevis och tog dem på bar gärning. Så jag tog beslutet åt oss, om att separera.


    Pappan och hans familj pratar dessutom illa om mig när barnet är närvarande. (De vet inte sanningen om vår separation, utan tror på pappans version, att jag var svartsjuk och kontrollerande och psykiskt sjuk).


    Detta känns jobbigt för mig, men kan inte konfrontera honom eller prata med hans familj. För då kallar han mig psykiskt sjuk. Och försvarar sig med lögner.


     


    När och hur kan jag säga sanningen till vårt barn? (Att det var han som var kär i någon annan).


    Är det bättre jag tar på mig hela skulden?


    Trots att vårt barn nu tror att det är jag som förstört vår familj.

  • Svar på tråden Han säger till barnet att JAG var otrogen
  • Anonym (´´´)

    7-åring är ju inte så stor så det blir nog fel om du säger sanningen och barnet sen kanske går och prata om det inför andra, "pappa var otrogen" utan att kanske riktigt veta vad det innebär. 
    Jag tycker du kan säga till barnet att det pappa säger inte riktigt stämmer, men att det där är något mellan er vuxna. Att du kanske kan förklara mer när barnet blivit äldre. 

    Släkten eller andra som du av någon anledning behöver prata med och detta kommer upp, kan du väl visa dina bevis för? 

  • Anonym (TS)
    Anonym (´´´) skrev 2023-01-17 16:14:18 följande:

    7-åring är ju inte så stor så det blir nog fel om du säger sanningen och barnet sen kanske går och prata om det inför andra, "pappa var otrogen" utan att kanske riktigt veta vad det innebär. 
    Jag tycker du kan säga till barnet att det pappa säger inte riktigt stämmer, men att det där är något mellan er vuxna. Att du kanske kan förklara mer när barnet blivit äldre. 

    Släkten eller andra som du av någon anledning behöver prata med och detta kommer upp, kan du väl visa dina bevis för? 


    Jag håller med dig. Måste bara förklara att jag tänkte förklara att det var pappa som blev kär i någon annan, inte jag. Hålla det på hans nivå. Det känns hemskt att han tror att jag svek honom och familjen. Jag ber nästan om ursäkt till vårt barn för något jag inte ens har gjort. 


    han tillåter mig inte att prata med hans familj själv. och de hör aldrig av sig till mig för de tror att det är jag som förstört allt och är förmodligen arga/besvikna på mig. Pappan hotar med allt han kan komma på om jag berättar sanningen för hans familj, bland annat om att anmäla mig till socialen. han försöker upprätthålla en fasad av lögner om att de bara var vänner, och att jag var otrogen själv, men svartsjuk och kontrollerande. hade jag fått en chans hade jag lagt fram alla bevis för dem. Men det lär ju aldrig hända.

  • Anonym (....)

    Någon borde ju verkligen prata allvar med pappan att man inte drar in barn i vuxnas konflikter och relationer. 

    Tycker detta är en form av misshandel han håller på med, stackars barn som behöver lyssna på sånt där, hur kommer han må av det senare också? 
    Pappan verkar ju vara en idiot, bör han verkligen ha varannan vecka? 

  • Anonym (Teddy)

    Men skit i vad han hotar med. Vad skulle han anmäla till socialen? Att du ville separera? Syna hans böuff, han manipulerar dig och viktigast av allt; han är livrädd för allt du kan säga om honom. Berätta för ditt barn att pappa blev kär i nån annan men på en sjuårings nivå och utan att skuldbelägga. Du ska inte ta mer skit från och ned nu. Han misshandlar både dig och ert barn. 
    Ring gärna till svärföräldrarna och förklara vad som hände. Bara rakt upp och ner. Ge dig inte in i en diskussion eller gå i försvar. Bara berätta vad som var orsaken till att du ville separera.
    Dessutom, sjuåringar är smarta. Att undanhålla sanningen eller bara berätta halva sanningar för barn i den åldern stjälper mer än hjälper.

  • Danne59
    Anonym (TS) skrev 2023-01-17 16:23:57 följande:

    Jag håller med dig. Måste bara förklara att jag tänkte förklara att det var pappa som blev kär i någon annan, inte jag. Hålla det på hans nivå. Det känns hemskt att han tror att jag svek honom och familjen. Jag ber nästan om ursäkt till vårt barn för något jag inte ens har gjort. 


    han tillåter mig inte att prata med hans familj själv. och de hör aldrig av sig till mig för de tror att det är jag som förstört allt och är förmodligen arga/besvikna på mig. Pappan hotar med allt han kan komma på om jag berättar sanningen för hans familj, bland annat om att anmäla mig till socialen. han försöker upprätthålla en fasad av lögner om att de bara var vänner, och att jag var otrogen själv, men svartsjuk och kontrollerande. hade jag fått en chans hade jag lagt fram alla bevis för dem. Men det lär ju aldrig hända.


    Den pappa är en STOR idiot.
    Han har inget att hota dig med, men här är det primärt barnen som är viktig.
    Är ni fortfarande bara separerade?
    Om har du möjlighet när ni skiljer er.

    Det bästa om ni kan komma överens om båda att bära vuxna. 
    Haven?t been living in Sweden for long, so excuse my Swedish. Am trying the best I can.
  • Anonym (A)

    Hej, det vuxna hade varit för hans del att komma överens med dig om hur ni gemensamt ska presentera varför det tog slut med hänsyn från barnets perspektiv. Ert barn är bara 7 år gammalt. Det är olagligt att tala skit om den andre föräldern (i detta fall du) som han tillåter ske på hans sida av familjen. Ert barn hamnar mitt emellan och blir utsatt för en form av psykisk misshandel och även du även om det då sker via vad jag kan tänka mig är det heligaste du har, ert barn. Man kan vända sig till Familjerätten när det gäller sånt här, både för att ert barn ska få sinnesro i framtiden och även du och ni ska kunna gå vidare på bästa sätt. Önskar dig all lycka till. 

  • Anonym (Nej)
    Anonym (TS) skrev 2023-01-17 16:23:57 följande:

    Jag håller med dig. Måste bara förklara att jag tänkte förklara att det var pappa som blev kär i någon annan, inte jag. Hålla det på hans nivå. Det känns hemskt att han tror att jag svek honom och familjen. Jag ber nästan om ursäkt till vårt barn för något jag inte ens har gjort. 


    han tillåter mig inte att prata med hans familj själv. och de hör aldrig av sig till mig för de tror att det är jag som förstört allt och är förmodligen arga/besvikna på mig. Pappan hotar med allt han kan komma på om jag berättar sanningen för hans familj, bland annat om att anmäla mig till socialen. han försöker upprätthålla en fasad av lögner om att de bara var vänner, och att jag var otrogen själv, men svartsjuk och kontrollerande. hade jag fått en chans hade jag lagt fram alla bevis för dem. Men det lär ju aldrig hända.


    NEJ. Du ska INTE blanda in ditt barn i ert privatliv! Säg bara att det inte stämmer och sedan går du inte in på detaljer. Du får leva med om barnet tror dig eller inte, och när hen är äldre, närmare vuxen, DÅ kanske du kan säga sanningen.

    Det är upp till dig om du berättar sanningen för hans familj eller inte, men var beredd på att de inte kommer att tro dig. Du lägger väl fram vilka bevis du vill också. Gör han en soc-anmälan så låt honom!
  • Tom Araya
    Anonym (Nej) skrev 2023-01-17 17:21:09 följande:
    NEJ. Du ska INTE blanda in ditt barn i ert privatliv! Säg bara att det inte stämmer och sedan går du inte in på detaljer. Du får leva med om barnet tror dig eller inte, och när hen är äldre, närmare vuxen, DÅ kanske du kan säga sanningen.

    Det är upp till dig om du berättar sanningen för hans familj eller inte, men var beredd på att de inte kommer att tro dig. Du lägger väl fram vilka bevis du vill också. Gör han en soc-anmälan så låt honom!
    Jag håller inte med. Det du kallar "privatliv" är det som barnet redan är en del utav, nämligen barnets två föräldrar som har separerat.

    Jag skulle snarare säga att det inte alls är fel av TS att till dottern säga att pappan valde kvinnan han lever ihop med.
  • KimLinnefeldt

    Att i samband med en separation förtala den andra partnern inför ett barn, det skulle jag kalla barnmisshandel. Gå inte in i det där, själv. Låt barnet vara barn och älska båda sina föräldrar med deras fel och brister. 

  • Anonym (grattis)

    Grattis du har råkat ut för ett lika stort svin som mitt ex. När jag dumpade henne för att hon varit otrogen så spred hon att vi avslutat relationen för att jag slog henne... vilket givetvis var en stor fet lögn som hon till och med hotat med innan.

    Vad du kan göra: Inte så mycket för han sätter dig i en rävsax där du antigen tvingas acceptera att han ljuger för barnen eller göra likadant men då haka på i att använda barnen som slagträn mot den andra vilket givetvis drabbar barnen.
    Om den ene föräldern skiter i barnens bästa och inte skyr några medel så finns det ju bara en kvar som kan vara vuxen och agera i deras fördel.

    En sak du skulle kunna göra är att boka tid för samarbetssamtal hos kommunen och diskutera det där inför en terapeut. De samtalen är tyvärr frivilliga så han kan vägra komma om han vill, men då kan du istället hota med att om han inte dyker upp så kommer du ta det med soss istället alternativt göra en anmälan... vilket i sig är en bluff för han har inte gjort något olagligt... men det kan ju funka för såna människor förstår tyvärr inget annat språk än maktspråk och kommer alltid gå efter vad som är enklas och bäst för dem själva... och om de tror att de kommer bli mer trassel att inte dyka upp än att göra det så är risken större att han faktiskt kommer.

  • Anonym (grattis)
    KimLinnefeldt skrev 2023-01-18 14:53:16 följande:

    Att i samband med en separation förtala den andra partnern inför ett barn, det skulle jag kalla barnmisshandel. Gå inte in i det där, själv. Låt barnet vara barn och älska båda sina föräldrar med deras fel och brister. 


    Nja, riktigt så enkelt är det inte, syftet med pappans lögner är att få baktala mamman och få henne att framstå som ond och sig själv som ett offer och få över barnen på sin sida vilket givetvis riskerar att påverka barnens relation till mamman.

    Det är alltså ren manipulation vilket inte får gå ostraffat för då kommer det bara fortsätta. TS behöver markera att sånt beteende inte är oacceptabelt med alla möjliga medel för det ÄR i barnens intresse att ingen av föräldrarna baktalar den andra i ett försök att påverka barnen.
  • Anonym (Nej)
    Tom Araya skrev 2023-01-18 08:41:37 följande:
    Jag håller inte med. Det du kallar "privatliv" är det som barnet redan är en del utav, nämligen barnets två föräldrar som har separerat.

    Jag skulle snarare säga att det inte alls är fel av TS att till dottern säga att pappan valde kvinnan han lever ihop med.
    Du behöver inte hålla med. Själv tycker jag det är sjukt olämpligt att blanda in barn i föräldrarnas relations/sexliv.
  • Anonym (A 2)
    KimLinnefeldt skrev 2023-01-18 14:53:16 följande:
    Att i samband med en separation förtala den andra partnern inför ett barn, det skulle jag kalla barnmisshandel. Gå inte in i det där, själv. Låt barnet vara barn och älska båda sina föräldrar med deras fel och brister. 
    Håller med
  • Anonym (berätta)
    Anonym (TS) skrev 2023-01-17 16:09:28 följande:
    Han säger till barnet att JAG var otrogen

    Vad ska jag göra?


    Jag och barnets pappa separerade för 2 år sedan. (Kom på honom med att var otrogen med en kollega, som han nu är tillsammans och bor ihop med).


    Vi har 50/50 vårdnad om barnet (7 år), som nu frågar varför vi inte är tsm/en familj längre. 


    Jag svarar att vi slutade vara kära.


    Pappan säger dock att det är mitt fel, som förstörde och ville separera. Att det kanske t.o.m. var så att det var JAG som var kär i någon annan. (Barnet har sagt detta till mig).


    När det var han som bedrog och gaslightade mig, i fleeera månader tills jag fick bevis och tog dem på bar gärning. Så jag tog beslutet åt oss, om att separera.


    Pappan och hans familj pratar dessutom illa om mig när barnet är närvarande. (De vet inte sanningen om vår separation, utan tror på pappans version, att jag var svartsjuk och kontrollerande och psykiskt sjuk).


    Detta känns jobbigt för mig, men kan inte konfrontera honom eller prata med hans familj. För då kallar han mig psykiskt sjuk. Och försvarar sig med lögner.


     


    När och hur kan jag säga sanningen till vårt barn? (Att det var han som var kär i någon annan).


    Är det bättre jag tar på mig hela skulden?


    Trots att vårt barn nu tror att det är jag som förstört vår familj.


    Jag tycker att det är viktigt att sonen/dottern ser en mamma som står upp för sig själv, INTE ursäktar sig för något som hon inte ens gjort.

    Säg att det var pappa som var kär i någon annan. Sedan säger du att nu är du glad ändå, eller nåt som gör att barnet inte tar på sig allt.

    Om det är via sonen/dottern du hör om svärföräldrarna, låt det var. Att sonen berättar för dig betyder ju att han ifrågasätter detta och liksom vill kolla med dig om det stämmer.

    Här är det viktigt att du bara är lätt och glad och liksom säger, haha nej då, det stämmer inte. Så du liksom "deflect it".
  • Anonym (berätta)

    Ok, läst igenom svaren här,

    Rätta vägen är nog att gå är att säga till farsan på skarpen, för han får sonen att må dåligt. Hotar han med Soc, hota tillbaka. Det är just hans hot som håller dig fången. Konfrontera pappan, tar det hur i helvete, skit i det, berätta att sonen far illa av detta. 

    Ta inga diskussioner via sonen. Dvs jag har ändrat mig. Men neka till påståenden som ej stämmer, tex att du var kär i nån annan

  • Anonym (TS)

    Tack snälla för alla svar! Jag uppskattar det jättemycket. Jag orkar inte svara på alla en och en. 


    Men jag kommer nog fortsätta säga att vi slutade vara kära i varandra. Och skulle mitt barn säga något mer, något som antyder att han sagt något mer illa, så kontaktar jag honom själv. 


    Min nya sambo (som jag kommer på nu att jag inte ens nämnt) älskar mitt barn, och sa igår att han absolut följer med som stöd för att barnets pappa inte ska våga säga vad som helst till mig. Mitt barn älskar även min sambo och tyr sig allt mer till honom. Och det känns väldigt skönt. 

    Jag kommer inte säga något om otroheten än. Jag kommer säga att det inte riktigt stämmer. Att jag var inte kär i någon annan när vi bodde som familj. Inte antyda något om att ?pappa kanske var det? förrän jag känner att det blir en eventuellt större förvirring och oro för hen som påverkar våran relation negativt. Jag säger aldrig ett ont ord om varken hens pappa eller hens familj. Jag tror mitt barn kommer inse den skillnaden, mellan mamma och pappa, själv med åldern/mognaden. Det sker så mycket vid denna åldern, de blir klokare och klokare.

    Åter igen - tack för alla svar. Jag tar till mig allt och tänker bara fokusera på att mitt barn ska slippa behöva bli inblandad eller grubbla på detta. Om jag så ska behöva lägga mina känslor åt sidan, stålsätta mig och kontakta pappan själv. Trots hot om soc-anmälan. Han har ju faktiskt inget hos mig och min sambo att anmäla. Då har jag nog mer på honom som skulle se illa ut. (Kontakt sker mest via över sms för jag vill ha allt sparat om det en dag skulle behövas. De tillfällen det inte går spelar jag in våra samtal, ifall han skulle hota med något). 


    Tack!

  • Anonym (grattis)
    Anonym (TS) skrev 2023-01-18 23:52:19 följande:

    Tack snälla för alla svar! Jag uppskattar det jättemycket. Jag orkar inte svara på alla en och en. 


    Men jag kommer nog fortsätta säga att vi slutade vara kära i varandra. Och skulle mitt barn säga något mer, något som antyder att han sagt något mer illa, så kontaktar jag honom själv. 


    Min nya sambo (som jag kommer på nu att jag inte ens nämnt) älskar mitt barn, och sa igår att han absolut följer med som stöd för att barnets pappa inte ska våga säga vad som helst till mig. Mitt barn älskar även min sambo och tyr sig allt mer till honom. Och det känns väldigt skönt. 

    Jag kommer inte säga något om otroheten än. Jag kommer säga att det inte riktigt stämmer. Att jag var inte kär i någon annan när vi bodde som familj. Inte antyda något om att ?pappa kanske var det? förrän jag känner att det blir en eventuellt större förvirring och oro för hen som påverkar våran relation negativt. Jag säger aldrig ett ont ord om varken hens pappa eller hens familj. Jag tror mitt barn kommer inse den skillnaden, mellan mamma och pappa, själv med åldern/mognaden. Det sker så mycket vid denna åldern, de blir klokare och klokare.

    Åter igen - tack för alla svar. Jag tar till mig allt och tänker bara fokusera på att mitt barn ska slippa behöva bli inblandad eller grubbla på detta. Om jag så ska behöva lägga mina känslor åt sidan, stålsätta mig och kontakta pappan själv. Trots hot om soc-anmälan. Han har ju faktiskt inget hos mig och min sambo att anmäla. Då har jag nog mer på honom som skulle se illa ut. (Kontakt sker mest via över sms för jag vill ha allt sparat om det en dag skulle behövas. De tillfällen det inte går spelar jag in våra samtal, ifall han skulle hota med något). 


    Tack!


    Bra där TS!

    Men jag tycker fortfarande ni borde boka in er på samarbetssamtal, väldigt bra för skilda föräldrar dör man lägger upp ett "kontrakt för hur man ska samarbeta kring barnen som skilda med barnens bästa i fokus... det är det samtalsterapeuten är där för... för att påminna/se till att barnens bästa sätts i fokus vilket ofta glöms bort i stundens hetta när man skiljer sig. Det är något jag personligen tycker alla som skiljer sig borde göra.
  • Anonym (H)

    Ordna ett samarbetssamtal hos soc. Risken är väl stor att han inte dyker upp dock, men han behöver inte veta innan vad det gäller. 

    Eftersom hans familj förstör ditt barn så ska du prata med dem. Han får bli hur arg han vill, för ditt barns skull ska du agera! Har du nån typ av bevis? Visa dem!

    Du behöver inte säga något om pappan till barnet, prata bara om dig själv. Så säg att nej, du blev inte kär i någon annan. 

  • Anonym (S)

    Jag skulle i ditt fall spara alla bevis jag har, utifall att. Spara alla sms och mail. Ha en liten bok där jag med datum och klockslag skriver upp de gånger barnet säger/frågar om detta. 

    Till barnet skulle jag säga att: nej det var inte så som pappa säger, men jag har det fint med Lasse och pappa har det bra med Stina och vi älskar dig mest i hela världen. Du ska inte behöva tänka på det, det är för vuxna. Vill du ha pannkakor eller fiskpinnar till middag idag?
    Ungefär så. 
    Säger barnet: men pappa säger så? Så skulle jag nog sagt ungefär att jag vet inte riktigt varför han säger så men det var inte så och det hände förut så det är inte något att tänka på nu.

    Jag skulle inte tagit på mig att vara syndabock men jag skulle inte heller prata för mycket eller börja prata illa om pappan.

    Jag håller med om att detta absolut inte är ok och en form av psykisk misshandel mot barnet. Det är dig som pappan vill jävlas med men det drabbar barnet mest. 
    En idé som andra nämnt här är att be om samarbetssamtal och där ta upp att du, för barnets välmåendes skull, önskar att ni inte pratar illa om varandra inför barnet. Även att släkten ska hålla sig till detta. 

  • Tom Araya
    Mcanonym skrev 2023-01-21 17:40:23 följande:
    Hej Danne!

    Jag hamnade i den sidan för tre dagar sen och mitt liv har förändrats totalt. Den personen som du svarade och kallade pappan idiot, med stor sannolikhet det är jag..

    för tre dagar sen jag upptäckte min frus otrohet bisexualitet och allt skit 

    det är hemskt attt ha varit med en sånt person som uppmanar folk till allt 

    jag viste att hon är sjuk i huvudet men att hon går så pass lång det trodde jag aldrig 

    här har vi henne 
    Det var väl TS's ex som Danne56 kallade idiot. Är det du som är exet till TS?
Svar på tråden Han säger till barnet att JAG var otrogen