Soc anmäld

Har mormodern betett sig som man kan befara är TS värd ett stort j-a skadestånd.

Tycker du även att våldsoffer till dömda gärningsmän borde tacka nej till skadestånd om de är arga på gärningsmannen? 

Barn kan säga alla möjliga konstiga saker, det blir inte en soc-anmälan bara sådär. Om man kollar på denna tråd som TS startar så står det väl rätt klart att det inte finns någon eftertanke eller egentlig oro över anmälan? Folk är kränkta och mormor borde dö. Det är väl rätt uppenbart att TS inte är helt frisk och att det är det skolan reagerat på. Jag gissar att de haft några samtal med denna förälder och att det är då oron uppkommit eftersom TS uttryckt sig aggressivt och våldsamt och det är inte bra för något barn att växa upp i en sådan miljö. 

TS har invaggat barnet i tron att det är normalt att prata om att mormor borde dö och att de ska ha hennes pengar. TS har inte lärt ut vad som är normala åsikter för vuxna att ventilera. Så barnet får ta smällen medan TS kan fortsätta tycka att alla andra har fel. Stackars barn säger jag bara. 

En familj i min närhet har en släkting som har begått grova brott. Han sitter nu av ett längre fängelsestraff men tycker inte att han har gjort fel. Har tydligen alltid haft nedsatt empati och dålig självinsikt. Allt är andras fel i hans värld. 

De har brutit all kontakt med honom. Deras barn får absolut inte träffa honom. När barnen blir äldre kommer de att förklara. Men de lär inte sina barn att ?hata? för det, eller snackar om hur de hoppas på arv från någon de avskyr. 

Det är så ansvarsfulla föräldrar agerar. Att ta avstånd och / eller försöka få upprättelse, är verkligen inte samma sak som att överföra destruktiva tankar och uppfattningar till sina barn. 

Det spelar alltså ingen roll vad denna mormor har gjort. Hon kan vara helt oskyldig och hon kan vara ett monster. Och allt däremellan. Men det spelar ingen roll. Ibland kan det vara så illa att man har rimliga skäl att faktiskt önska någon död, men man säger naturligtvis inte det till sitt barn, eller talar om arv på det sättet. 

Kan inte citera från mobilen. Ninni, som TS uttrycker det sig låter det inte som det handlar om uteblivet skadestånd eller annan obetald skuld. Mer som att: Vi avskyr mormor, kan hon inte dö snart så att vi kan sätta sprätt på pengarna?

Det låter inte särskilt sympatiskt att uttrycka sig så och särskilt inte till ett barn. Man kan ha starka skäl att hata och vilja ha kompensation, men man lämnar barnet utanför. 

Man behöver inte tycka om människor även om de är ens släkt och man kan inombords önska livet ur andra om det nu verkligen är så man vill, men man måste hålla god min inför sina barn.
Inför barnen måste man ha en förmedlande attityd och välja hur man pratar om vissa problem. Barnen måste själva få bilda sig en uppfattning och åsikt och det man ska göra är att finnas där som stöttning och råd utan att blanda in sina egna åsikter.
Tids nog när barnen blir äldre så inser det ett och annat själva.

Och som jag alltid hävdat:
Våra barn gör som vi gör och inte som vi säger. Vi kan prata i timmar inför barnen att det inte är okej att mobba eller bete sig illa mot andra osv. men när vi vuxna själva sitter vid vårt köksbord och pratar illa om släktingar, grannar och kollegor så lär vi barnen att det är okej att mobba och snacka skick. 
Och hur ska barn som lär sig att det är okej ha förmågan att avgöra vilka som det skulle vara "okej" att mobba eller inte? 
Hur ska barnet veta att så man tycker och säger om mormor inte är okej att säga om en klasskamrat?

Och rent krasst tycker jag att om hon är en sådan avskyvärd människa som ni önskar livet ur så ska ni heller inte ha hennes pengar. Vill ni inte ha med henne att göra så borde det inkludera även hennes pengar. 

Förstår att skolan blev oroliga över denna attityd faktiskt.

Mycket klok analys...

Jag tycker också att TS gjort fel som pratat med sitt barn om detta. Det var det första jag skrev i tråden. Men den är lång nu, så jag förstår att du inte minns/har sett det. 

Om det rör sig om såna brott jag skrev om är det så himla många som aldrig ens polisanmäler, så om TS ser arvet som en typ av skadestånd (min gissning) tycker jag hon gör helt rätt. Jag ser inget som helst moraliskt fel i att hata en förrövare och se fram emot att få arvet efter den.

Om det är så att mormodern begått någon typ av övergrepp mot TS så är det mormodern som har bristande moral och ingen annan. Men, som du skriver, detta är inget TS bör prata med sina barn om. 

Då tolkar vi olika, jag tycker absolut att det låter som att ts mår dåligt över mormors eventuella agerande och tycker att pengarna blir en kompensation. Men överhuvudtaget så har ingen av oss med att göra ifall ts vill ha sitt rättmätiga arv eller ej. Skulle ts tacka nej till pengarna bara för att familjeliv tycker så? Nej, för guds skull, ta arvet när det blir aktuellt och gör nåt roligt för pengarna för att kompensera för att det nog inte var roligt att växa upp med mormorn. Se det som en kompensation till barnen eftersom dom tyvärr har en mormor som man måste ta avstånd ifrån och som aldrig gav dom någon mormorskärlek.

Ja,men det största problemet är ju att TS drar in sina barn i sin avsky.
Man har rätt att känna vad man vill själv.
Men sina barn kan man hålla utanför.

Och när tycker du att ens barn kan få veta då? Det är väl ändå upp till föräldrar att avgöra och inte upp till allmän