Hur länge bodde du hemma?

Jag flyttade när jag var 19, sommaren efter studenten. Jobbade under sommaren men hann inte få lön innan flytten så betalade inget. 
Flyttade till studentort med sambo, vanlig hyresrätt. Försörjde mig på CSN. Sökte lägenhet själv såklart. 

Jag har varit/bott nån månad på sommaren hemma hos min mamma sen dess, men inte mer än så. 

Hemmaboendes hjälpte jag till med hushållet ja. Vissa bestämda diskdagar. Tvätt/dammsugning/badrum och matlagning ibland, samt passning av yngre styvsyskon. 

Vid vilken ålder flyttade du hemifrån? Var det den vanliga åldern i din umgängeskrets?  
15 år, nja. Beror på vilket gymnasium man valde.Vissa flyttade även hem efter gymnasiet.

Fick du hjälp att söka bostad eller sökte du själv? 
Hjälp, bodde i en släktings lägenhet som stod tom, flyttade sen till annan lägenhet som min syster haft.

Vad flyttade du till? Studentkorridor? Delad lägenhet? 
Lägenhet 29 kvadrat.

Hur försörjde du dig den första tiden? 
Föräldrar betalade allt, fick behålla studiebidraget själv.

Flyttade du ut definitivt eller fick du flytta hem till föräldrarna nån period? 
Flyttade för gott.

Och ni som har äldre tonåringar, hur tror ni det blir för dem jämfört med dina egna svar? 
Stor skillnad iom att jag bor mer centralt än vad mina föräldrar bodde när jag var ung. Därför har mitt barn kunnat bo hemma under hela gymnasiet och även pendlat till Universitet. Efteråt bor denne hemma än men betalar en viss summa varje månad. Hjälper till med mycket hemma också. Det är bara vi två och gott om utrymme så har inga problem med det.

Jag är född i slutet av 70-talet.

Flyttade när jag tagit studenten (18 år). Så gjorde även kompisarna (ingen bodde ens kvar i samma stad). Kom tillbaka till föräldrahemmet under delar av sommaren ett par år då jag saknade fast bostad. När föräldrarna inte längre hade försörjningsplikt betalade jag för mat till dem när jag var där. Men mesta tiden var jag ute och reste, så det blev inte så mycket. 

Bodde först på internat till folkhögskola, sedan egen hyreslägenhet (2:a hand), sedan delad hyreslägenhet (1:a hand). Sen bodde jag på väldigt många olika mer eller mindre konstiga ställen. 

Mina föräldrar betalade mat och husrum (=internatavgiften) så länge de hade försörjningsplikt. Vi fick inackorderingsbidrag som täckte en del. Fick behålla studiebidraget (ca 700 kr) som fickpeng till kläder, hygiengrejer, nöjen mm. Sen när jag kunde få studiemedel levde jag på det plus sommarjobb i sju år. 

Hushållssysslor i föräldrahemmet gjorde jag regelbundet sedan mellanstadieåldern. 

Jag har än så länge små barn. Men jag kommer definitivt att hjälpa dem ekonomiskt om de väljer att studera. Jag ger dem hellre pengar och att de flyttar än att de bor kvar. För deras skull. Hur ska de kunna utvecklas som fria vuxna individer om de bor med sin gamla mamma? Vart ska ta ta med sitt ragg för kvällen? Bara en sån sak! 

Glömde en fråga: jag har sökt/fixat mina boenden själv (studieplatser och jobb också för den delen). 

Jag flyttade hemifrån när jag var 19, började plugga 30 mil hemifrån.

Satte mig på en buss med förhoppningen om att hitta ett boende när jag kom fram, det löste sig också. I fickan hade jag ett telefonnummer till en avlägsen släkting till morsan ifall det skulle krisa ihop totalt men det behövde jag aldrig använda.

Ungefär i samma veva som jag klev på bussen blev mitt gamla rum datarum. Bodde hemma någon enstaka sommar när jag sommarjobbade på hemorten men annars aldrig flyttat hem igen.

Vad jag tror om mina ungar. Äldsta kommer dra och plugga, men hon tänker ta ett sabbatsår. Under tiden kommer hon på hemma och jobba. Hon kommer då få betala en del hemma.

Tvåan vete fasen, vi har bra utbildningar av den typen han kommer vara intresserad av på hemorten. Kan tänkas att han blir kvar och pluggar. Återstår att se men isf är det för att han är snål. Han skulle nog också gärna dra.

Trean, jadu, han kommer nog inte ha bråttom hemifrån. Han kan ju ändras, det är många år kvar men min magkänsla är att han inte kommer ha någon längtan till att bege sig långt hemifrån.

Fyran, ingen riktig magkänsla där än faktiskt. Återstår att se...

Flyttade till min kille när jag var 17.

Min första egna lägenhet fick jag när vi separerade 10 år senare.

1. Var lite mer än 21. Kunde mycket väl ha flyttat tidigare, men jag trivdes så bra med att bo i mitt föräldrahem. Är uppvuxen ute på landet med åkrar och skog runt omkring mig samt ett par 100 meter från en vacker kyrka.

Mina vänner var yngre än mig när de flyttade, Men min syster bor hemma ännu och hon har fyllt 22 år. 

2. Jag letade själv, men föräldrarna var med som smakråd.

3. Egen lägenhet, en bostadsrätt.

4. Jag hade ett bra jobb, hade börjat jobba redan under gymnasietiden och började på heltid direkt efter studenten. Är dock inte kvar där idag.

5. Jag hälpte till helt frivilligt, fanns ingen uppgörelse mellan mig och föräldrarna. Men jag städade till exempel då och då, jag lagade mycket mat (gillar det). Betalade inget men var ofta och handlade mat och dylikt åt hela familjen på min bekostnad.

6. Flyttade för gott, men är ofta "hemma" och hälsar på och sover då över, trots att jag har cirka 15 km hem till mig. 

//Rebecka

Jag flyttade ihop med min pojkvän månaden innan jag fyllde 17.

Kommer definitivt inte låta mina barn göra det. Jag hoppas de kommer bo hemma tills de är klara med skolan och börjat jobba.