Finns det ens seriösa män på denna sajt?
Skrev en kvinna på en dejtsida. Det verkar som att många kvinnor ställer samma fråga.
Så min fråga är: finns det ens seriösa män på dejtsidor?
Skrev en kvinna på en dejtsida. Det verkar som att många kvinnor ställer samma fråga.
Så min fråga är: finns det ens seriösa män på dejtsidor?
Kapa och kapa. Det är väl närmast din sysselsättning som du projicerar. Vi, du och jag, befinner oss här tack och lov på ett öppet forum där var och en har full rätt att uttrycka sin åsikt. Vi har en moderator som hanterar poster som går överstyr.
Usch, vad du tjatar i alla trådar om den tunna luften. När det i själva verket handlar om något helt annat. Nämligen takhöjden. Den måste få vara tillräckligt hög. Något som jag är säker på att du inser innerst inne.
Personligen sammankopplade jag FYI med en debattör i den kontext du nämnde förkortningen. Nej, jag använder inte engelska talessätt oftare än Herrn själv gör. Det friska här består mest i begreppet nya friska vindar.
Människan är mångfacetterad. Efter barndomstrauman kan en individ få ett oemotståndlig behov av att bearbeta olika sidor av sin personlighet i rollspel. Och det kan absolut gå utöver de dominans/undergivenhet rollspel vi ofta talar om här på forumet. En gestalterapeut skulle typ kunna relatera till rollbyten i ett läkande och bearbetande syfte.
Uppfattar personligen KD som en intelligent person som fullt medvetet och avsiktligt bearbetar en aspekt av sitt vuxenliv (en traumatiserande olycklig förälskelse) men som garanterat (jag intygar) har många, många, fler strängar på sin lyra än vad som exponeras i ?rollen? som drake.
Med det sagt hävdar jag inte på fullt allvar att just ditt nick vore samma som killens med alla nick eller signaturer. Tänker mest att vi alla på en öppen plattform utan verklighetsprövning IRL behöver vara lite extra vaksamma och försiktiga.
Jaha, sorry. Nej, dömande är inte min ledstjärna och jag ser inte ned på någon utan lär mig ofta något nytt i Sex och Samlevnad. Det i sin tur bidrar till en ökad förståelse. Ändå har jag märkt en relativ vanlig företeelse är att diskutera andra i en tråd; speciellt i en som handlar just om vad vi kvinnor anser om männens seriositet! Inte sant? Ska vi tjejer sätta en munkavle på, generat titta ned i marken och hymla om våra intryck? Vilken standard får vi då i diskussionen?
Om du anser jag diagnosticerat en medskribent här eller i en annan tråd ber jag dig vänligast citera mig. I praktiken är jag emot överdrivet diagnosticerande. Men jag lyssnar på och avfärdar inte en människa som känner sig traumatiserad. Diagnostiken ska till syvende och sist alltid en legitimerad praktiker sköta.
Ja, barndomsupplevelser som sätter djupa spår. Som medvetet (i terapi ex vis) eller mer omedvetet (rollspel, kärleksfulla och bekräftande relationer ex vis) bearbetas.
jo, jag vet att det går att skriva anonymt och byta sin signatur i olika trådar. Så gör också jag, som du gör, mest för variationens skull och på kul.
Inte heller jag skriver med flera nick/signaturer i samma tråd. Men jag och flera med mig har märkt av när någon satt det hela i system. Vi har fnissat till när personen klickat fel och ?kuppen? avslöjats.
Människan är mångfacetterad. Efter barndomstrauman kan en individ få ett oemotståndlig behov av att bearbeta olika sidor av sin personlighet i rollspel. Och det kan absolut gå utöver de dominans/undergivenhet rollspel vi ofta talar om här på forumet. En gestalterapeut skulle typ kunna relatera till rollbyten i ett läkande och bearbetande syfte.
Uppfattar personligen KD som en intelligent person som fullt medvetet och avsiktligt bearbetar en aspekt av sitt vuxenliv (en traumatiserande olycklig förälskelse) men som garanterat (jag intygar) har många, många, fler strängar på sin lyra än vad som exponeras i ?rollen? som drake.
Det finns tillstånd som vi förväntas kunna hantera utan professionell hjälp. Ett bra exempel på det är att vara olyckligt kär. Men förlusten av en kärleksrelation eller att lida av obesvarad kärlek är bland det mest smärtsamma en människa kan vara med om.
Jaha, sorry. Nej, dömande är inte min ledstjärna och jag ser inte ned på någon utan lär mig ofta något nytt i Sex och Samlevnad. Det i sin tur bidrar till en ökad förståelse. Ändå har jag märkt en relativ vanlig företeelse är att diskutera andra i en tråd; speciellt i en som handlar just om vad vi kvinnor anser om männens seriositet! Inte sant? Ska vi tjejer sätta en munkavle på, generat titta ned i marken och hymla om våra intryck? Vilken standard får vi då i diskussionen?
Om du anser jag diagnosticerat en medskribent här eller i en annan tråd ber jag dig vänligast citera mig. I praktiken är jag emot överdrivet diagnosticerande. Men jag lyssnar på och avfärdar inte en människa som känner sig traumatiserad. Diagnostiken ska till syvende och sist alltid en legitimerad praktiker sköta.