Buskott

Wed 7 Sep 2022 08:32

36 svar

Bonusfamilj - hur gör ni?

Jag behöver råd - i flertalet.

Har varit skild sedan 2019 och har 2 egna flickor, de blir 6 och 10 år snart.
Strax efter skilsmässan blev jag tillsammans med min nuvarande sambo. Han har i sin tur en dotter, 9 år. Vi bor nu tillsammans i en villa, hans dotter hos oss i veckorna, varannan helg hos sin mamma och mina barn bor varannan vecka hos mig.

Vår relation har varit lite fram och tillbaka p.g.a distans tidigare, men det är nu löst - finally! Och jag tänkte då att när vi flyttar ihop på riktigt, lägger sig resten. Men jag har aldrig med på maken.

Hans dotter har svårt för att respektera, och förstå empati för andra. Detta leder till stora problem i vår vardag, främst mellan våra barn då de bråkar otroligt mycket då min 10-åring ofta blir ledsen och sårad, och likaså min 6-åring. Min sambo kallar mina barn ?överkänsliga? och nedvärderar dem för de blir ledsna, eftersom hans barn sällan visar ledsamhet, i stället allt som oftast argsinthet (skriker, slår i dörrar osv). Detta gör mina barn oroliga.

Vi har som en mur mellan oss när det gäller barnen och dess fostran och regler. Han tycker jag "skämmer bort" min 6-åring i allt, och jag får ständigt höra detta. Jag har 2 döttrar som alltid varit otroligt mammiga, då deras pappa aldrig varit speciellt närvarande i deras liv (anledningen till skilsmässan). Båda mina döttrar tar all min energi då de på mina veckor vill vara med sin mamma, gärna själva, all tid de kan, gärna utan varandra. Jag blir helt slut av att försöka hinna med allt annat- också! Till råga på det, är min lilla dotter nu 6 år, hon drömmer på natten, hon gråter, hon tror att "mamma ska försvinna, att någon ska röva bort mig" etc. Detta kräver ännu mer av mig.

Mitt i allt detta, ligger han på mig att jag ska avsätta tid till hans dotter, varför har jag inte tid till henne? Varför får inte hon leka kurragömma på övervåningen när jag lagt min 6-åring för natten? Hans dotter behöver ju få utrymme. Han ser allt som oftast sin dotter i helhet, och min lilla faller bort.

Vi har så olika syn på hur vi hanterar saker. Det här är en bråkdel, just det här är nutid och det som finns just nu för dagen som jag delar med mig av.

Hur kan jag få honom att förstå att jag vill alla barn väl, jag prioriterar faktiskt ingen mer eller mindre, utan jag vill bara att alla ska må bra. Men, alla har olika behov i perioder. Nu ska vi ?smyga med att jag sover hos min 6-åring några nätter så inte hans dotter märker det annars ska hon också börja med det?. Eller så talar man om att hon hade också en period i ungefär samma ålder, för barn har så? ?..
Är mitt förslag..

BahHumbug

Fri 9 Sep 2022 14:56

#21

elsi skrev 2022-09-09 08:04:55 följande:

Om man vill skapa en familj av två familjer genom att bli tillsammans så måste man agera familj också, och då bry sig om och visa omsorg även om den andres barn. Men om det inte passar en så är det bättre att inte bo tillsammans så att barnen kan få leva med sina föräldrar och slippa bo ihop med människor som inte vill ha dem i sitt liv.

Kan nästan slå vad om att det finns styvföräldrar som inte låter styvbarnen äta av det de har handlat. Det de har handlat är enbart till dem och deras barn. Vill de ha ett äpple så är det den andra förälderns ansvar.

Samtidigt kräver styvföräldrarna respekt och lydnad från sryvbarnen som inte ska ses eller höras.
Ingen kräver att styvföräldern ska bli en förälder, men om man inte agera som en extra vyxen som hjälper till så kanske man ska ha en KK för sina pulserande äggstockar.

Vad händer om om en av dem hamnar på sjukhus ett par dagar, ska man sparka ut barnen av ren princip?

elsi

Fri 9 Sep 2022 15:05

#22

Tekopp skrev 2022-09-09 12:31:38 följande:

Vaddå BÖR. Det BÖR man inte alls i alla fall.

Mina barn tycker mycket om både min sambo sedan 7 år och deras pappas sambo sedan 6 år. Men våra sambos är inte barnens föräldrar. Det kommer de aldrig att vara. Barnen är i första hand alltid vårt ansvar. Barnen far inte alls illa av det.

Och vaddå far illa av det för den delen? Det gör de inte alls. De har glasklart klart för sig vem som är förälder och vem som är extra vuxen. Och de förväntar sig inte att de extra vuxna tar samma ansvar som föräldrarna för ingen av oss har någonsin förespeglat att det skulle vara på det viset.

mina barn är mina barn. Jag förväntar mig inte att sambon ska känna ett pappa-ansvar för dem. min sambos barn är hans barn. Jag kommer aldrig känna för dem som jag känner för mina egna.

Det är mycket möjligt att du inte har en aning om hur dina eller din partners barn upplever det hela. Många egoistiska vuxna funderar inte så mycket över det så länge de själva får leva sina liv som de vill.

Och många vuxna beklagar sig över att behöva leva med partnerns barn som de inte känner någon samhörighet med, men tänker inte ett varv längre på hur det känns för barnen i fråga att tvingas in i den situationen.

elsi

Fri 9 Sep 2022 15:08

#23

sextiotalist skrev 2022-09-09 08:32:27 följande:

Det har med att alla är olika. Jag har inge åsikt om hur personer löser det, så länge alla mår bra och det fungerar, För en del fungerar ditt koncept perfekt, för andra är det en dålig lösning, hos oss hade det varit en urusel lösning, även sambons barn hade tyckt det.
Så det jag vänder mig emot att du säger att så ska det vara.
Jag håller med dig att det inte fungerar, och en av orsakerna är att det troligen gått för fort, men också att ts ska ta en föräldraroll som hon inte vill ha, gentemot mannens flicka.
Det viktigste är att alla trivs tillsammans, sedan hur rollerna är, det får det utformas som passar personerna bäst.

Och i TS verkar ingen trivas med någon, inte ens de vuxna.

Men att tvinga en grupp människor att leva under samma tak och inte ens se sig som nåt slags enhet och känna samhörighet med varandra, det kan vara fruktansvärt. Särskilt för barnen som verkligen inte har någon makt att förändra sin situation utan är i händerna på de vuxnas godtycke.

sextiotalist

Fri 9 Sep 2022 15:23

#24

elsi skrev 2022-09-09 15:08:02 följande:

Och i TS verkar ingen trivas med någon, inte ens de vuxna.

Men att tvinga en grupp människor att leva under samma tak och inte ens se sig som nåt slags enhet och känna samhörighet med varandra, det kan vara fruktansvärt. Särskilt för barnen som verkligen inte har någon makt att förändra sin situation utan är i händerna på de vuxnas godtycke.

Jag har alltid varit konsekvent när det gäller sådana här trådar. Om man väljer att leva ihop, så är grundförutsättningen att man tycker om varandra och respekterar varandra.
Den där enigheten du skriver om, det är något som brukar växa fram, inget som kommer för att man väljer att leva ihop. Och det bästa sättet att nå en sådan, om man kan kallar det enighet eller vad som, det är att barnen och den nya får lära känna varandra i sin takt, på deras villkor, inte en förälder som styr hur det ska ske.
Den relation som jag har med sambons barn är något som vuxit fram under många år och inte en dans på rosor heller, utan med en del motgångar.
Sedan behöver man inte se sig som en enhet. det räcker med att man trivs tillsammans.

Jemp

Fri 9 Sep 2022 15:28

#25

Buskott skrev 2022-09-07 09:35:54 följande:

Vad grundar du det på?

Jag gör liknande reflektion utifrån att du bor med en man som inte respekterar dina barn.

En tanke som inte löser situationen med sambon men kanske förenklar för dina barn och tiden med dig: kan de gå lite omlott? Typ att stora kommer söndag-söndag och lilla onsdag-onsdag? Då får de både tid ihop men även själva med dig (och sin pappa).

Jemp

Fri 9 Sep 2022 15:30

#26

Däremot är det självklart att du ska umgås även med hans dotter. Försök få in både det och egentid. Ni har ju dessutom tid när dina barn inte är där. Du har ju valt in 2 nya personer i ditt liv.

Wolfie13

Fri 9 Sep 2022 15:42

#27

Stackars barn, verkligen ingen "familj" detta

Ess

Fri 9 Sep 2022 16:39

#28

BahHumbug skrev 2022-09-09 14:56:41 följande:

Kan nästan slå vad om att det finns styvföräldrar som inte låter styvbarnen äta av det de har handlat. Det de har handlat är enbart till dem och deras barn. Vill de ha ett äpple så är det den andra förälderns ansvar.

Samtidigt kräver styvföräldrarna respekt och lydnad från sryvbarnen som inte ska ses eller höras.
Ingen kräver att styvföräldern ska bli en förälder, men om man inte agera som en extra vyxen som hjälper till så kanske man ska ha en KK för sina pulserande äggstockar.

Vad händer om om en av dem hamnar på sjukhus ett par dagar, ska man sparka ut barnen av ren princip?

Hamnar föräldern på sjukhus, så finns det ju en förälder till som får ta sina barn då. Det finns inget att diskutera gällande det, föräldrarna har skaffat barnen och får även ta sitt ansvar för dem.

BahHumbug

Fri 9 Sep 2022 16:51

#29

Ess skrev 2022-09-09 16:39:37 följande:

Hamnar föräldern på sjukhus, så finns det ju en förälder till som får ta sina barn då. Det finns inget att diskutera gällande det, föräldrarna har skaffat barnen och får även ta sitt ansvar för dem.

Tycker på ett sätt att det är sorgligt att man vägrar vara där för varandras barn. Säger man rakt ut "Jag valde din förälder och inte dig och jag hoppas att du försvinner så snart du kan" medan deras förälder ser på eller säger man det när föräldern inte är där när man träffas första gången?

BahHumbug

Fri 9 Sep 2022 16:58

#30

Jemp skrev 2022-09-09 15:30:51 följande:

Däremot är det självklart att du ska umgås även med hans dotter. Försök få in både det och egentid. Ni har ju dessutom tid när dina barn inte är där. Du har ju valt in 2 nya personer i ditt liv.

Tyvärr så behöver TS en hel vecka med flickans pappa för sig själv för att orka med sina barn.
Det är uppenbart att flickan söker sig till TS då flickan bara träffar sin mamma ett par timmar i månaden. Hennes pappa har en ny och så får hon två nya systrar varannan vecka som blir älskade och får umgås med sin mamma.

Inte undra på att det är tufft i familjen då de mer eller mindre slängdes in i en familj. Sedan får man inte glömma bort att killens dotter är i för puberteten och därför vara extra känslig och klänning.

Om man inte kan avara tio minuter på en vecka för att umgås med den nya kärlekens barn så är något fel. Det kan handla om att bara handla tillsammans eller laga maten tillsammans eller hjälpa till med läxor.

TS hur är flickans relation till sin mamma och gör de saker tillsammans eller är de bara hemma?

Ess

Fri 9 Sep 2022 17:12

#31

BahHumbug skrev 2022-09-09 16:51:23 följande:

Tycker på ett sätt att det är sorgligt att man vägrar vara där för varandras barn. Säger man rakt ut "Jag valde din förälder och inte dig och jag hoppas att du försvinner så snart du kan" medan deras förälder ser på eller säger man det när föräldern inte är där när man träffas första gången?

Varför skulle någon säga nåt sånt?
Men fakta är att man inte är en familj, och i många fall heller aldrig kommer bli. Varför skulle barnen se förälderns partner som en förälder?
Är dom lite dumma i huvudet och inte vet skillnad mellan sin förälder och en annan vuxen person?