Bonusfamilj - hur gör ni?
sextiotalist skrev 2022-09-08 14:44:21 följande:
Allt detta ska hennes pappa tillgodose. Men jag håller med om att de flyttade ihop för tidigt.
Inlägg från: elsi
|
-
Om man vill skapa en familj av två familjer genom att bli tillsammans så måste man agera familj också, och då bry sig om och visa omsorg även om den andres barn. Men om det inte passar en så är det bättre att inte bo tillsammans så att barnen kan få leva med sina föräldrar och slippa bo ihop med människor som inte vill ha dem i sitt liv.
Men jag håller med om att de flyttade ihop för tidigt. -
Eh, va? Vad vet du om mina erfarenheter. Varför skulle dina åsikter väga tyngre än mina?sextiotalist skrev 2022-09-09 08:13:45 följande:OK, jag har endast 25 års erfarenhet, så det kanske inte räknas eller?
Nej, man måste inte bli en familj, som en kärnfamilj, för att man väljer att bo ihop. Man kan mycket väl ha tydliga ansvarsområden mellan de olika familjerna,
Det är ganska vanligt att man tror att, bara för att man inte tar något föräldranasvar över den andras barn, så vill man inte ha dom där.
Min sambos barn har aldrig sett mig som en extraförälder, men däremot har vi en väldigt bra och nära relation med varandra. Inte som jag och sonen, såklart, men en bra relation.
Fast i det här fallet (ts då) så är det hon som ska anamma en sk förälderroll, det verkar inte så att mannen i det här fallet tänker på att ta samma roll. Vilket inte alls är ovanligt, pappan träffar en ny och backar från sitt förädraskap och lägger över det till den nya kvinnan
Om man ska bo ihop och låtsas att man är en familj så bör man göra det fullt ut, för annars far någon illa. Det är oftast barnen, men det kan även vara någon eller båda vuxna.
Och jag håller helt med om att ingen ska ta på sig en påtvingad föräldraroll, men om det nu är så besvärligt att leva med andras barn kanske man ska avstå det istället för att tvinga barnen att bo med vuxna som inte vill ha dem där.
I TS beskrivning verkar ingen i den nya "familjen" må särskilt bra av situationen. troligen för att det gått alltför fort fram och för att ingen av de inblandade känner någon samhörighet med varandra (knappt ens de vuxna) utan bara tvingas in under samma tak. -
Det är mycket möjligt att du inte har en aning om hur dina eller din partners barn upplever det hela. Många egoistiska vuxna funderar inte så mycket över det så länge de själva får leva sina liv som de vill.Tekopp skrev 2022-09-09 12:31:38 följande:
Vaddå BÖR. Det BÖR man inte alls i alla fall.
Mina barn tycker mycket om både min sambo sedan 7 år och deras pappas sambo sedan 6 år. Men våra sambos är inte barnens föräldrar. Det kommer de aldrig att vara. Barnen är i första hand alltid vårt ansvar. Barnen far inte alls illa av det.
Och vaddå far illa av det för den delen? Det gör de inte alls. De har glasklart klart för sig vem som är förälder och vem som är extra vuxen. Och de förväntar sig inte att de extra vuxna tar samma ansvar som föräldrarna för ingen av oss har någonsin förespeglat att det skulle vara på det viset.
mina barn är mina barn. Jag förväntar mig inte att sambon ska känna ett pappa-ansvar för dem. min sambos barn är hans barn. Jag kommer aldrig känna för dem som jag känner för mina egna.
Och många vuxna beklagar sig över att behöva leva med partnerns barn som de inte känner någon samhörighet med, men tänker inte ett varv längre på hur det känns för barnen i fråga att tvingas in i den situationen. -
Och i TS verkar ingen trivas med någon, inte ens de vuxna.sextiotalist skrev 2022-09-09 08:32:27 följande:Det har med att alla är olika. Jag har inge åsikt om hur personer löser det, så länge alla mår bra och det fungerar, För en del fungerar ditt koncept perfekt, för andra är det en dålig lösning, hos oss hade det varit en urusel lösning, även sambons barn hade tyckt det.
Så det jag vänder mig emot att du säger att så ska det vara.
Jag håller med dig att det inte fungerar, och en av orsakerna är att det troligen gått för fort, men också att ts ska ta en föräldraroll som hon inte vill ha, gentemot mannens flicka.
Det viktigste är att alla trivs tillsammans, sedan hur rollerna är, det får det utformas som passar personerna bäst.
Men att tvinga en grupp människor att leva under samma tak och inte ens se sig som nåt slags enhet och känna samhörighet med varandra, det kan vara fruktansvärt. Särskilt för barnen som verkligen inte har någon makt att förändra sin situation utan är i händerna på de vuxnas godtycke.