Vi som startar IVF 2023

Progesteron vagitorier.

Hur gjorde ni som plussat med Progesteronet? Enligt planen ska jag ta sista vag tabletten ikväll. vecka 9 (8+0) imorgon. Känns så läskigt att sluta. Dock beskrev läkaren i fredags på ultraljudet att jag ägglossat från höger sida innan FET och där syndes det någonting som hon sa var bra och producerar progesteron själv. 

eller ska jag trappa ner med en om dagen tills förpackningen är slut? vad sa era kliniker? När slutade ni? 🥹

Helt OT men ...

Varit lite omtumlande dagar för fick ett brev av en kille jag dejtade för 1 år sedan och blev väldigt sårad av,  som bor i Frankrike.  Jag hade drömt om att flytta utomlands iaf del av året, ev till Frankrike, och han ville bo i Sverige, så kändes inte så långsökt som det låter. Såg framför mig för ett år sedan att jag kanske hade chans att få barn i en stabil relation. 
Sen har han skickat några brev under förra året. Jag läste bara det första. Han skrev inget speciellt då så jag blev bara ledsen att få ett brev, not förhoppningen väcktes att han hade ångrat sig.
Sen fick jag 2 till brev men sparade dom bara utan att läsa. 

Nu fanns det ett brev instoppat vid dörren, inte adresserat, så han hade lämnat det här. Så han är i Sverige nu. 
Och sen hittade jag ett till i posten från några veckor sedan som jag missat bland reklamen...

Tillslut läste jag nu alla breven. 

I de första så ångrade han inget men bad om ursäkt att han sårat mig. Men i brevet i höstas så skrev han att han ofta tänker på mig och på fina minnen tillsammans osv, och bad om ursäkt för att han betedde sig illa. 

I de två sista breven som jag fick nu skrev han att han hade önskat en andra chans och att han fortfarande tänker på mig. 

Väldigt omtumlande dagar! Bara stängde av allt så har inte tänkt på honom alls. Känslorna finns där begravda. 

Finns i bakhuvudet att han förmodligen inte har någon aning om att han inte skulle kunna få barn med mig då.. att han inte vet vad han önskar. 

Han är ett avslutat kapitel för mig, men mycket känslor kommit upp till ytan ändå...
Och en liten , liten del av mig undrar väl om jag gör rätt som inte återupptar kontakten...

Ojoj nu kom mensen idag så måste bestämma vilken behandling jag ska göra. 

CFC hade ju föreslagit mild ivf med kombination av Letrizol och Gonal-f. Men när sperman där var mer än dubbelt så dyr än om jag beställde via Sellmer sin jag varit hos hittills, så blev det inte billigare i slutändan...

Jag hörde av mig till Sellmer och frågade vad de trodde om mild ivf. Fick svar att det var ett alternativ, men det att det inte fanns något bevis på att äggen skulle få högre kvalitet...

Och jag gillar inte tanken på att själv läsa ca 1700 euro på att beställa sperma- hos Sellmer så reserverar jag bara men som sist när jag inte fick någon äggblåsa alls så behövde jag inte betala. Tar man en donator som inte har väldigt speciella egenskaper så kan de använda den till någon annan och man behöver inte betala. 

Så antar att det blir Sellmer igen bara av praktiska skäl.... även om det hade känts bra att byta bara för att jag ändå inte varit 100% nöjd där och då känns det bra att byta. Samtidigt känns det bra med just den läkaren jag har kontakt med där nu, Laurids. 

Ska åka till ett pissjobbigt möte idag... skriver en uppsats nu och min handledare har inte svarat på 1v för att ge feedback på den text jag skickat.. nu när jag frågade när hon kunde återkomma så sa hon bara att de har diskuterat och tror att detta är för komplicerat för mig och att vi ska ha ett möte....!! Verkar som att min text var så dålig att det inte ens vart värt att ge den negativ feedback.. ja herregud...
Kan nog vara så att allt detta kring behandlingen tagit fokus från uppsatsen. 

Lyssnar på en bok nu som heter "Det mest naturliga". Där har kvinnan i boken dåliga upplevelser med gynakuten där läkarna har dålig kolla på IVF och hut de kan förändra beräkning och sånt. Ni som varit tvungna att åka in till gynakuten hur har ni upplevet det?

Totalt mörker för vår del igår.
Hade inbokat Nipt på morgonen och vi var i v 10+6.
senaste ultraljudet gjordes i v 8+2.
Blodprov togs och därefter skulle ultraljud göras. Det visar sig då att vår graviditet avstannat för 2 veckor sedan och jag bryter ihop som jag aldrig tidigare gjort..
Fy helvete.
Jag kan inte sluta gråta och har väldigt svårt att ta in det. Alla gravidsymtom är kvar men känslan av tomhet gör så fruktansvärt ont.
Börjar jag inte blöda i helgen har vi fått tid på måndag för att kunna ställa frågor samt påbörja processen att få ut allt. Det är en sådan sjuk känsla, man har varit så rädd för blod i flera månader och nu önskar man inget annat än att det skall börja? 
Vi tar timme för timme här hemma men känslan av att det inte blir någon bebis för oss 2024 heller är obeskrivligt tung just nu.