Hur länge bodde du hemma?

Jag och min man köpte vår första lägenhet vid 21, jag är född -79 så det var ett tag sen. Min syrra är två år yngre och flyttade tidigare men hon gick på ett gymnasium med internat så det var lite en annan sak. Sen mellanlandade hon väl hemma efter studenten innan hon blev sambo. Så också runt 21-22.

Vi har stått i kö sen vi var små men det fanns inga hyresrätter på orten när vi ville flytta. Vi fick möjlighet till att låna 40 000kr i kontantinsats av makens föräldrar vilket möjliggjorde för oss att köpa en lägenhet.

Vi hade båda jobb då så vi stod för vår egen försörjning.

Jag hann bo hemma ett par år som myndig, då gick jag ut gymnasiet och sen läste jag en YH-utbildning. Jag hade förstås ansvar för mitt eget rum. Bidrog i övrigt med att tvätta och städa, hämta småsyskon i skolan, laga mat. Betalade 1500kr per månad. Dessa pengar visade det sen att mina föräldrar hade lagt undan så dem fick jag som ett startbidrag i vårt nya boende sen när vi flyttade. Jag har aldrig bott hemma någon mer period efter det. Lever fortfarande med samma man.

Mina barn står i bostadskö, dels här på orten men jag har också ställt den äldsta i ett antal andra bolag där det är gratis att stå. Lite överallt i landet faktiskt, så kan han söka sig var han vill sen. De kommer att få bo hemma så länge de behöver skulle jag vilja säga men nä, inte tills de är 30 J Men om de studerar tex så får de givetvis bo här om de vill och det är praktiskt möjligt. Vi kommer inte att kunna hjälpa till med kontantinsats utifrån vad lägenheter kostar idag, det finns inte en chans. Vi sparar förstås till dem men det kommer inte att täcka.

1) Jag fick en månad på mig efter studenten, sen ville pappas fru vara av med mig för gott. Så jag var väl omkring 19. 

2) Nej.

3) Jag åkte som Au-pair till USA ett år och sen när jag kom hem började jag plugga och bodde då på lite olika sätt genom åren, inneboende, korridor, delade lägenhet med en kompis. 

4) Först som Au-pair och sen studiemedel + extrajobb.

5) Jag skötte nästan allt i hushållet från ca 12 års ålder tills jag flyttade ut efter studenten. 

6) Jag flyttade ut definitivt.

7) Mina barn kommer att få bo hemma och ha mig och sin pappas stöd i livet så mycket och länge de behöver. Ekonomi och sånt får vi ta en diskussion om när det blir aktuellt, beroende på om de pluggar eller jobbar, vill flytta eller bo kvar hemma. 

Jag var 18 år och det var år 1989.

Bodde inneboende hos en kompis, fick egen lägenhet året efter. 

Bodde helt hemma till jag tog studenten. Sen bodde jag på en form av internat i två år. Var hemma ungefär varannan helg och lov. Därefter flyttade jag hemifrån mer ordentligt när jag började plugga på universitet. Delade först en lägenhet med en kompis i andra hand och fick sen en studentlägenhet.  Sen flyttade mina föräldrar och mitt rum försvann.

Försörjde mig med CSN och sommarjobb under studietiden

Fick en hel del tips, stöd och uppmuntran från mina föräldrar men inte pengar. Däremot funkade de som en trygg reserv om något skulle totalkrascha.

 Min yngre bror började plugga i en stad med svår bostadsmarknad. Föräldrarna köpte då en liten etta som han fick hyra   

21
Visste att jag skulle läsa på annan ort, så jag brydde mig inte om att jaga andrahandskontrakt.
Första åren bodde jag i korridor sedan i en studentlägenhet.
När jag flyttade tillbaka bodde jag hemma ett drygt halvår innan jag fick ett förstahandskontrakt. Betalade såklart 
Betalade hemma såklart och bidrog med att göra saker hemma 
Sonen gjorde militärtjänstgöring efter gymnasiet. Var hemma varannan helg ungefär. Sedan flyttade han hemifrån permanent 
Sambons två äldsta flyttade till sina studieorter efter gymnasiet 

Jag flyttade hemifrån för gott vid nyss fyllda 17 år, 1980.

De flesta av mina vänner bodde kvar hemma några år längre.

Min mamma hjälpte mig att leta och mitt första egna hem var en uthyrningsdel av en större lgh, med egen ingång och toa/dusch. Sen träffade jag min blivande man och vi hittade en lägenhet ihop då han var lite äldre och stått i kö några år. Det var lättare då i början på 80-talet.

Jag hade barnpension, 900 i månaden. I början hade jag bara det men det räckte då hyran låg på 400. Sen började jag städa, och gjorde det i något år.

Mina båda barn flyttade hemifrån i samma ålder, båda fick förstahandskontrakt vid 22 års ålder.

Jag flyttade hemifrån för att börja gymnasiet på annan ort (45 mil hemifrån) jag fyllde 16 ett par månader efter flytten. Flyttade till egen lägenhet (källaplan i privathus första året sen fick jag en vanlig lägenhet). Jag letade upp och sökte lähenhet själv men pappa stod sen på kontrakt tills jag fyllde 18. Jag hade mitt studiemedel, något som kallades inackorderingstillägg och så satt jag lite barnvakt på helgerna första året. Fick ett helg/kvällsjobb på café sen och tjänade ca 4000/månad. På det klarade jag mig bra. Flyttade aldrig "hem" igen.

Jag var 15

Jag var precis fyllda 17. Fick hyra en pytteliten andrahandsetta av en bekants bekant, typ. 

Mina kompisar flyttade runt 18-20 men vissa var yngre. 

Jag gick i gymnasiet, hade studiebidrag och extrajobbade kvällar och helger. Hade inte så mycket utgifter på den tiden (kontantkort på mobil och internet, hyran var på 1800 kr på den tiden vilket den såklart inte hade varit idag).

Flyttade hem till mina föräldrar en kort period när jag nästan var 19 för att lägenhetskontraktet gick ut. Sen flyttade jag till en etta med förstahandskontrakt ihop med min dåvarande pojkvän.

Har rått mig själv hemma jämt och då det inte var en hållbar situation för mig och min mamma att bo ihop för att vi bråkade hela tiden valde jag att flytta när jag var 17.