Det Fattig-Sverige du inte trodde fanns
"I vissa stadsdelar man det vara 1% som lever i utsatthet, i andra stadsdelar 20 %. Malmö har hela 14% i utsatthet. Grannkommunen Vellinge har minst i landet. Vad beror det här på ... ?!"
Bra, du har just talat om att fattigdomen är etnifierad. Utlänningar utan utbildning, utan svenska och utan arbete. Men du har inte sagt detta öppet ...
Vad detta har med tråden att göra? Jag vet inte men jag misstänker att folk är mindre brydda om fattigdomen beror på den typen av faktorer som utbildning och språk. Intresset bland skattebetalarna för att bidra ekonomiskt till en lösning kanske är mindre då?
I alla tider har styret löst arbetslöshet med så kallade beredskapsjobb. Billiga jobb för att hålla folk sysselsatt och förtjäna sina egna pengar - oavsett om man kallar det lön eller bidrag.
----
I vilket fall så talade inte killen i inslaget om den fattigdom som kommer nu. Den där vanligt, hyggligt folk som klarat sig själva förr helt plötsligt inte har råd att betala sina räkningar.
Wistrand nämnde också den tidigare kända siffran 700.000 i ekonomisk utsatthet.
Om man vill fokusera på etnicitet kan man förstås göra det. Jag har i tråden tidigare tagit ställning för att INTE göra det, då jag varit med om att ifrågasättas i min tidigare fattigdom och jämföras med människor i en ännu mer social tutsatt situation, som flyktingar.
Nu vill du också dra samtalet åt ett håll när vi inte längre pratar om de som är i ekonomisk utsatthet utan de som riskerar minskad förmögenhet och eventuellt byte av boendeform.
Jag är intresserad av ett samtal om fattigdomens villkor oavsett etnicitet och social situation.
Vad det innebär att inte ha en buffert och vilka livssituationer det tvingar fram.
Jonas Wistrand nämnde något luddigt i frågan att han vill ha ett samtal om fattigdom och att fattigdom betyder olika saker, men för honom var det mat, hyra och enkla sociala aktiviteter som definierade fattigdom.