Buskott

Wed 7 Sep 2022 08:32

36 svar

Bonusfamilj - hur gör ni?

Jag behöver råd - i flertalet.

Har varit skild sedan 2019 och har 2 egna flickor, de blir 6 och 10 år snart.
Strax efter skilsmässan blev jag tillsammans med min nuvarande sambo. Han har i sin tur en dotter, 9 år. Vi bor nu tillsammans i en villa, hans dotter hos oss i veckorna, varannan helg hos sin mamma och mina barn bor varannan vecka hos mig.

Vår relation har varit lite fram och tillbaka p.g.a distans tidigare, men det är nu löst - finally! Och jag tänkte då att när vi flyttar ihop på riktigt, lägger sig resten. Men jag har aldrig med på maken.

Hans dotter har svårt för att respektera, och förstå empati för andra. Detta leder till stora problem i vår vardag, främst mellan våra barn då de bråkar otroligt mycket då min 10-åring ofta blir ledsen och sårad, och likaså min 6-åring. Min sambo kallar mina barn ?överkänsliga? och nedvärderar dem för de blir ledsna, eftersom hans barn sällan visar ledsamhet, i stället allt som oftast argsinthet (skriker, slår i dörrar osv). Detta gör mina barn oroliga.

Vi har som en mur mellan oss när det gäller barnen och dess fostran och regler. Han tycker jag "skämmer bort" min 6-åring i allt, och jag får ständigt höra detta. Jag har 2 döttrar som alltid varit otroligt mammiga, då deras pappa aldrig varit speciellt närvarande i deras liv (anledningen till skilsmässan). Båda mina döttrar tar all min energi då de på mina veckor vill vara med sin mamma, gärna själva, all tid de kan, gärna utan varandra. Jag blir helt slut av att försöka hinna med allt annat- också! Till råga på det, är min lilla dotter nu 6 år, hon drömmer på natten, hon gråter, hon tror att "mamma ska försvinna, att någon ska röva bort mig" etc. Detta kräver ännu mer av mig.

Mitt i allt detta, ligger han på mig att jag ska avsätta tid till hans dotter, varför har jag inte tid till henne? Varför får inte hon leka kurragömma på övervåningen när jag lagt min 6-åring för natten? Hans dotter behöver ju få utrymme. Han ser allt som oftast sin dotter i helhet, och min lilla faller bort.

Vi har så olika syn på hur vi hanterar saker. Det här är en bråkdel, just det här är nutid och det som finns just nu för dagen som jag delar med mig av.

Hur kan jag få honom att förstå att jag vill alla barn väl, jag prioriterar faktiskt ingen mer eller mindre, utan jag vill bara att alla ska må bra. Men, alla har olika behov i perioder. Nu ska vi ?smyga med att jag sover hos min 6-åring några nätter så inte hans dotter märker det annars ska hon också börja med det?. Eller så talar man om att hon hade också en period i ungefär samma ålder, för barn har så? ?..
Är mitt förslag..

BahHumbug

Thu 8 Sep 2022 23:46

#11

Tekopp skrev 2022-09-08 14:45:18 följande:

Jag håller inte med om detta.
Jag förstår TS hundra procent avseende att vara helt matt själv efter att ha tagit hand om de egna barnens behov. TS behöver eventuella lugna stunder för att ta hand om sig själv lite och få återhämtning annars kommer hon inte hålla för sina egna barn och det är de som är hennes huvudsakliga ansvar och de ska prioriteras.
Sambons dotter är sambons huvudsakliga ansvar.
Det sagt måste allas basala behov såsom sömn respekteras och TS yngsta tycks sambon inte förstå har andra behov trots att hon är flera år yngre.

tyvärr TS, jag anser också att det bästa nog är att flytta isär igen. Det låter så problematiskt att utifrån din beskrivning har jag svårt att se att ni ska lösa detta om inte sambon är intresserad av en rejäl dialog och förändrad attityd.

Jag lever själv med egna, en sambos samt gemensamma barn så jag har erfarenhet. Jag skulle ha blivit extremt arg och min sambo gjort som din. Min yngsta är 3 resp 7 år yngre än hans barn och jag skulle aldrig ha accepterat att de fick leka så de väckte henne när vi flyttade ihop och hon var liten. Det är respektlöst. Efter nattningstid av husets yngsta ska det vara lugnt för alla.

Jag har heller aldrig förväntat mig att sambon ska prioritera mina barn om han själv är maxad med egna barnen och vice versa.

Klarar hans dotter inte av detta och om sambon inte klarar av att hantera dottern i det hela så flytta isär.

Ny handlar det inte om priotering, det handlar om att visa att man är där som en extra vuxen. Är det bara tjärnfamiljer som ska umgås med sina barn? Om pappan ska åka bort två dagar ska han då skicka iväg sin dotter för att den han är tillsammans med inte ska må dåligt?

Jag trodde att man tog hand om varandra och umgås som en familj om man är en styvfamilj. Om inte pappan är hemma ska hans dotter sitta på sitt rum medan mamman och hennes biologiska barn äter middag då det inte är hennes uppgift att kaga mat, ge mat och umgås med sitt styvbarn?

Barn behöver flera vuxna som finns där och som stöd. Det är väl klart att det känns om hon ser sina styv systrar ha en fin och stark relation till sin mamma. Medan hon bara ser sin mamma ett par timmar i månaden.

Om mannens dotter söker kontakt med TS ska hon skuva undan ett barn för att det inte är hennes?
I

Tekopp

Fri 9 Sep 2022 00:01

#12

BahHumbug skrev 2022-09-08 23:46:58 följande:

Ny handlar det inte om priotering, det handlar om att visa att man är där som en extra vuxen. Är det bara tjärnfamiljer som ska umgås med sina barn? Om pappan ska åka bort två dagar ska han då skicka iväg sin dotter för att den han är tillsammans med inte ska må dåligt?

Jag trodde att man tog hand om varandra och umgås som en familj om man är en styvfamilj. Om inte pappan är hemma ska hans dotter sitta på sitt rum medan mamman och hennes biologiska barn äter middag då det inte är hennes uppgift att kaga mat, ge mat och umgås med sitt styvbarn?

Barn behöver flera vuxna som finns där och som stöd. Det är väl klart att det känns om hon ser sina styv systrar ha en fin och stark relation till sin mamma. Medan hon bara ser sin mamma ett par timmar i månaden.

Om mannens dotter söker kontakt med TS ska hon skuva undan ett barn för att det inte är hennes?
I

Alltså - nu var det väl mamman som skulle åka bort och tyckte att pappans nya skulle ta hand om barnet trots att även pappan var borta?

När det är min boendevecka har ju ändå jag huvudansvaret och jag skulle aldrig någonsin förvänta mig att min exmans nya tjej ska ansvara för mina barn under den veckan trots att de har en mycket god relation. För det är i slutändan inte hennes barn.

Och exakt, det handlar om prioriteringar. jag prioriterar att finnas där för mina egna barn i första hand och det bör även de biologiska föräldrarna här göra. Om TS har lust att ta hand om dottern, great. Om det inte passar henne - inte hennes ansvar.

Personligen har jag fullt upp både i tid och mentalt med mina egna barn. Jag är inte det minsta intresserad av att ta hand om sambons barn på hans exfrus vecka. Jag är nog inte ensam om att känna så. Sedan finns alltid undantag och det beror på situation och barnens ålder etc. Men generellt sett är det inte det minsta konstigt att anse att de biologiska föräldrarna är ansvariga och att förvänta sig att TS är barnvakt på mammans vecka är totalt orimlig.

BahHumbug

Fri 9 Sep 2022 00:47

#13

Tekopp skrev 2022-09-09 00:01:44 följande:

Alltså - nu var det väl mamman som skulle åka bort och tyckte att pappans nya skulle ta hand om barnet trots att även pappan var borta?

När det är min boendevecka har ju ändå jag huvudansvaret och jag skulle aldrig någonsin förvänta mig att min exmans nya tjej ska ansvara för mina barn under den veckan trots att de har en mycket god relation. För det är i slutändan inte hennes barn.

Och exakt, det handlar om prioriteringar. jag prioriterar att finnas där för mina egna barn i första hand och det bör även de biologiska föräldrarna här göra. Om TS har lust att ta hand om dottern, great. Om det inte passar henne - inte hennes ansvar.

Personligen har jag fullt upp både i tid och mentalt med mina egna barn. Jag är inte det minsta intresserad av att ta hand om sambons barn på hans exfrus vecka. Jag är nog inte ensam om att känna så. Sedan finns alltid undantag och det beror på situation och barnens ålder etc. Men generellt sett är det inte det minsta konstigt att anse att de biologiska föräldrarna är ansvariga och att förvänta sig att TS är barnvakt på mammans vecka är totalt orimlig.

Jag tog det som ett exempel om pappan åker bort.
Åker mamman bort så ska hennes pojkvän självklart hjälpa till med hennes barn.

På flera här på familjeliv så låter det som om styvbarnen ska förvisas ner i källaren och inye ses eller höras för att de biologiska barnen är viktigare. Varför flytta ihop med någon som har barn redan innan om man inte vill upprätta en relation för att få familjen att fungera smidigare? Är det bara de vuxnas känslor som ska respekteras?

Jag förstår inte detta och jag förstår inte varför man inte kan umgås med varandras barn.
Om man inte kkarar av att umgås med personen man älskar barn varför inte dela upp huset så att man slipper de dem?
Ska man införa att man aldrig äter tillsammans utan att man äter på olika tider och att man bara lagar maten till sina biologiska barn och låter styvbarnen gå hungriga om inte deras förälder är där?

sextiotalist

Fri 9 Sep 2022 05:11

#14

BahHumbug skrev 2022-09-08 23:46:58 följande:

Ny handlar det inte om priotering, det handlar om att visa att man är där som en extra vuxen. Är det bara tjärnfamiljer som ska umgås med sina barn? Om pappan ska åka bort två dagar ska han då skicka iväg sin dotter för att den han är tillsammans med inte ska må dåligt?

Jag trodde att man tog hand om varandra och umgås som en familj om man är en styvfamilj. Om inte pappan är hemma ska hans dotter sitta på sitt rum medan mamman och hennes biologiska barn äter middag då det inte är hennes uppgift att kaga mat, ge mat och umgås med sitt styvbarn?

Barn behöver flera vuxna som finns där och som stöd. Det är väl klart att det känns om hon ser sina styv systrar ha en fin och stark relation till sin mamma. Medan hon bara ser sin mamma ett par timmar i månaden.

Om mannens dotter söker kontakt med TS ska hon skuva undan ett barn för att det inte är hennes?
I

Det var min sambo eller barnens mamma som tog hand om barnen.
Jag hoppade endast in i nödfall, typ som en moster eller faster.

Madida

Fri 9 Sep 2022 06:26

#15

Jag hade snabbt som tusan återgått till att vara särbo. Dina barn mår inte bra och det är din uppgift att skydda dem. Du mår inte heller bra. Och du och din sambo verkar vara alldeles för långt ifrån varandra gällande barnuppfostran.
Men jag blir nyfiken, märkte du inte av dessa problem innan ni blev sambo?

elsi

Fri 9 Sep 2022 08:04

#16

sextiotalist skrev 2022-09-08 14:44:21 följande:

Allt detta ska hennes pappa tillgodose.
Men jag håller med om att de flyttade ihop för tidigt.

Om man vill skapa en familj av två familjer genom att bli tillsammans så måste man agera familj också, och då bry sig om och visa omsorg även om den andres barn. Men om det inte passar en så är det bättre att inte bo tillsammans så att barnen kan få leva med sina föräldrar och slippa bo ihop med människor som inte vill ha dem i sitt liv.

sextiotalist

Fri 9 Sep 2022 08:13

#17

elsi skrev 2022-09-09 08:04:55 följande:

Om man vill skapa en familj av två familjer genom att bli tillsammans så måste man agera familj också, och då bry sig om och visa omsorg även om den andres barn. Men om det inte passar en så är det bättre att inte bo tillsammans så att barnen kan få leva med sina föräldrar och slippa bo ihop med människor som inte vill ha dem i sitt liv.

OK, jag har endast 25 års erfarenhet, så det kanske inte räknas eller?
Nej, man måste inte bli en familj, som en kärnfamilj, för att man väljer att bo ihop. Man kan mycket väl ha tydliga ansvarsområden mellan de olika familjerna,
Det är ganska vanligt att man tror att, bara för att man inte tar något föräldranasvar över den andras barn, så vill man inte ha dom där.
Min sambos barn har aldrig sett mig som en extraförälder, men däremot har vi en väldigt bra och nära relation med varandra. Inte som jag och sonen, såklart, men en bra relation.
Fast i det här fallet (ts då) så är det hon som ska anamma en sk förälderroll, det verkar inte så att mannen i det här fallet tänker på att ta samma roll. Vilket inte alls är ovanligt, pappan träffar en ny och backar från sitt förädraskap och lägger över det till den nya kvinnan

elsi

Fri 9 Sep 2022 08:26

#18

sextiotalist skrev 2022-09-09 08:13:45 följande:

OK, jag har endast 25 års erfarenhet, så det kanske inte räknas eller?
Nej, man måste inte bli en familj, som en kärnfamilj, för att man väljer att bo ihop. Man kan mycket väl ha tydliga ansvarsområden mellan de olika familjerna,
Det är ganska vanligt att man tror att, bara för att man inte tar något föräldranasvar över den andras barn, så vill man inte ha dom där.
Min sambos barn har aldrig sett mig som en extraförälder, men däremot har vi en väldigt bra och nära relation med varandra. Inte som jag och sonen, såklart, men en bra relation.
Fast i det här fallet (ts då) så är det hon som ska anamma en sk förälderroll, det verkar inte så att mannen i det här fallet tänker på att ta samma roll. Vilket inte alls är ovanligt, pappan träffar en ny och backar från sitt förädraskap och lägger över det till den nya kvinnan

Eh, va? Vad vet du om mina erfarenheter. Varför skulle dina åsikter väga tyngre än mina?

Om man ska bo ihop och låtsas att man är en familj så bör man göra det fullt ut, för annars far någon illa. Det är oftast barnen, men det kan även vara någon eller båda vuxna.

Och jag håller helt med om att ingen ska ta på sig en påtvingad föräldraroll, men om det nu är så besvärligt att leva med andras barn kanske man ska avstå det istället för att tvinga barnen att bo med vuxna som inte vill ha dem där.

I TS beskrivning verkar ingen i den nya "familjen" må särskilt bra av situationen. troligen för att det gått alltför fort fram och för att ingen av de inblandade känner någon samhörighet med varandra (knappt ens de vuxna) utan bara tvingas in under samma tak.

sextiotalist

Fri 9 Sep 2022 08:32

#19

elsi skrev 2022-09-09 08:26:28 följande:

Eh, va? Vad vet du om mina erfarenheter. Varför skulle dina åsikter väga tyngre än mina?

Om man ska bo ihop och låtsas att man är en familj så bör man göra det fullt ut, för annars far någon illa. Det är oftast barnen, men det kan även vara någon eller båda vuxna.

Och jag håller helt med om att ingen ska ta på sig en påtvingad föräldraroll, men om det nu är så besvärligt att leva med andras barn kanske man ska avstå det istället för att tvinga barnen att bo med vuxna som inte vill ha dem där.

I TS beskrivning verkar ingen i den nya "familjen" må särskilt bra av situationen. troligen för att det gått alltför fort fram och för att ingen av de inblandade känner någon samhörighet med varandra (knappt ens de vuxna) utan bara tvingas in under samma tak.

Det har med att alla är olika. Jag har inge åsikt om hur personer löser det, så länge alla mår bra och det fungerar, För en del fungerar ditt koncept perfekt, för andra är det en dålig lösning, hos oss hade det varit en urusel lösning, även sambons barn hade tyckt det.
Så det jag vänder mig emot att du säger att så ska det vara.
Jag håller med dig att det inte fungerar, och en av orsakerna är att det troligen gått för fort, men också att ts ska ta en föräldraroll som hon inte vill ha, gentemot mannens flicka.
Det viktigste är att alla trivs tillsammans, sedan hur rollerna är, det får det utformas som passar personerna bäst.

Tekopp

Fri 9 Sep 2022 12:31

#20

elsi skrev 2022-09-09 08:26:28 följande:

Eh, va? Vad vet du om mina erfarenheter. Varför skulle dina åsikter väga tyngre än mina?

Om man ska bo ihop och låtsas att man är en familj så bör man göra det fullt ut, för annars far någon illa. Det är oftast barnen, men det kan även vara någon eller båda vuxna.

Och jag håller helt med om att ingen ska ta på sig en påtvingad föräldraroll, men om det nu är så besvärligt att leva med andras barn kanske man ska avstå det istället för att tvinga barnen att bo med vuxna som inte vill ha dem där.

I TS beskrivning verkar ingen i den nya "familjen" må särskilt bra av situationen. troligen för att det gått alltför fort fram och för att ingen av de inblandade känner någon samhörighet med varandra (knappt ens de vuxna) utan bara tvingas in under samma tak.

Vaddå BÖR. Det BÖR man inte alls i alla fall.

Mina barn tycker mycket om både min sambo sedan 7 år och deras pappas sambo sedan 6 år. Men våra sambos är inte barnens föräldrar. Det kommer de aldrig att vara. Barnen är i första hand alltid vårt ansvar. Barnen far inte alls illa av det.

Och vaddå far illa av det för den delen? Det gör de inte alls. De har glasklart klart för sig vem som är förälder och vem som är extra vuxen. Och de förväntar sig inte att de extra vuxna tar samma ansvar som föräldrarna för ingen av oss har någonsin förespeglat att det skulle vara på det viset.

mina barn är mina barn. Jag förväntar mig inte att sambon ska känna ett pappa-ansvar för dem. min sambos barn är hans barn. Jag kommer aldrig känna för dem som jag känner för mina egna.

Bonusfamilj - hur gör ni?

INNEHÅLL