Min autistiska son vägrar skolan, vad gör jag?

Låt honom gå skolan hemifrån eller bara för sig själv. 

Att söka ett autismgymnasium kanske vore en lösning. Fast det blir väl till nästa år antar jag så hjälper kanske inte nu.

Jag vill såklart samtidigt att han ska lära sig Träffa folk men har tänkt tanken att få plugga en del hemifrån.

innebär Autism gymnasie särskolegymnasium?
tror inte det är ett alternativ då man inte får särskola här om man är högfungerande ??

Här kan du hitta skolor som har anpassad undervisning. www.gymnasium.se/sok/autismspektrumtillstand

Hos oss i vår kommun finns det gymnasium för elever med en diagnos inom autistiskt spektra. Det är lite lättare att få plats där än på vår grundskoleenhet med samma inriktning. 

Rent generellt är det dock svårt om eleverna har fungerat utan större anpassningar i grundskola. Med större anpassningar syftar jag på assistent eller mindre undervisningsgrupp under större delen av skoldagen. 

Jag tycker du resonerar bra när du säger att det gått för kort tid. Kan du sätta en tid som ditt barn måste försöka..? 2-3 veckor? Kan ha sätta ord på vad som inte känns bra/rätt? Kanske är
det saker som går att ändra påverka?

Om man vill byta/söka sig vidare, prata med SYV. Enligt min erfarenhet är det inte bra att låta mönstret att vara hemma, bli så befäst Som i ett helt år. Om inte program byte är aktuellt kanske IM och en praktikplats är en möjlig väg? Osäker om man får det om man är behörig, men frågan är ju fri. Hade ändå krävt någon aktivitet, som praktik eller helgjobb. Scanna av kontaktnät efter något eget om inte skolan ordnar praktik. Kanske finns det intresse som lockar? Något inom det?

Förstår det. Men om det fungerar för honom och han därmed kan gå klart gymnasiet så är det kanske ändå viktigare. Kan bara tänka mig hur trötta de blir i huvudet av allt stök i skolan.

Träffa folk kan han ju göra på fritiden och på jobbet senare.

Han är knappast högfungerande om han med nöp och näppe klarade grundskolan. 

Men hur kan ni ha stått i kö till habilitering i 4 år? Får ni inte stöd och hjälp i detta? Jag tyckte vi fick vänta länge som fick vänta i 3 månader på att få samtalsstöd med vår son (som då inte ens hade någon diagnos). Efter diagnosen har vi anmält oss till adhd-center och där tog det typ en vecka att komma igång (men sedan väntan till kursstarter). 

4 år känns helt absurt. Skulle råda er att låta sonen ta ett sabbatsår och ligga på habiliteringen istället och sedan nya tag när ni fått mer stöd. 

Nej, det är ingen särskola. Det är 'bara' en skola med extra stöd för den som har autism av olika grad. 

Man får vänta flera år på utredningar med.  

Om de inte är väldigt säkra på att det tex är adhd då vill säga 

Vi fick utredning på några månader men låg på ganska mycket och fick en "vårdprioritering" eftersom han inte gick i skolan. Men hörde att det tar längre tid om det gäller autism för då är det bara BUP man kan gå via och de är långsammare. 

Nu vet jag inte var i landet ni bor, men här i Stockholm finns det både gymnasium med autisminriktning och med allmän specialpedagogik inriktning. Eftersom ni fått vänta så länge på utredning och tid på habiliteringen utgår jag från att ni inte bor här. Kolla upp vilka gymnasium som finns där ni bor som är särskilt anpassade. Eleverna läser ett nationellt gymnasieprogram men själva skolmiljön är mer anpassas med mindre klasser, mer stöd och struktur med mera. 

Det finns också tex i Örebro en folkhögskola som jag hoppas min dotter pallar att gå nästa år. Hon var peppad förut men så kom pandemin.   Nu är det svårt att  motivera henne igen, men hon behöver verkligen! Den ger dem även andra kunskaper som hur man gör med banker etc. 

Ja då visste de väl vad han hade mer eller mindre. En annan väntade i 3 år på npf utredning men hade ändå ingen adhd eller autism sen. Kan säga att det var ju inte så kul att ha gått runt i flera år och trott det och sen var det inget. Tänkte dagligen på det där och nedvärderade mig själv. Inget negativt med de som har diagnoser men mig visste de inte vad det var så de slängde runt sådär 5-6 diagnoser. sedan var det inget av det utan pans/pandas istället.

Men skitsamma. 

Tycker iallafall ts som borde läsa skolan i egen takt. Det där med det sociala klarar han kanske inte helt enkelt just nu. Får han lösa klart skolan och känna att han fixar det blir han kanske därmed gladare och mer social automatiskt. Han kan ju umgås med folk i skolan ändå. Om han nu vill. 

Usch vad jobbigt. Jag läste på jättemycket under 1-2 år innan jag själv kunde identifiera att han "måste ha" en specifik diagnos och efter det gick det ganska snabbt. Var som att både skolan och psykologen också såg bitarna falla på plats med vad hans problem berodde på när jag tog upp min misstanke som sedan också visade sig stämma.

Hej. Det är svårt att svara då man inte vet hur stora problem han har med det sociala men En viktig sak i detta är att hans reaktion inte behöver ha något att göra med hans autism. En person  kan känna tidigt att dessa människorna kan jag bara inte gå hela 3 år med i skolan.. Han kanske också behöver få gå på magkänslan som andra. Har du aldrig själv gått på magkänslan när det gäller tex både att säga ja eller nej til skola,l jobb och eller relationer. Det är ganska vanligt att tonåringar byter antingen linje och eller skola den första månaden på gymnasiet. De har så många val så det är inte lätt att välja i 9:an. Hoppas det löser sig.