Kan jag själv kräva att få göra ett sånt test? Eller bestämmer mamman sånt? Kan fasen inget om hur sånt här går till. Känns inte direkt läge att kontakta henne nå mer förrän barnet är fött. Hur jag ens får reda på när det har hänt då? Vet bara att det skulle va i slutet av mars eller kan man ta reda på det nå nåt sätt? Eller ska jag fortsätta ta kontakt ifall hon inte blockar mig? Sån jäkla nightmare allt det här.
Vad är längre fram? När barnet är fött eller ett halvår?
Du skriver Förmodligen sårat och skadat av sin egen pappa? Jag är väl ingen jäkla psyko som skulle skada ett barn?! Kan ju va mamman som väljer bort mig här också för att jag inte pallade att ta kontakt med mamman när hon var gravid och nu då jag har tagit kontakt så vill hon inte ha den utan kommer inte låta mig träffa barnet.
Jag förstår att det känns motigt. Men du har haft sex med henne och det blev barn. Du valde att inte ha kontakt med henne och relationen med mamman är förståeligt frostig.
Visa allvar nu. Och omtanke. Var bestämd om att du vill finnas för barnet och om du erbjuder dig att stötta mamman kan du kanske få en bättre ingång än om du ska hota med rättigheter. Men hon är såklart sårad nu.
Jag har inte själv råkat ut för ofrivilligt föräldraskap, men har en i min närhet vars pappa var ovillig att ta ansvar. Som vuxen när han hade fått andra barn förstod pappan vad han låtit bli att bara delaktig i och både pappan och syskon sörjde att det inte fanns kontakt. Han ville så gärna göra rätt i efterhand. Men det går liksom inte. Du kan inte få den relationen som vuxen.
Var där för barnet. Gör allt du kan för att bidra till något positivt i barnets liv. Stötta mamman. Du kommer ångra det du inte gjorde, men absolut inte ångra att du engagerar dig.
Ta till samtalsstöd om det behövs om du och mamman har svårt att kommunicera.
Ok jag blir helt snurrig i skallen här av alla råd som motsäger varandra så en sammanfattning här. Nej jag har inte fixat att ta kontakt med mamman tidigare under graviditeten har mått skit över hela grejen det är nog därför. Och vet ännu inte ens om jag är pappan. Det vet väl hon men vi känner ej varandra. Så hur ska jag kunna lita på henne ens? Hon har nog mått skit hon med jag fattar det absolut och hon ska föda å allt men jag har inte kunnat vara nå stöd där heller. Kan fan inte hjälpa det.
Men nu när jag väl har fixat att ta en kontakt så får jag bara skit tillbaka och hon säger att hon inte vill ha nån kontakt alls att hon inte vill att jag träffar barnet sen. Hur ska jag ens kunna kommunicera till henne då att om jag är pappan så kanske jag ändå vill försöka ha kontakt med barnet för dens skull. Inte för mamman utan jag vill i så fall finnas där för barnet och inte för mamman bara för att underlätta för henne. Har bokat ett möte med familjenämnden eller vad de heter nu. bara jävligt svårt att ta ställning om hur exakt jag kommer att känna den dan det finns ett barn som det är bevisat att jag är farsa till och vilket ansvar det kommer falla på mig å om jag ens fixar det. Mamman får massor av stöttning men vad får den ofrivilliga pappan? ta ditt ansvar du skulle använt kondom ha inte sex med nån du inte vill ha barn me jaaaa jag fattar liksom det men tror ni det är så jävla lätt?
Blir fasen yr av allt det här. Hur jag bör göra å känna och allt möjligt för ett barn som jag inte ens vet om det är mitt eller som jag inte ens vet om jag får träffa nånsin. Får bara panikångest av hela grejen och har nog med annan skit i mitt liv dessutom. Nä inga droger å sånt ifall nån tror det.
Det är inte så att hon har kontaktat mig heller. Hade hon gjort det så hade ja ju givet svarat å vad skulle ja gjort då? Legat på och fråga om jag ska vara med på förlossningen följa med och titta på att köpa barnvagn å gå på förälderkurs? Med en person som jag inte ens känner och som jag ännu inte vet om jag är pappa till barnet. Fattar att hon tycker att hon borde fått stöttning men hur lätt är det i ett sånt här läge egentligen? Men vet inte ens vad hon förväntat sig heller. Jag får bara skit av alla.
Att jag inte kontaktat henne förrän nu ca 7 veckor efter jag fick veta är jag då helt jäkla pantad och diskad i allas ögon här att alls kunna få träffa barnet i framtiden? Finnas där på nåt sätt. Om det nu är mitt. Utan då är det på hennes villkor hon kan neka mig helt för att jag inte tagit kontakt när hon inte heller gjort det. Är det så är det ju lika att jag bara lägger ned allt å skiter i om barnet inte får veta vem farsan är för då är det ju ändå ingen ide liksom.
Du är uppenbarligen mitt i något av en livskris. Det måste vara väldigt mörkt och svårt där du är. Men kom ihåg att andas. Du kommer att ta dig igenom det här. Som jag ser så finns det tre möjliga scenarier:
1) Du är inte pappan.
2) Du är pappan och väljer att vara en aktiv pappa.
3) Du är pappan och väljer att vara en frånvarande pappa.
Oavsett så kommer du inte att vara något av de ovanstående alternativen innan barnet är här. Men det är inte heller upp till den blivande mamman att välja vilket scenario som kommer att utspela sig - hon kan inte i dagsläget påverka om du är pappan eller ej och hon kan inte välja åt dig om du i så fall vill vara en närvarande pappa eller ej.
Så ta ett djupt andetag och försök bara att undvika att bränna broar i väntan på att barnet är här och du kan få mer klarhet. Ta stöd av familj och vänner.
Kanske finns det här senariot också?
4) Du är pappan och vill försöka att vara en aktiv pappa men mamman vägrar de blev arg av ingen kontakt å stöd under graviditeten så hon sätter stopp och gör allt för att förhindra att pappan att delta Det blir domstols grejer och hela skiten för att de inte kan komma överens. Hon vill hellre ha barnet helt själv för att det är enklare så å pappan kanske ändå inte lyckas leva upp till hennes krav. Pappan orkar inte kämpa och kriga för nåt som har känns jäkla tungt redan från start. Så det blir liksom 3:an ändå.
Kanske svårt för mig att agera som en papp alls förrän jag vet att jag är det?