Jag får helt enkelt dra lasset själv

Jag blir rent mörkrädd av din mans inställning! Latarsel är det mildaste jag kommer på. Ni är på väg mot undergången rent ekonomiskt- och det med stormsteg. Du får ställa ultimatum. Annars kan du ju lika gärna bli ensamstående. Skulle säkert gå bättre än det här gör. Och hur i hela friden kan han fortfarande få a-kassa efter så lång tid?! Eller vad han nu får.

Lider med dig ts. 

Chock och förnekelse kan vara relativt vanligt för människor i hans situation. Att man t.ex. inte kan få ett "fint" jobb utan måste ta ett "skitjobb" kan många människor inte helt enkelt acceptera. Likaså att man är arbetslös och ÄR fattig. Kanske vill han hålla situationen hemlig för sina barn och reagerade därför som han gjorde.

Jag tror många människor är i chock av det ekonomiska läget ljust nu. Många stoppar helt enkelt huvudet i sanden istället för göra en budget och tänka ut värsta-fall-scenarion, för man vet innerst inne att det inte kommer att gå. Då lever man kanske hellre i förnekelse än tar verkligheten. 

Har han funderat på att gå till en kurator via vårdcentralen t.ex.? Om han har någon form av livskris när han förlorade jobbet kanske han behöver prata med någon utomstående. 

Men rent krasst. Ifall inget fungerar och du tömt ut alla alternativ, vad är ditt val? Gå i personlig konkurs själv för han inte kan ta verkligheten? Vid någon tidpunkt måste du sätta något ultimatum.

Känns som det här är helt ohållbart. Med bara 600 kr över i månaden och 2000 kr buffert krävs det inte mycket för att ni ska gå back. Lite dyrare el eller någon dags sjukdom så hamnar ni på minus. 

Efter en viss tids arbetslöshet sänks väl dessutom A-kassan till en lägre nivå. 

Ärligt talat hade jag sett till att lägga de pengar som eventuellt blir över på ett separat konto som han inte har tillgång till för att lägga upp en buffert och inte låta honom se de pengarna.

Täcker han i nuläget ens hälften av de gemensamma kostnaderna? Borde vara minikrav i alla fall. 

Tonåringar, och din "man" är precis en sådan, förstår endast klara och tydliga konsekvenser.
Du behöver strypa det som kan strypas. Säg upp avtal etc. Du behöver inte ta ansvar för allt.
Skriv ut skilsässopapper och skicka in. Du kommer att få betänketid på ett halvår så du får tid att fundera på om du vill fortsätta denna relation. 

Tror man bör räkna med upp till dubbla elkostnaderna (exklusive nätavgifter och andra fastna kostnader) och ca 10% ökning av matpriser närmsta året för att vara på den säkra sidan. 

Dessutom brukar man väl rekommenderas att ha minst 2 månadslöner i buffert, just för att kunna klara inkomstbortfall p.g.a sjukdom, oförutsedda utgifter etc. 

Hade ni haft de marginalerna hade jag kanske tyckt att du nojade, annars känns det som att det är väldigt sunt att se över både kostnader och inkomster.

Vill maken inte att du ska "noja" kan han börja med att på något sätt dra in några tusen extra per månad. Jobb,  sälja av saker ni inte behöver (barnens gamla kläder och friluftsprylar, samla pantflaskor...

Vad är hans plan om du skulle bli sjuk i influensa i 2 veckor, med inkomstförlust i form av sjuklön och karensdag?

Det får nog bli mycket soppor, grytor och gratänger framöver om maken inte skaffar nytt jobb, och bidrar han inte med hälften av kostnaderna så har han valt bort möjligheten att bestämma menyn.

Se också över vad ni kan sälja. Har ni en bil som inte är nödvändig för ditt jobb så är det kanske en lyx som ni inte har råd med. Han jobbar ju ändå inte och har gott om tid att cykla eller gå till billiga affärer och handla...