Det Fattig-Sverige du inte trodde fanns
Man får inte frid genom att vara där för andra men också genom att vara i skick att göra det.
Visst är det trevligare att hjälpa någon som är glad och tacksam. Allt går smidigare då.
När jag inte hade en inkomst som räckte till något annat än mat, hyra och knappt det, 6000-9000 kronor per månad av och till under många år, så var jag ofta orolig för att inte kunna betala hyran. Jag kunde inte göra något extra om inte andra betalade. Jag var tacksam men det gjorde också ont att vara i den situationen. Jag var väldigt bekymrad, ofta, samtidigt som jag var tacksam över den lilla inkomst jag hade. Glad var jag väldigt sällan under dessa år. Energin var körd i botten. Jag skulle aldrig ha orkat svara och försvara mig i en sådan här tråd på den tiden. Men nu, för några veckor sedan när folk började klaga över att inte kunna konsumera ordentligt och behöva ta av sina sparpengar för att betala elen så ville jag starta en tråd om fattiga i Sverige för att ge de som klagade över sådant perspektiv, och visa hur privilegierade de trots allt är.
www.familjeliv.se/forum/thread/82063316-rantor-el-mat-bensin
Här är en tråd av någon som jag känner med. Hon måste välja mellan att ta ifrån barnen deras hem eller att riskera värre ekonomiska problem. Men det finns inte riktigt något att flytta till, då hyresrätter är dyra. På hennes ort finns åtminstone alternativet hyresrätter. Eller, vad jag hade rekommenderat, flytt till bostadsrätt med låga kostnader. Men hon hade svårt att sälja huset skrev hon. Bilen behöver hon säkert också där hon bor. På landet kan det både saknas alternativ till hus och vara svårt att sälja plus att huset knappt är värt något, som människor påpekat tidigare i tråden. Kvinnan är orolig med all rätt, och inte särskilt glad. Men hon har åtminstone vissa valmöjligheter kvar som många inte är i närheten av.
Jag håller inte med. Kvinnan inser att hon inte har marginaler, men det finns inget självklart sätt att hitta marginaler utan att barnen måste flytta.
Jag har själv skrivit i tråden utifrån perspektivet att man bör sälja huset i tid för att slippa sälja på exekutiv auktion. Jag har då inte tänkt utifrån familjeperspektivet. Barnen som blir funktionellt fattiga om de bor kvar i huset eller behöver bryta upp från sina sociala sammanhang.
Artikeln med Piketty är tämligen intetsägande. Han hoppar mellan en massa lösryckta tidpunkter och omständigheter utan att visa på några orsakssamband.
Tittar man på svensk historia kan man se att de största välståndsökningarna, inte bara bland de rika utan bland vanligt folk, skett under perioder då vi haft (relativt sett) mindre regleringar och lägre skatter. T.ex under första halvan av 1900-talet fram till 60-talet, och efter 90-talskrisen.
En mer fri och expansiv ekonomi kan också ge mer klirr i kassan för staten, även vid lägre skattetryck. En mindre andel av en större helhet kan fortfarande vara mer än en större del av en mindre helhet.
Och alldeles oavsett anser jag att jämlikhet inte är särskilt eftersträvansvärt, definitivt inte på bekostnad av människors frihet. Så även om höga skatter och mer omfördelning skulle vara "effektivt" och innebära mer pengar till det allmänna är det inte rött att gå den vägen.
Okej, det var vad jag trodde, och jag tror inte på separatism. Du får jättegärna också skriva om dina fattiga vänner eller så. Fattigdomserfarenheter. Hur det känns bra för dig att folk blir vräkta eller skulle svälta om det inte var för kyrkan eller för socialförsäkringarna. Hur du motiverar det du skriver om liksom. För jag är fullt medveten om att kapitalism och högerpolitik gjort många rikare, men eftersom jag varit fattig och hade a-kassa innan de höjde den och gjorde det enklare att kvalificera sig för den när ett större flertal drabbades av arbetslöshet under pandemin och levt på strax över 1000 kronor när räkningarna var betalda under många år så undrar jag. Med undantag för påhugg då jag samlade lite buffert. Några månader här och där när jag fick in 13-20.000 efter skatt. Hur motiverar du att det var rätt då, att jag behövde leva så fattigt i ett rikt land. Att många lever så just nu och att flera riskerar fattigdom på grund av inflationen.
Kan du inte prata kapitalism på något annat ställe? Känner du inga välbärgade som skrockar åt Dahlens ekonomiska råd för att det är så långt borta att oroa sig på riktigt?
Tänker du att fattiga kommer hålla med dig? Jag förstår inte motivationen mer än att du vill ha en "meningsmotståndare". Det finns väl mycket vassare meningsmotståndare på andra ställen.