Ska vi verkligen tycka synd om de som förköpts sig när räntan var låg?

Artikel idag i Svenskan om hur Saltsjöbaden förändrats. Folk åker kollektivt och handlar på Willys. Vet inte om det var hittepå, men om det var sanning så är nog folk oroliga på riktigt. 

Nähä. Vad tycker du att andra trådar tillför då?

Som "Jag matchar inte med någon på tinder", "vad har ni i kylskåpet hemma?" "kläder från hm har inte samma storlekar som PoP" "dagisfröken tittade konstigt på mig när jag hämtade barnen idag, varför?" osv, osv i all oändlighet.

Detta är ett mycket viktigt ämne som är verklighet för många som fallit för den giriga livsstilen och överbelånat sig utan att lyssna till banker eller andra ekonomiska råd. 

Du kanske inte tycker att några trådar tillför något? Forum kanske helt enkelt inte är för dig?

I Norrland, Dalsland, Dalarna och Värmland får du ett riktigt hyggligt ställe för 6 millar.
Men ja, i Sthlmsområdet får du på sin höjd en vanlig Sverigevilla.

Ts drar ju inte alla över en kam. Det är de som leker rika som får sig en släng av sleven. Lite ödmjukhet hade inte skadat för denna grupp människor som tror sig vara något de inte är.
De häcklar de som har det svårt på riktigt och gråter nu om att politikerna ska hjälpa dem, medan vi som sparat och snålat får betala för deras materialistiska köptvång om det ska utgå "krispaket" till de som lever över sina tillgångar.

De som lever över sina tillgångar är Lyxfällan-fall.

De som har råd på riktigt utan att ta lån är inte den grupp som ts klagar på. Tog du det som så?

Jag tillhör de som har lånat mycket. Köpte första bostaden 2013 för att komma in på bostadsmarknaden och tog ett lån på drygt 3,5 miljoner kronor. Var riktigt orolig för att räntorna skulle stiga, men hade turen att de sjönk istället - ändå till nu.

Varför lånade jag då så mycket? Amortering+ränta+avgift till brf blev lägre än att hyra en sämre lägenhet och dessutom betala lite till sig själv (amortering). Det vill säga bostadssystemet uppmuntrar till lån och risktagande. Försökte amortera hyfsat mycket för att minska risken. Jag har amorterat av drygt 600000 kronor nu så jag har fortfarande stort lån, men med bättre inkomst är det inte så farligt. Så det kan finnas en anledning till hög belåning - som i mitt fall att det blev billigare.

Nu har jag tur som hann binda räntan innan den började stiga, men det är inte för att jag var smart eller förutseende. Det var dels lite riskminimering och dels tur med timingen. 1,2% i 7 år till är bra skönt nu. Men återigen - jag hade bara tur.

En villa runt 6 miljoner kan jag absolut förstå. Här kostar villorna fortfarande 5-12 miljoner beroende på läge, storlek, skick mm. Så jag förstår absolut de som får det tufft nu. Kunde ha varit jag. Skillnaden är kanske att jag inte skulle leasa bil eller ta andra lån. Bolån och CSN-lån är vad jag kan sträcka mig till.

Så jag tänker inte säga "skyll er själva". Hela systemet har ju byggt på och uppmuntrat till lån.

TS har en poäng, men haken med den är att bostadsmarknaden har varit så överhettad i flera år och den familj som velat ha eller behövt en större bostad har inte haft något annat val än att agera på marknaden. Om drömhuset dyker upp är det svårt att avstå för det som ev kan hända. Och räntehöjning har nog alla med sunt förnuft vetat att den kunde komma, men elprischocken har ingen rådgivare eller ekonom förutsett. Så där har politikerna ett ansvar att kompensera, i synnerhet mtp hur mycket staten tjänar på elpriset bara i moms...

Men de som både köper dyrt och sedan direkt ger sig in på kostsamma renoveringar får skylla sig själva.

"När drömhuset dyker upp är det svårt att avstå"

"Jag kan inte bo i en tvårummare"

Vet ni hur människor har det i Sverige idag? Ska de säga som ni, att staten har ett ansvar att kompensera för deras separation/dödsfall/arbetslöshet/sjukdom så att de kan bo kvar i drömhuset, eftersom de inte kan bo i en tvårummare? 

Jag vill retroaktivt ha kompensation för att jag inte flyttade till drömhuset när det dök upp. 

Nej, staten ska kompensera för de ökade elkostnader de själva orsakat genom att verka på en instabil elmarknad där ett energislag sätter pris på all el. Om de inte gör det kommer även de som har bra ekonomi drabbas av arbetslöshet när företag tvingas lägga ner och då har du kanske inte ens råd att bo kvar i en tvårummare...

Problemet just nu är inte att räntan ökat utan att ALLA kostnader ökar - SAMTIDIGT. Vi har aldrig sett något liknande ekonomiskt läge tidigare, åtminstone inte på väldigt väldigt många år.

Ingen har räknat med att räntan ska öka med 10000kr/månad, elen med upp emot 20000 kr mer per månad, maten med 30% och bränslekostnader med 60%.

Även de som HAR räknat med en ganska stor marginal vid bostadsköp får det tufft nu. Framförallt om någon blir sjukskriven på lång tid eller behöver vara föräldraledig.

De allra flesta som drabbas är vanliga människor som jobbar och sliter för att få ihop vardagen, visst finns det några som tagit miljonlån för renoveringar som nu sitter i skiten, men det är nog inte det vanligaste.