Rimlig fördelning av arv

Den enda fördelningen som är ok är att gå efter arvsreglerna, och det innebär att barnen ärver lika mycket. Man ska inte straffa sina barn för att den ena lyckats hitta en välmående livsstil och att den andra sliter med pappans företag (eget val!).

Dela arvet 50/50 och se till att sonen får en vettig lön inom företaget för sitt arbete. 

Jag utgår från att pappan och sonen noga tidigare gått igenom vad som gäller när man arbetar inom samma företag. Om inte, så är det väl steg ett. Kanske är det så att sonen ska äga en del av företagen redan nu? 
Den delen ska då inte räknas med i dödsboet sen,tänker jag, men jag är inge expert på företag. 
Att syrran råkar ha en rik man och inte behöver jobba är ett beslut som den famlljen tagit. Det har inget med arvet att göra. Skulle du skrivit annorlunda i TS om syrran också jobbade? 

Finns troligtivs  ingen rimmlig fördelning som kommer accepteras av alla inblandade, I bland kan det vara en lösning att komma fram vad parterna vill, mycket pengar nu, ta över företaget, exakt lika, ta över sommarstugan

Pappan får utgå lite från vad han vill 50/50, sonen tar över/köper ut företaget, 75/25 eller något annat

Familjeföretag kan vara svårvärderade, speceillt om de saknar reela tillgångar,

Undrar om du är sambo till den hårt arbetande sonen?
Sonen bör få möjlighet att gå in som ägare eller delägare om han önskar.
Den dagen arvet faller ut så är det 50/50 som gäller.

De var ingen dålig rävsax ni har satt er i måste jag säga.

Men att dela det 50/50 skulle vara som en slag i ansiktet för barnet som jobbat på företaget.

Nu grejar både jag och min bror lika mycket i familjeföretaget på gården. Men hade det bara vairt jag som höll allt flytande och såg till att företaget gick runt men att allt sedan delades lika skulle jag bli vansinnigt och kännt mig sviken. Hade förmodligen sålt "min del" och flyttat. 

Hade gjort en grundlig koll och se vad barnet som jobbat har skapat för ökat värde. De ökade värdet dras bort, sen delas saker och ting lika. Innan dess är det inte rättvist. 

Det finns lagar i Sverige för arv och arvsfördelning..
Arvet skall delas lika mellan bröstarvingarna, (kan man sammanfatta det med).

Och vill familjen frångå detta så skall familjen kontakta en jurist, så att juristen kan hjälpa dem om det är så viktigt för familjen att straffa barnet som har lyckats i livet med att hitta "rätt man", för att de andra barnet självmant jobbar i pappas företag.. 

Fast även om det blir dokumenterat så kan det barnet som drar det kortaste strået i förhandlingen ändå strida för sin rätt att få ut sin arvslott.

Varför då? En vanlig anställd blir ju inte sur om chefen dör utan att man får ärva något, sonen kunde ha jobbat var som helst och bidragit till företagets utveckling. Man kan få någon liten löneförhöjning eller bonus osv, men han väljer själv var han jobbar och det är klart att det är roligt att jobba med pappa. Vill han ha det annorlunda, t ex bättre lön eller bli delägare till viss procent, då får han prata med pappan om det. Att jobba för att utveckla någon annans företag (pappans eller någon främlings) är bara dumt, men då ska ersättningen vara rimlig också.

Ja här får man nog skilja på sin roll som arvinge och arbetstagare. 

Jag tycker att jag har en stor del i mitt arbetsställes framgångar men jag räknar nog inte med att få en bit av företaget.

Vill man att barnen ska bli osams livet ut så snedfördelar man. Annars låter man arvet gå på 50/50. Arvtagarna kan sen tillämpa en annan fördelning om de vill.