Inlägg från: Mathilda88 |Visa alla inlägg
  • Mathilda88

    Utredning/insemination/ivf 2023

    Hej!
    Hittade denna tråden inatt och suttit och läst igenom den, så härligt att höra om fler som kämpar för detta i år. 


    Jag hade förut en vision om att hitta kärleken medans man var 20-någonting och barn mellan 28-30. Hittade dock aldrig kärleken, inte förrän jag var 33. Vi har nu försökt få barn (ingen av oss har sen innan) i lite över ett år och gått utredning (privat kopplad till region Skåne) i vinter. Vi var på introbesök i slutet av november några veckor efter vi tagit kontakt med blodprovstagning och planering, sen kom jag åter för undersökning med ultraljud plus spolning (smärtsamt!), sambon lämnat två spermaprover på mottagningen på sjukhuset utan mig. 


    I måndags fick vi svaren - inga fel på mig, men sambon (45 år) har väldigt få simmare (pendlade mellan 3,5 till strax över 10 milj, minimum för funktionellt är 16 milj) men de han har simmade däremot bra. Av de få var det dock nästan inga som klarade sig in igenom ägget enligt testerna. Han har dock med sitt ex haft ett antal missfall samt en utomkvedshavandeska som ledde till op med borttagning av ena äggstocken och sen blev det aldrig mer.


    Vi erbjöds direkt IVF. Remissen skickas så snart mina lätta cellförändringar pga mild HPV är utredda. Så troligen kan vi få börja tidigast i sommar. 


    Problemet är att jag för det första förväntade mig någon form av hjälp till min älskade sambo, något måste forskningen hittat tänker jag som kan boosta spermaproduktionen? Fick dock att de ger inga sådana råd när jag frågade om rekommenderationer, lev som vanligt. Dessutom är jag skräckslagen för allt som jag måste genomgå i samband med en IVF i form av ex stick etc i underlivet. Jag svimmade nästan av smärta både av spiral in/ut, minsta katetern vid spolningen under utredningen, spyr de två första dagarna av mensen om jag inte går på tillskott och tar smärtstillande de dagarna.. Så tanken på en nål igenom vaginalväggen ett par gånger som tar ca 14 dagar att läka sen, kateter ett par dagar senare bara för återföringen när man är sårig och svullen, plus moderera med en massa hormoner i form av flera sprutor per dag och vaginaltabletter med min vanligtvis på dagen klockrena menscykel. Gråter av ångesten för detta och önskar inget hellre än en vanlig insemination, samtidigt som jag får enormt dåligt samvete att ens önska det eftersom min älskade sambo då ej får bli biologisk pappa. Vidrig känner man sig verkligen. Vände mig till kliniken men fick inget gehör för mina oroskänslor, utan att det förväntas av mig att ställa upp och stå ut som kvinna, fast med andra ord såklart. Sambon hade gärna tagit över rollen och smärtan om han kunnat, men idagsläget verkar inget finnas att erbjuda. 

    Förlåt för långt inlägg, känslorna svallar. Har dessutom också börjat få samma känslor som ni pratat om angående glädjen för andra graviditeter/barn, men nu även börjat känna sig avis. Ännu ett tillfälle att känna sig dum. Och otacksam. För egentligen är jag väldigt tacksam över att det finns en lösning för oss och vi inte behöver vänta två år till för hjälp, men jag har svårt att förlika mig med att behöva gå igenom så mycket extra smärta. Förhoppningsvis har jag förlikat mig med det tills då den dagen kommer i sommar..

  • Mathilda88
    Vickan31 skrev 2023-02-02 13:54:05 följande:
    Hej Mathilda! Jag svarade dig precis i en annan grupp, men är jätteglad att du hittat hit också Glad Vill först och främst säga grattis till kärleken, så fint att du hittat rätt person! Det kan ta lite tid, men tänk hur mycket det är värt jämfört med om vi hade fått barn med något dåligt ex istället Flört

    Som jag skrev i den andra gruppen har jag gjort IVF en gång med mitt ex (är väldigt tacksam i efterhand att det inte blev en graviditet då, för då hade jag ju inte fått dela livet med min drömkille nu) och har lite egna erfarenheter där, bl.a. att äggplocket inte behöver vara helt fruktansvärt smärtsamt för alla, det var det inte för mig. Sedan får man ju smärtlindring och lugnande som de kan öka dosen på under tiden bara du säger till dem, och som någon skrev i den andra gruppen kan du ju alltid fråga om det finns möjlighet att få bli sövd? Och att det ska ta 14 dagar att läka efter äggplock har jag aldrig hört om, bara att man kan ha ont en eller ett par dagar efteråt, vilket i mitt fall påminde om mensvärk. När det var dags för återföring var jag inte sårig och svullen som du skrev, och det gick superfort att göra återföringen.

    Jag önskar verkligen att du ska få ett lika tryggt och fint bemötande som jag fick under min IVF-upplevelse, men finns det kanske någon möjlighet att byta klinik inom din region? Jag gjorde IVF i Stockholm och fick då välja mellan flera olika kliniker. Det låter inte som att de har lyssnat på dig alls hittills, och när man genomgår en sådan här stor sak är det superviktigt att få känna sig sedd och lyssnad på Hjärta

    Att känna sig skrämd, ledsen och orolig över att göra en IVF är självklart ingenting konstigt, så kände jag också emellanåt, men med hjälp av förtroendeingivande och varm personal minskade min oro efter varje besök. Så det hoppas jag som sagt att du också ska få känna, även om det innebär att du kanske måste kolla på möjligheten att byta klinik.

    Stort lycka till Mathilda!

    Hej Vickan!
    Tack! Nej helt sant 😅 Det får man absolut vara tacksam för.
    Vilken tur i oturen för dig så livet ändå blev så mycket bättre i slutändan! ❤️

    Stort tack för att du delar med dig 🙏. Som du beskriver det får absolut mig att känna som att det kanske kan bli bra ändå. 💞 Trodde naivt nog att vi inte skulle behöva IVF så bara beskedet kom som en chock. Har pratat mkt med sambo angående våra känslor kring alltihop o veckan, har nog kommit fram till att förutom rädslan för smärta så ligger mycket rädsla i att inte bli trodd eller lyssnad på. Exempelvis att man har låg smärttröskel, att man ska åka hem och kanske må dåligt utan en fungerande plan B redo att tryggt falla tillbaka på. Och bemötandet jag möttes av när jag återkoppla till kliniken om min oro och frågor om andra möjligheter spädde absolut på den rädslan 😭. Kände mig bara som om man var någon strulig jävla feminist med orimliga tankar och önskningar för dom istället för en orolig kvinna som bara undrade över alternativ. Men det är inte dom som står för IVFen iallafall utan bara för fertilitetsutredningen, vilket de var bra på, så behöver inte välja bort iallafall.


    Förhoppningsvis är RMC på Region Skåne Malmö bra, tveksam om det finns några alternativ här nere som ingår i de betalda försöken ifall man mot förmodan inte skulle trivas? På måndag ska jag till en annan specialist för de lätta cellförändringarna (HPV) för utredning, så remissen skickades inte förrän svaret kommit på den utredningen. Så just nu är det lite moment 22 i väntan. Mkt tid att hinna oroa sig innan man kan få kontakt och prata med RMC. 😅

    Stort tack igen för din omtanke 🙏❤️

  • Mathilda88
    Elliot1 skrev 2023-02-02 09:54:02 följande:

    Hej! 


    Du är välkommen, det är väldigt fint att ha likasinnade att prata med. Även om man inte ens känner varandra i verkligheten! 


    Det verkar ju som att ni redan är igång (eftersom remiss ska skickas) och det är ju verkligen redan ett steg närmre målet Glad 


    Gällande era provsvar, härligt att höra såklart att din kropp fungerar som den ska. Men såklart jättetråkigt för din sambo och jag kan relatera till det då även vi sökte hjälp på grund av det. När det inte tog sig bestämde vi oss för att göra lite egna kontroller hemma. Jag tog lite blodprover och min man tog två spermaprover hemma som var tydligt negativa.

    Jag har googlat mig igenom hela internet angående det här, och jag blir lite snopen över att de säger att ni inte kan få någon hjälp med spermierna. Vad jag förstått så finns det dels någon form av medicin man kan få (receptbelagd verkar det som) men man kan ju även hjälpa spermierna otroligt mycket genom förändringar i vardagen. Nu känner jag ju inte dig eller din sambo och har ingen aning om vad ni har för livsstil, men att lägga om sin kost och börja med diverse kosttillskott kan ju verkligen påverka spermiekvaliten! Jag har sedan typ ett halvår tillbaka verkligen fokuserat på min kosthållning och även lagt till en del kosttillskott. Men när vi fick min mans spermaprovresultat så sa jag till honom att nu får han köra samma grej. Man ska ju också ha med sig att det tar 2-3 månader innan man kan se effekt, så jag sa att nu får du börja med detta NU. Det vi personligen gjort är att minska på mängden koffein samt att vi tagit en fin vitamincocktail utifrån vad jag läst mig till på olika sidor samt hos Jenny Koos (TIPS, hon är grym). Vi har lagt till extra Zink, Magnesium, B-vitaminer, D-vitamin, Folsyra och Torskleverolja. Vi äter 90% vegetariskt så genom torskleveroljan har vi fått i oss animaliskt fett, vilket är viktigt men tyvärr inte helt enligt vår värderingar eftersom vi inte äter animaliskt, men försöker fokusera på belöningen i det här fallet. Sen har vi även följt lite allmänna råd som finns med att om man tränar så är inte högintensiv träning det optimala utan vi har fokuserat mer på styrketräningen, min man har försökt hålla en schysst temperatur i brallorna, gått mycket utan kalsonger hemma osv. 

    Nu är jag verkligen inte er läkare och jag kan ju absolut inte tolka eller tyda det spermaprov som din sambo har lämnat, men poängen med min historia är att jag plussade i förrgår, två dagar innan vårt IVF-konsultation och trots att min man för 2 månader sen tog flera negativa spermatest. Jag vill därför verkligen tro på att det går att förbättra kvaliten genom livsstilsförändringar. 


    Med tanke på din rädsla och ångest inför en IVF, kanske detta är värt att prova några månader? Kanske kan ni ge det några cykler till med bra kost och diverse kosttillskott (finns massor att läsa om det och återigen, Jenny Koos är min guru typ) för att du ska slippa känna denna ångest och att ni kanske vill se om det ändå går att få till en graviditet på naturlig väg? 


    Nu blir ju det här ett väldigt långt inlägg men om det nu är så att ni går vidare med IVF ändå, så tycker jag att du ska vara väldigt tydlig med hur du känner och dela med dig av dina erfarenheter av smärta osv. Jag hoppas och tror att det finns hjälp att få i samband med alla undersökningar. Man borde ju utan problem kunna få smärtstillande och/eller lugnande. Försök att inte oroa dig så mycket för det, jag tror inte någon IVF-läkare eller barnmorska vill att processen ska vara mer plågsam än vad den kanske redan är mentalt! Hjärta


    Hej Elliot!

    Först - stort grattis till pluset!!! 😍🥳🤩 Håller tummar och tår att allt gå bra hela vägen 🥰

    Stort tack för allt du delar med dig! 🙏❤️ Ger verkligen hopp om att vi kanske kan lösa det själv i väntan på IVF. Och kanske då också har större chans att få till ett syskon i framtiden 💞. Tack för alla tips, ska ta med och prova 😍. 
    Ja Jenny Koos har jag nyligen trillat över och börjar följa, ska sätta mig och gå igenom hennes utbud ordentligt då! Och väldigt imponerande att eran livsstilsförändring för honom har gett så pass stor effekt på spermakvalitén på så kort tid! Inspiration och motiverande! 


    Ja väldigt fint att få prata med andra i liknande situation. Känner sig inte lika ensam i oron, får ett nytt sammanhang i det nya och okända. Känns lite mindre skrämmande. 

  • Mathilda88
    Elliot1 skrev 2023-02-03 12:33:26 följande:

    Tack så jättemycket Hjärta Jag har inte tagit det till mig helt ännu, det kommer nog ta ett tag. Oron över fler MF/MA spökar ju konstant. Så det är bara försöka få tiden att gå nu Glad Man har ju hört en del historier om par som plussar precis när de ställt sig i kö till IVF osv, men jag trodde ju såklart inte det skulle hända oss. Så är fortfarande lite i chock. 


    Ja alltså om man ger sig fasiken på att man ska skapa den optimala miljön i kroppen för både ägg och spermier så tror jag att mycket går att förändra! Nu kan jag ju inte lova att det vi gjorde faktiskt var orsaken till att vi lyckades, men det är ju ändå helt rimligt att det har med det att göra. Men som sagt, man bör ju ge det åtminstone 2-3 månader Glad 


    Fint att du hittat till Jenny precis, min personliga åsikt är som sagt att hon är fantastisk. Sen är det inte alltid jag håller med henne (tex det här med att vi borde äta kött och inälvor haha) men hon har ju så otroligt mycket kunskap så det är klart det finns en poäng i det med. Hon riktar ju sig mycket till kvinnor, men det finns absolut avsnitt att läsa om hur män kan optimera sin reproduktiva hälsa bland hennes inlägg och texter också GladHjärta


    Sen är det ju inte alltid lätt att få med sig männen i fråga i sånt här. Min man är såklart engagerad och han vill ju ha barn lika mycket som jag, men jag har ändå fått vara drivande i den här processen, vilket har varit helt okej för mig. Jag har köpt hem alla vitaminer och i princip sagt att du ska ta de här varje dag, jag har gett honom en sån dosett haha! Men då har jag ju också haft kontroll över att han faktiskt tar sina vitaminer och han har mest nickat och gjort det han blir tillsagd Flört Sen har han av någon märklig anledning varit mer engagerad i det här med att gå utan kalsonger och se till att få utlösning ofta osv. Undra hur det kommer sig Flört 


    Önskar er verkligen stort lycka till Hjärta 

    Jag fortsätter såklart gärna följa denna tråd även om jag nu har hamnat i en annan, oväntad, situation.


    Ja extra tack för tipset om Jenny, sitter nu och lyssnar igenom hennes ?föreläsningar? mm. Planerar ta en kväll nu i veckan och se på hennes avsnitt om mannens ansvar ihop. 🙏


    Ja känner att även om min sambo också hemskt gärna vill ha barn liksom jag samt hade tagit min plats i IVF-banan om han kunnat, men ändå känns det som att jag måste driva på nu om att få till livsstilsförändringar för att försöka klara det själva som du beskriver 😅. Vissa grejer har han däremot tagit till sig direkt som lösare kalsonger och tillskotten exempelvis. Känns trots allt som att vi kommit varandra än lite närmre i denna karusell. 


    Var igår på extra cellprovstagning inkl skrapning av cervix pga de lätta cellförändringarna som uppmärksammades i december. Aj 😣 i magen inatt inkl illamående. Fattar inte hur jag ska överleva IVF 😅🙈. Mardrömmen späddes på! 

  • Mathilda88
    Elliot1 skrev 2023-02-08 13:00:10 följande:

    Hej på er tjejer! 


    Jag har också varit lite inaktiv men nu har jag läst i kapp och tänker att jag svarar er båda i ett inlägg 😊 Det blir lite lång text men. Längst ner kommer en uppdatering från mig också. 

    Mathilda: 
    Vad kul att du börjat kolla på Jennys föreläsningar och fint att du och din sambo planerar att kolla tillsammans 😊 Jag tror det är ganska vanligt att kvinnan känner sig ensam i en sån här process och mannen bara ? följer med ? men det är ju verkligen bådas ansvar ❤️ Men det verkar ju som att alla partners i den här tråden är med på noterna och det är ju verkligen fint! 


    Har ni pratat något om hur ni vill göra framåt nu? Tänker på om ni väljer att fortsätta försöka själva ett tag eller om
    ni går in i IVF-svängen ändå, trots din rädsla för processen? Jag förstår verkligen att det känns otroligt tufft att ge sig in i något när man haft dåliga erfarenheter av smärtor osv tidigare. Och att det såklart inte blev bättre av att du fick så ont i samband med skrapningen av cellförändringarna. 


    Jag hoppas verkligen ni kan hitta ett sätt som fungerar för er ❤️ 


    Vickan: 
    Så himla tråkigt att mensen kom 😔 Även om man är van nu så hinner man ju verkligen bli hoppfull varje månad. Hoppas det känns bättre nu när det gått några dagar ❤️ 


    Men skönt att erat läkarbesök gick bra! Dels att ni fick träffa en läkare som kändes bra, det är ju otroligt viktigt! Och dels för att alla prover såg bra ut! 🙏🏻 Jag förstår dock att du blev besviken att du inte fick göra spolningen nu. Kan förstå att du hade räknat med det. Men vad menade läkaren med att det inte behövdes igen? Jag tänker att saker kan ju ha förändrats sen sist du spolade? Nu ska du ju visserligen få spola, men ändå. Man undrar ju ibland varför de tar vissa beslut osv. 


    Men det här med två år, alltså va? Jag har aldrig hört talas om det. Trodde verkligen det var ett år som gällde i alla regioner. Usch, det måste verkligen känts som ett slag i magen 😔 Speciellt eftersom du försökte ett år
    med ditt ex också! Jag blir så ledsen och förbannad, den
    här karusellen är ju orättvis redan som den är, så ska de dessutom komma med såna här skit regler bara för att man råkar bo i en viss region! Så om de inte hittar
    någon blockering i äggledarna så är det baea fortsätta försöka för er alltså? Och då menar jag absolut inte att JAG står för det eftersom det värsta man kan höra i en sån här sits är just ? bara fortsätta försöka ? utan jag syftar på vad läkarna tycker. Det är inget alternativ
    för er att gå privat? ❤️


    Uppdatering från mig då.. Tyvärr blev vår lycka kort 😔 Några dagar efter jag testat positivt så började jag blöda och det var inga tvivel att det var ett missfall. Jag testade negativt redan samma dag som blödningen kom. Rent biologiskt så räknas det ju inte ens som ett missfall utan som en kemisk graviditet. Så tyvärr är ju vi tillbaka på ruta ett igen 😔 Jag bröt ihop såklart, men kände att det enda jag ville göra var att ringa kliniken igen. Jag ville bara fortsätta där vi hade avslutat eller vad man ska säga. Fråga mig inte hur men vi fick en ny tid direkt, dvs vi var på vårt läkarbesök redan imorse, två dagar efter vi fått konstaterat en kemisk graviditet. Det kändes verkligen som en sån lättnad i misären, att slippa vänta flera veckor på en ny tid. 
    Eftersom vi skulle varit på mötet förra veckan egentligen så kunde vi använda de prover vi redan hade tagit och alla våra prover såg faktiskt bra ut. Min mans spermaprov var det absolut inget fel på och det fick ju såklart honom att växa några centimeter igen. Vi var ju helt inställda på att det var något fel på hans spermier. Men samtidigt är det ju delade känslor, vad gör man när alla prover ser bra ut men man lyckas ändå inte? Mitt psyke orkar liksom inte försöka mer. Dock blev Jag skickad att ta ytterligare några blodprover, efter att jag berättade att min pappa haft flera blodproppar och har Protein S brist. Vår
    läkare imorse reagerade direkt på det och undrade varför ingen följt upp detta förr. Det finns nämligen starka samband mellan Protein S brist och infertilitet/missfall. Nu är det ju min pappa som har bristen men det är
    ärftligt och eftersom vi haft tre missfall totalt så tyckte han det fanns flera anledningar för mig att lämna dessa prover. Så det har jag gjort nu och väntar på svaren. 


    Sen är det väl egentligen upp till oss hur vi vill gå vidare och det är ju ett dilemma. Vi kan starta IVF redan vid nästa mens om vi vill, men hur sjukt det än känns att prata pengar i ett sånt här sammanhang (kan man sätta ett pris på ett barn?) så är det ju en kostnad och det är ju något vi måste väga in nu när proverna ändå såg bra ut. Dock är det ju faktiskt så att bara för att jag har bra äggreserv och min man har bra rörlighet på spermierna så säger ju inte det något om kvalitén, den infon får de ju först vid IVF när de plockat ut ägg osv. Dvs vi kan ju fortsätta försöka varje ägglossning men så kanske jag släpper dåliga ägg (åldersfaktorn bland annat) så det fungerar inte ändå eller så får vi fler missfall. Orkar man det liksom? Vid en IVF har man ju en annan kontroll och de återför ju inte ett dåligt ägg osv. 


    Mycket tankar nu och mycket att ta ställning till 😔❤️ Men nu är vi iallafall tillbaka in i utrednings-svängen och jag tycker det är väldigt fint att få dela resan med er! 


    Åhnej Elliot, jag beklagar verkligen! 💔💔 😢 Så tragiskt nu när ni hade lyckats! 
    Låter intressant med de där proverna och att det inte kollats upp innan. Om det visar sig att du har samma som din pappa, finns det någon behandling då som kan hjälpa? 
    Förstår definitivt de där velande tankarna! 😅🙈 Inte lätt, hoppas ni känner att ni kommer fram till rätt beslut för er 💞. Men så fantastiskt att det gick så fort! 🙏🙏  Ish ja vilken vånda det hade blivit att behöva gå och vänta i flera veckor annars. 


    Våra tankar nu är att vi testar alla förändringar vi kan kring sambon ex byxor, koffein, alkohol, tillskott, mat etc och att satsa all in på det i väntan på IVF. Det lär dröja till juni/augusti trodde kliniken så vi har dryga halvåret på oss isåfall. Till dess får jag ha bearbetat och jobbat på min ångest och skräck, förhoppningsvis fått komma i kontakt med en kurator på RMC. Har vi inte lyckats på naturlig väg till dess så får jag helt enkelt krypa till korset och genomlida det. Då har sambon satsat allt han kunnat vilket gör att resan iallafall känns lite mer jämställd 🙏. 


    Vickan: Förbaskade mens 😔. Och att man måste kämpa i två år när allt ser bra ut? Är detsamma här i Skåne tyvärr. 

  • Mathilda88
    Vickan31 skrev 2023-02-10 11:19:20 följande:
    Det låter väl jättebra, att sambon är villig att testa allt han kan för att ge simmarna en bättre chans! Glad Det kan ju göra rätt stor skillnad, så jag håller tummarna superhårt för att det ger resultat om typ tre månader (har för mig att det är var tredje månad spermierna förnyas eller vad man ska säga). Som sagt, superfint att han verkar så engagerad och vill gå all in på förändringarna med kost, koffein, tillskott m.m. Hjärta Som du säger så ger ju det dig tid att kunna processa och bearbeta alla tankar kring IVF. Jag har läst lite i en ganska nyskapad tråd om de som ska göra IVF under 2023 (jag trodde ju att vi skulle få göra det också men nu verkar det ju inte bli förrän 2024 för vår del) och där var det någon som skrev att hon tyckte att äggplocket var en peace a cake i jämförelse med spolningen, och man kan ju alltid be om mer smärtstillande och lugnande, så det kanske kan vara en liten tröst tillsammans med mina erfarenheter som jag delade med dig Hjärta Men först och främst hoppas vi ju såklart att ni ska lyckas på egen hand och inte behöva vänta på IVF Glad 

    Ja det blev så snopet, eftersom det som sagt var bara ett års väntetid som gällde när jag gjorde IVF i Stockholm så trodde jag ju inte att det skulle vara så stor skillnad bara för att jag flyttat. Nu är det bara att ladda för ägglossning om cirka en vecka, och om det inte blir något plus då så får jag i alla fall göra spolningen som kan ge lite mer klarhet och kanske även en lite bättre chans ifall det kan lätta på blockeringen i äggledaren.
    Ja det är jag tacksam för 🙏 Han har sagt att han inte tvingar mig till ngt, så hade jag valt insemination så hade han accepterat det. Men samtidigt har han ju också ett så stort hjärta av guld att jag inte känner att jag har samvete att neka honom chansen till att bli biologisk pappa ❤️. Han är pepp på att försöka öka på sin mängd sperma, den enda stötestenen so far är kaffet? Den vill han inte släppa 😅. Har kommit överens om att trappa ner någon eller ett par koppar iallafall på en dag. Har hört som som har slutat med kaffe som sen har lyckats bli gravida, så hoppas såklart på att lyckas trappa ut det helt för dessa månaderna iallafall. Inte helt lätt när det till viss del är beroendeframkallande 😅. Men ett barn är viktigare 💞. Motiverar även med att avstå kaffet inte är lika illa som att få en kanyl i vaginan (eller i pungen som jag metaforiskt jämfört det med för honom), då får han liksom en annan blick och förståelse för vad det är man faktiskt ska göra med mig 😜😅.

    Ja förstår det! 😔 Håller tummarna för kommande ägglossning! Om inte annat känns det betryggande med att ha spolningen nära i tiden! 🙏
  • Mathilda88
    Vickan31 skrev 2023-02-10 15:24:25 följande:
    Skönt att veta att han inte lägger någon press på dig, att det inte är något tvång med IVF, men jag förstår att du inte vill neka honom den chansen Hjärta Som sagt, du har flera månader på dig att smälta och processa de tankarna nu, och försök att komma ihåg att det finns flera som tycker att spolningen gjorde mycket mer ont än äggplocket, så förhoppningsvis är du en sån person som inte tycker att äggplocket är så illa (om det är så att ni gör IVF alltså). Ooh det där med kaffet är inte helt lätt, men bra liknelse där av dig tycker jag, helt rätt, haha 😁 Jag brukar försöka byta ut några koppar mot koffeinfritt istället, skulle du kunna tipsa om det kanske? Finns många olika sorters koffeinfritt att prova, och även om det kanske inte stillar abstinensen så blir det ändå ett litet substitut. Och han får tänka det att han behöver ju inte sluta med koffein för resten av livet, men i alla fall några månader nu Glad

    Tack snälla Hjärta Jag tänker att jag ska testa D-vitaminboost den här cykeln, och tempa plus ägglossningstester, så att jag ändå känner att jag gör något och har ett litet uns av kontroll i den här situationen där man egentligen är helt utlämnad och inte kan kontrollera ett dugg. Testar du ungefär samma saker som din ambo, med vitaminer och mat, koffein?

    Ja jag är lyckligt lottad som har honom ❤️. Ja jag är tacksam för att ha lite mer tid till att processa samt ny chans för oss att prova själv med inriktning på det som proverna visade. 


    Känns definitivt mycket betryggande att höra allt fler som har den erfarenheten 🙏. Man kan kanske t.o.m. komma överleva 😅👍. 


    Haha tack 😂🙌 Känner mig rätt nöjd med den själv! Ja har förslagit koffeinfritt kaffe, men de han provat tidigare har tydligen smakat illa. Hoppas kunna hitta en ny sort som han kan tänkas gilla! Vilka märken har du provat som varit goda? Han gillar starkare kaffesmaker som Intense etc. Nej jag har försökt motivera med det att det bara handlar om dessa månader, sen får han dricka hur mkt han vill 🥰. Work in progress 🙏

    Spännande med D-vitaminboos, hoppas det ska hjälpa! Ja det var väldigt bra beskrivet - att få känna att man har ett uns av kontroll mitt i denna resa där man är helt utelämnad? Bidrar säkert till min ångest inför det 😅🙈 Har du tempat en längre tid? Har inte förstått grejen förrän häromdagen när jag lyssnade på en av Jenny Koos webinar och hon förklarade anledningen till det. Så har börjat tempa denna cykeln,🙃 har kört med ägglossningstest större delen av det gångna året. 


    Ja jag har tagit tillskott hela tiden, han har fått prova olika tillskott i perioder. Jag provar lite olika tillskott som ex Munkpeppar och bidrottningshonung, utöver folsyra, multivitaminer, magnesium, Omega 3/6 och D-vitaminer. Jag har slutat med the som innehåller koffein, tar enbart koffeinfritt the vid enstaka tillfällen nu. Dricker ingen alkohol sen tidigare (tycker det smaka illa 😂). Lyssnar på Jenny Koos samt läser hennes bok med förhoppning om att kunna optimera mig så bra som möjligt, så det kan underlätta och kanske tänkas gå naturligt även om sambon inte skulle få upp mängden till topp, men kanske tillräckligt iallafall 🙈🙏. Försöker köpa hem så lite processad mat som möjligt, så nyttigt som möjligt men är inte helt insatt än i om särskild mat är extra bra för denna situation mer än att undvika processad mat? Hur tänker du kring allt med tillskott och mat? 😊

  • Mathilda88
    Elliot1 skrev 2023-02-11 09:35:32 följande:
    Tack för omtanken ❤️ Det var vårt tredje missfall totalt, men inte i rad. Det är ju såklart man tänker att vi kan ju uppenbarligen bli gravida (men det tar 585748 månader varje gång) men jag börjar bli rädd att om vi skulle bli gravida igen så blir det missfall igen. Det är svårt att tänka att det bara skulle vara otur när man måste kämpa
    månad efter månad och sen går det ändå åt skogen. Jag tycker det borde finnas en orsak 😔 

    Läkaren som vi träffade menade på att om vi skulle göra IVF så skulle han sätta mig på Trombyl (blodförtunnande) direkt bara för att jag har den här ärftligheten och skulle det visa sig att jag även har brist på Protein S så skulle det sättas in ytterligare en medicin. Och då även progesteron, det är väl ganska standard när man gör IVF dock. Jag vet inte om man kan få dessa mediciner även utan IVF, rent logiskt så borde man ju definitivt kunna få dem även när man plussar naturligt. Men nu har jag börjat inbilla mig att anledningen till att vi har svårt att bli gravida samt får missfall beror på att kvalitén kanske är sämre på mig eller min man. Börjar få katastroftankar att om man stöttar en naturlig graviditet med mediciner så visar det sig ännu längre fram sen att fostret inte är
    livsdugligt men att det fäste ändå trots mediciner osv. Där är det ju lite annorlunda, vid en IVF kontrollerar de ju detta innan återföring. Ja du hör ju, tankarna snurrar.. 💔

    Vad skönt att din sambo tagit till sig av råden och är villig att göra de förändringar som kan underlätta för en naturlig graviditet! Har läst igenom tråden och sett vad du svarat Vickan bland annat. Svårt det där med kaffet!! Det tycker jag själv också.. Jag drog ner det till en kopp om dagen (på morgonen) och min man slutade i första hand med typ Nocco och har även dragit ner på kaffe-konsumtionen även om han fortfarande dricker kanske 2-3 koppar per dag. Har tyvärr inget tips om koffeinfritt, har inte provat något själv! 

    Skönt också att du börjat bearbeta din rädsla och tror precis som du säger att det är jättebra att komma i kontakt med en kurator. Om du inte får någon via RMC så kan jag ändå rekommendera Mindler, jag har själv pratat med en tjej där under några månaders tid. Det är rätt korta samtal, det är snällt för plånboken och man får följa ett av deras behandlingsprogram som passar sig för syftet. Så det kan ju vara värt att prova också 😊 

    Men hoppas såklart ni lyckas med ett plus på naturlig väg innan ni får kallelse!! Heja heja! ❤️

    Ja såklart den oron hänger över en än mer nu efter ännu ett missfall 💞. Men va härligt med en sådan läkare som verkligen verkar bry sig och redan hittat detaljer att granska! Kan absolut förstå oron över att bara ta tabletterna och att ngt icke frisk ska stanna kvar. Nu har jag inte uppfattat de medicinerna som ngt som ?håller fast? utan nog bara ger mer optimala förhållanden. IVF känns såklart lite tryggare efter att de hunnit kontrolleras som friska innan applicering?
    Tufft val! 🙈 Lider med er! Dom där tankarna snurrar en massa! 

    Ja han kämpar på 💞. Okej, va bra du säger det för jag har noll insikt i hur det är att leva på kaffe 😂. Jag har inte velat pusha för hårt i frågan, men då ska jag vara än snällare på punkten och inte förvänta mig ett avslut om än tillfälligt. 


    Där går jag liksom du och våndas om IVF eller försöka få till själv innan fast av annan orsak - om vi får till det nu men inte ett syskon sen 🤔, är det bättre att ha fått första via IVF och kanske med lite tur ha infrysta ägg kvar att göra syskon på? 😅 Vojne vojne? 

    Tack 🙏 Ja hoppas få komma till att prata med hen. Tack för tipset, ska definitivt kika på dom annars 💞. Tacksamt att det finns alternativ om det kör ihop sig! 

    Tack!💖

  • Mathilda88
    Elliot1 skrev 2023-02-15 18:30:08 följande:

    Jo, den gör ju tyvärr det. Det är så tråkigt att man inte ska kunna glädjas, men nu känner man ju nästan mer att ett plus skrämmer en. Jag tror att om (NÄR, det SKA gå) så kanske jag kommer kunna andas ut lite åtminstone efter KUB. Men veckorna fram tills dess känns som det kommer vara en plåga.. Rynkar på näsan Så himla sorligt att vissa ska behöva ha det såhär när det kommer att försöka få barn, och vissa bara behöver blinka för att bli gravida och aldrig någonsin ens behöver uppleva ett missfall... 


    Du har nog absolut rätt, medicinerna är väl kanske inte för att hålla kvar. Men jag vet (tror) att det som orsakar missfall när man har den här bristen är att det bildas små mini-blodproppar i livmodern som gör att kroppen inte tar till sig ägget eller fostret. Då tänker jag att det kanske skulle bli en dålig befruktning så äter man mediciner som ska se till att ägget inte stöts ut, så fastnar något dåligt istället... Åh andra sidan så överlever ju aldrig ett icke livsdugligt foster ändå, menar mer att jag är rädd att det liksom klamrar sig fast i onödan så får man missfall i vecka 10 istället för vecka 5 liksom. Förstår du hur jag menar? Men du hör ju, det är ju bara hjärnan som spelar spratt mer en.... Ska fråga läkaren om allt detta, men han har tyvärr inte hört av sig än. Ringde kliniken igår för att kolla men tydligen hade de koll på mig och anledningen till att han inte ringt var för att alla provsvar faktiskt inte kommit än Glad Så väntar tålmodigt fortfarande... 


    Ja, alltså det är ju en balansgång allt det här med kost osv. Man vill ju göra så gott man kan, men samtidigt måste man ju få leva lite också Hjärta Alla gör ju som de vill men jag känner att skulle jag förbjuda allt gott HELT, så hade man ju istället tyckt att livet var ganska tråkigt... Flört Så försöker hålla oss någonstans där emellan! 


    Förstår hur menar! Och fattar att det är veligt för er också! Jag tycker dock man har hört historier both ways.. Har läst om vissa som kämpat i flera år med första barnet, gjort IVF och sen blivit både planerat och oplanerat gravida några år senare Glad Och samma sak tvärtom, det finns ju de som hade lätt att få första barnet men har stora svårigheter med syskon sen... Man kan nog aldrig veta Glad


     


    Får jag fråga hur gammal du är? Ålder kan ju tyvärr vara en faktor, man känner sig kanske inte så gammal men sen börjar man läsa om hur ålder påverkar fertilitet osv. Tänker på det här med att försöka själv vs IVF... Hjärta


     


    Förstår att plusset nu kan skrämmas när man varit med om missfall 😔. Vad står nu KUB för? ????

    Nej jag skulle nog bara tro att medicinerna ger ett livsdugligt foster möjligheterna till att fästa, inte ett odugligt till att hänga kvar. Men låter mkt klokt att fråga läkaren om allt detta 🥰. Ah så det är så det fungerar ihop med den den bristen alltså - då har jag lärt mig ngt nytt idag med 🙏. Håller tummarna för att det blir bra!
    Nej förstår vad du menar, man önskar inte förlänga det från 5 till 10 veckor på ngt som ändå inte klarar sig. Hoppas dr kan ge svar 🙏. Haha ja hjärnan är grymt bra på att då tankarna till att snurra - med både rimliga och orimliga funderingar 😅. 


    Ja sant att man har hört om båda varianterna. Sen funderar jag på de som lyckats själva på egen hand om vem som var faktorn för IVF 🤔. Manlig eller kvinnlig.

    Jag är 34 och sambon 45, vi fyller 35+46 i juli. Utredningen visade på att jag ser bra ut medan sambon har få simmare, om än av bra kvalité. Därav har vi ändå hopp om att det inte är helt omöjligt.

  • Mathilda88
    Teriz skrev 2023-02-18 14:05:04 följande:

    Här har vi en till, jag! Som vänta på utredning efter 3 st missfall under 1 år. Har mitt första möte i början på mars. 


    Inga barn sen tidigare, vi är 33 och 38 år. Ingen aning vad som kommer ske på första undersökningen? men antar väl typ hälsokontroll / gyn till att börja med. 


    Skönt att det inte är långt tills eran utredning påbörjas!

    Alltså jag förstår inte vad som händer med dessa frågetecken här på Familjeliv... Jag skrev ett frågetecken men när man skickar inlägget så ibland är där fem stycken istället... Så intensiv är jag inte! Ibland kommer där tom med frågetecken utan att man själv skrivit in ett. 
Svar på tråden Utredning/insemination/ivf 2023