Anonym (Tor) skrev 2023-01-03 09:24:00 följande:
23 bast, så hade landat ett jobb i alla fall men annars var jag rätt omogen, men det ändrade sig. Man tvingas växa upp. och det går inte att jämföra andra barn mot ens eget. Jag är ingen naturlig barnmänniska. Är måttligt intresserad av vänners barn.
Men mitt eget barn är ju allt. Det bästa som hänt mig. Relationen med mamman funkar också ok. Vi är överens och fungerar som polare. Hade turen att kvinnan jag låg med var en vettig person.
Ni var alltså inte heller ihop när hon blev gravid? Ville hon direkt behålla barnet alltså det var aldrig tal om att hon skulle göra abort? Och hur fasen kändes det för dig va det ba helt självklart att du skule träffa barnet och så från början eller kom de mer senare? Berätta gärna mer om du ids här. Just nu känns allt bara ångest.