Han säger till barnet att JAG var otrogen

Jag håller med dig. Måste bara förklara att jag tänkte förklara att det var pappa som blev kär i någon annan, inte jag. Hålla det på hans nivå. Det känns hemskt att han tror att jag svek honom och familjen. Jag ber nästan om ursäkt till vårt barn för något jag inte ens har gjort. 

han tillåter mig inte att prata med hans familj själv. och de hör aldrig av sig till mig för de tror att det är jag som förstört allt och är förmodligen arga/besvikna på mig. Pappan hotar med allt han kan komma på om jag berättar sanningen för hans familj, bland annat om att anmäla mig till socialen. han försöker upprätthålla en fasad av lögner om att de bara var vänner, och att jag var otrogen själv, men svartsjuk och kontrollerande. hade jag fått en chans hade jag lagt fram alla bevis för dem. Men det lär ju aldrig hända.

Tack snälla för alla svar! Jag uppskattar det jättemycket. Jag orkar inte svara på alla en och en. 

Men jag kommer nog fortsätta säga att vi slutade vara kära i varandra. Och skulle mitt barn säga något mer, något som antyder att han sagt något mer illa, så kontaktar jag honom själv. 

Min nya sambo (som jag kommer på nu att jag inte ens nämnt) älskar mitt barn, och sa igår att han absolut följer med som stöd för att barnets pappa inte ska våga säga vad som helst till mig. Mitt barn älskar även min sambo och tyr sig allt mer till honom. Och det känns väldigt skönt. 

Jag kommer inte säga något om otroheten än. Jag kommer säga att det inte riktigt stämmer. Att jag var inte kär i någon annan när vi bodde som familj. Inte antyda något om att ?pappa kanske var det? förrän jag känner att det blir en eventuellt större förvirring och oro för hen som påverkar våran relation negativt. Jag säger aldrig ett ont ord om varken hens pappa eller hens familj. Jag tror mitt barn kommer inse den skillnaden, mellan mamma och pappa, själv med åldern/mognaden. Det sker så mycket vid denna åldern, de blir klokare och klokare.

Åter igen - tack för alla svar. Jag tar till mig allt och tänker bara fokusera på att mitt barn ska slippa behöva bli inblandad eller grubbla på detta. Om jag så ska behöva lägga mina känslor åt sidan, stålsätta mig och kontakta pappan själv. Trots hot om soc-anmälan. Han har ju faktiskt inget hos mig och min sambo att anmäla. Då har jag nog mer på honom som skulle se illa ut. (Kontakt sker mest via över sms för jag vill ha allt sparat om det en dag skulle behövas. De tillfällen det inte går spelar jag in våra samtal, ifall han skulle hota med något). 

Tack!