Bonusbarn naken i min säng, sambo respekterar inte mig

Ett 7-årigt barn går att prata med.

Säg till henne att hon gärna får sova hos er men när man ligger många i samma säng så ska man ha trosor och/eller nattlinne på sig.

Säg det vänligt och utan krusiduller men med tydlighet att såhär är det. Sova tillsammans är mysigt MEN man har underkläder på.

Vad du ska göra åt sambon är det dock värre med. Att inte kunna prata med varandra om tankar och känslor, som är helt legitima, är en varningsflagg.

Sambons sits är skitjobbig. Han har tre arga kvinnor med tre olika viljor att försöka hantera och kompromissa mellan så att allt blir så smidigt som möjligt. Dottern, sambon och dotterns mamma. Vem som helst av dem kan när som helst göra hans tillvaro jäkligt jobbig. tre kvinnor med oerhörd makt över honom. Är som att ha tre seriemördare att försöka ta hänsyn till. Bråkar en så bråkar snart tre, så terrorbalansen måste hela tiden vara exakt jämn. 

Eller så skaffar han sig lite folkvett och inser att dotterns mamma inte har ett skit att säga till om hemma hos dem och att sambon har all rätt i världen att sätta sina egna gränser kring sin person. 

Dottern behöver också få lite uppfostran och få förklarat för sig att sover du i vår säng sover du med minst trosor på. 

 

Jag förstår inte varför du upplever det som ett problem.  Det är ett naket barn. Det mest naturliga som finns. Varför ska han behöva be henne klä på sig? Det är väl jättebra om hon är bekväm med att vara naken. Min son är 7 år, och jag har aldrig tänkt på att hans nakenhet skulle vara ett problem. Så jag förstår din sambo. Varför hindra en barns naturlighet? 

Ja du...då blir dottern sur, skvallrar till sin mamma, mamma blir arg ställer till problem, sambo blir arg ställer till problem och ber mig fixa problem jag inte kan fixa. Dotterns mamma hotar med vårdnadstvist, sambon hotar med att gå isär. Dubbla underhåll och totalt fukkad tillvaro. Visst trosorna hade jag krävt att hon hade på givetvis. Men det får framföras med finess för att inte påverka den delikata terrorbalansen med minsta möjliga provokation åt tre håll. 

Addera en kvinnlig chef på det där som är krävande och bråkar och kräver hon med så har du en stor del av orsaken till mäns självmordsstatistik. Det blir helt enkelt för mycket med kvinnor som drar i en från olika håll och tycker olika saker och alla måste bli nöjda.

 

När jag går till sängs så sover jag. Märker inte om någon i sängen är naken eller har på sig frack. Varför stör det dig att hon är naken?

Dottern får två val, ta på trosor eller sova i egen säng. 

Bråkar mamman säger man: Du bestämmer hemma hos dig, vi bestämmer här och så vägrar man helt enkelt lyssna på hennes skit. Lägg på luren i värsta fall. Hotar hon med vårdnadstvist så låt henen, INGEN kommer att ta henne på allvar om hon stämmer pga att man vill att dottern har trosor på sig. 

Män måste inse att den de lever med går före ex, även om exet är mamma till ens barn. Barn behöver förstå att man inte får som man vill i alla lägen utan att man måste kompromissa. 

Chefen går ju inte att göra så mycket åt, man får byta jobb isf. 

Ursäkta OT, men jag har en manlig kollega och vi andra 5 på avdelningen är kvinnor. Han trivs med att bara ha kvinnliga kollegor säger han. Han har 3 systrar, ingen bror, och 5 döttrar, inga söner. Han är mer van med kvinnor än med män så gillar det. Fast alla är nog krävande på sitt sätt. 

Det är inte alls naturligt att ha andras nakna barn i sin säng. Om mannen tycker att det är ok så får hon väl ligga i HANS säng. Att placera sina barn i andras sängar är sjukt.