Otrohet?

Jag tycker det du nämner är klassiska tecken på otrohet.
Men det betyder såklart inte att det med all säkerhet är så men helt klart varningsflaggor.

Så om jag vore du skulle jag ha lite is i magen och börja luska. Vänta med att konfrontera henne med det förrän du samla på dig bevis. Att konfrontera utan bevis är meningslöst för även om dina misstankar skulle vara sanna så kommer hon givetvis aldrig erkänna det.

Kanonerna tystnar innan anfallet!

Håll käft, visa ingen svartsjuka. Spela godtrogen och dum. Acceptera allt hon säger även om det låter konstigt eller är lögn. Samla bevis i smyg.

När du vet vad du behöver veta går du till anfall och lägger rubbet på bordet. Förhoppningsvis har du då bestämt dig för hur du vill göra med henne. Det som är gjort går ju inte att göra ogjort. Din enda vinst blir att du vet hur det ligger till och kan "bevisa" det.

Nu utgår jag från mig själv. Ifall jag gick igenom dessa förändringar du beskriver, köpte fina underkläder, träffade en man på fika etc, hade nytt spännande sängprat samtidigt som samlivet med min man inte var så bra som det brukade, då är det inte nödvändigtvis ett tecken på otrohet. Sedan fungerar man olika, men personligen ser jag detta mer som ett tecken på att hon njuter av uppmärksamheten från en man, känner sig fin och sexig men att det kan stanna på rätt sida av gränsen. Sedan kanske hon skäms lite över hur hon känner eftersom hon gömmer sina underkläder och viftar bort din oro.

Spontant tänker jag. Fråga henne. Varför samla bevis som vissa föreslår. För vadå? Inte alla dom beter sig som naiva tonåringar och skiljer sig pga en ev otrohet. Väl bättre att försöka börja prata. 

Prata går inte, Hon höjer rösten och nekar till allt. Hittar på dumma förklaringar - helt ologiska. Detta har förstört mitt liv. Och förmodligen hennes också.

Ja men då så. Du har bestämt dig för sanningen. Finns inget mer osexigare än att bli anklagad för otrohet ska jag säga. 

Om du nu inte kan ge henne vad hon behöver. Vad är problemet med att hon träffar den mannen?

Problemet ligger säkert i det gängse facket. Paret är av allt att döma inte inne i ett öppet förhållande. Deras relation och deras interna kontrakt bygger följaktligen på monogami.

Hur kan det vara monogami om de inte ligger med varandra?

Paret har bevisligen ej separerat. Därmed utgår jag ifrån att en överenskommen trohetsnorm parterna emellan  ej omförhandlats. 

Menar du kvinnan utan att verbalisera ändringen ska ta ut svängarna. Utan att kommunicera nya läget med mannen sedan 40 år tillbaka?