-
Hej!Jag har 3 barn varav ett av barnen bor hos mig på halvtid. Hon har svår adhd, emotionella problem och trotssyndrom.Veckorna med min äldsta dotter speglas av bråk, irritation, 100 omsorg och att hon försöker få mig och min man att bråka konstant. Det är exakt samma problem hos hennes far.Hur som, jag åkte på en bröllopsresa med maken och tog med mig mina 2 minsta små barn. Min äldsta var hos sin pappa den veckan.Jag har själv kämpat med mig själv, allt bråk har nött på familjen hårt och de små har fasta rutiner och sover dagtid, samt vid 19.00 varje kväll. Tanken var att vi åtminstone kunde få pusta ut och få tid tillsammans.Problemet är att både min äldsta tjejs pappa samt farmor anklagar mig. Att jag särbehandlar barnen, hur jag kan förstöra ett barn såhär och är anledning till hennes problem.Jag är den enda som gör saker med henne. Tar henne många hotellnätter varje år, årskort på diverse aktiviteter hon älskar, reser med henne till äventyr. Vilket hennes far aldrig gör.Är jag verkligen en så fruktansvärd som mamma?Jag ville bara ha en paus på vår bröllopsresa.
-
Svar på tråden Anklagad för att vara en dålig förälder (tog inte med alla barn på bröllopsresa).
-
Ja det är du faktiskt. Man gör inte skillnad på sina barn på det här sättet. Det var ingen vanlig resa, det var en bröllopsresa! Du utesluter ditt äldsta barn! Ja, hon är säkert skitjobbig men du har just begått en dödssynd som förälder. Er relation är för alltid skadad, hon kommer alltid att komma ihåg det här.
-
Klart alla förtjänar en paus ibland och din situation låter slitsam.
Men du förstår väl hur din dotter uppfattar det när hon är den enda i familjen som exkluderas från en sån sak?
Det handlar om vad du skickar för signaler som dottern reagerar på (pappan och farmorn försöker göra dig uppmärksam på detta då din dotter nog tagit skada av det). Signalen är ju tydlig att hon inte var välkommen då hon är för jobbig. Hade varit mycket bättre om alla barn lämnats hemma så hade du sluppit krossa hennes hjärta så här. -
Inte okej. Förstår att du har det jättejobbigt, jag gör verkligen det dp jag har en syster men liknande diagnoser och några därtill
Men? MEN! Det är inte okej att göra som du gjorde. Har själv tre barn och antingen tar man alla tre eller ingen om man nu vill ha en ?paus?.
Vad hemskt.
-
Förstår att ni ville ha lugn och ro på resan.
Men du gjorde skillnad på barnen och det är dunderfel.
Hade ni lämnat alla hemma så hade det varit ok. Men att utesluta ett barn är tokfel och sätter spår och skadar er relation. -
Jag är kluven, å ena sida så ska man inte vara orättvis mot sina barn men å andra sidan så är det inte så att det alltid är fel att särbehandla sina barn. Alla har ju olika behov och förutsättningar. Hade dottern fått ut något positivt av resan? Är det inte så att barn med hennes problematik har stort behov av rutiner etc? En resa till främmande miljö och den stress det innebär (som triggar konflikter?) kanske är bäst för henne att slippa?
-
Resan hade varit endast en konflikt samt säkerhetsrisk för alla. Då skulle jag inte åkt alls. Jag inser att jag gjort fel som åkt på bröllopsresa och inte skulle resa alls tills hon flyttat hemifrån.Anonym (Millie) skrev 2022-12-15 08:45:12 följande:
Jag är kluven, å ena sida så ska man inte vara orättvis mot sina barn men å andra sidan så är det inte så att det alltid är fel att särbehandla sina barn. Alla har ju olika behov och förutsättningar. Hade dottern fått ut något positivt av resan? Är det inte så att barn med hennes problematik har stort behov av rutiner etc? En resa till främmande miljö och den stress det innebär (som triggar konflikter?) kanske är bäst för henne att slippa?
Jag är bara så förvånad att allt måste ligga på mig och inget på hennes andra familj utan barn. Jag har en resa bokad med henne i sommar med bara mig utomlands.
Jag skulle helt enkelt inte åkt och riskerat kollaps istället för oss alla. -
Det kan vara så att barnet med npf behöver rutiner mm och inte hade klarat av det i praktiken.Anonym (Millie) skrev 2022-12-15 08:45:12 följande:
Jag är kluven, å ena sida så ska man inte vara orättvis mot sina barn men å andra sidan så är det inte så att det alltid är fel att särbehandla sina barn. Alla har ju olika behov och förutsättningar. Hade dottern fått ut något positivt av resan? Är det inte så att barn med hennes problematik har stort behov av rutiner etc? En resa till främmande miljö och den stress det innebär (som triggar konflikter?) kanske är bäst för henne att slippa?
Men oavsett det så blev barnet uteslutet och känner sig nog ganska bortvald.
Som sagt, en bröllopsresa gör man en gång .
Att ta en weekend med uppdelade barn är e mindre grej. -
Jag har ingen som hjälper mig. Har ingen avlastning överhuvudtaget. Jag skulle helt enkelt inte åkt. Har insett att jag gjort fel och är den dåliga mamma som sagts.Anonym (Mamma till 3 med npf) skrev 2022-12-15 08:42:44 följande:
Förstår att ni ville ha lugn och ro på resan.
Men du gjorde skillnad på barnen och det är dunderfel.
Hade ni lämnat alla hemma så hade det varit ok. Men att utesluta ett barn är tokfel och sätter spår och skadar er relation.
-
Hur gammal är dottern?
Det är ju inte vad pappan och farmor tycker utan hur dottern upplevde det hela.
Blev dottern besviken och kände sig utanför och förstod att det berodde på att hon är jobbig och att ni ville ha lugn och ro?
Om dottern kände dom känslorna är det ni två som måste reda ut dom känslorna och att du förklarar på ett bra sätt varför hon inte fick följa med om hon ville det.
Det blir ju ett framtida problem mellan dig och din dotter om hon upplevde att hon blev exkluderarad pga av sina diagnoser och det tar givetvis på självkänslan.
Men allt beror ju på som sagt hur gammal hon är och hur hon upplevde varför hon inte fick följa med.
-
Hur hade du och barnet pratat innan? Jag har två barn med NPF och det kan jag ärligt säga att de hade aldrig VELAT följa med på bröllopsresa. De hade inte alls känt sig bortvalda om vi hade bestämt tillsammans.
Vi hade vårt bröllop hemma i trädgården, just för att det skulle vara anpassat så att ungdomarna kunde smita ifrån till sina rum när de inte orkade vara med längre. Från början tänkte vi på att boka lokal men insåg att det här skulle bli tufft för dem, men också för oss. Jag skulle ha stressat väldigt mycket mer om jag skulle ha föst iväg dem till okänd lokal bara för att vi vuxne ville ha bröllopet på ett visst sätt. Det hade inte blivit en bra dag vare sig för dem eller för mig. Så, är anpassningar gjorda och barnet är nöjd med dem så behöver det inte vara fel att man gör "skillnad" på barn.
Det ni kunde gjort hade varit att inte ta med några barn alls utan sagt att bröllopsresa är för de som gifter sig. Då hade ni nog inte fått så många synpunkter.