Jag går under

När du skriver så här misstänker jag att det inte var någon random man på internet som du chattade med utan någon du känner, typ en kollega. Och att denne man fortfarande finns kvar i din vardag, även om du lagt ned själva sexchattandet. 

I så fall tycker jag inte du kan gå till parterapi med din man utan att nämna något om det inträffade som ju är solklar otrohet utan gråzoner. Det vill vara falskt att gå till terapi och bara fokusera på din mans humör samt er bristande kommunikation, men förtiga det som mest plågar dig. Antingen håller du helt tyst och avstår från terapi, eller så lägger du alla kort på bordet.

Hej!
Har gjort precis det du gjort. Det blev inte så bra initialt, men allt ont för något gott med sig.
Dig hade jag gärna skrivit privat med.

mvh M

Men herregud människa, slappna av. Det är ju inte direkt så att du har mördat någon. Du har sexchattat. Varför riva upp himmel och helvete för det? Du har ju inte direkt legat med någon annan heller, och även om du hade gjort det så är det faktiskt inte det största brottet i världen heller.

Andas och ta det lugnt. Det är en social konstruktion att du mår så dåligt över detta. Som så mycket annat finns normer som vi lärt oss att följa och som säger åt oss hur vi ska tänka, tycka och agera i en viss situation. Nu tror din hjärna att du behöver må så här dåligt över sexchatten, när du i själva verket kan låta det sjunka undan och istället fokusera på att låta ditt förhållande växa och frodas. Du Malte skifta fokus. Det du gör ni hjälper ingen. Det stjälper och kommer inte leda till något bra alls. 

Tycker inte du ska va så hård mot dig själv. Lite snesteg här å var är bara mänskligt och du verkar ju veta när gränsen är nådd.
Han kanske inte förtjänar dig heller alla dar i veckan?

Sexchatt är INTE ok, och det vet du. Men du har ett samvete och känner att du gjort något illojalt mot din man.

Förlåt dig själv. Du har inte varit otrogen irl. Det är tufft men tänk på vsd dom är bäst gör ert förhållande. Och vad hade han gjort i samma sits? Du måste inte berätta. 

Om min man hade sexchattat, ångrat sig, tigit och aldrig mer gjort om det, fine.

(Och nej, alla.sexchattar inte som nån skrev. Har aldrig gjort.)

När jag läser vad du skrivit så undrar jag om inte din 40-årskris övergått i depression?

Känslor av ovärdighet samt aptitlöshet är vanliga då.

Du är själv inne på att berätta inte kommer att lösa dina problem, och oavsett hur du väljer att göra angående det, fundera på att söka hjälp för ditt psykiska mående!

Innan du som i din rubrik: går under! 

Håller med

Nja, samvete och empati är något vi föds med INTE en "social konstruktion" och de som saknar den förmågan anses vara psykiskt störda, tex psykopater, narcissister, etc. Dessa personer kan göra vad som helst utan att känna dåligt samvete för de saknar helt enkelt den förmågan.

Att TS hjärna svarar med dåligt samvete betyder att TS hjärna fungerar normalt och det är något TS ska vara glad över. Att träna sig själv att bete sig som en psykopat / narcissist känns inte som en bra lösning, varför skulle någon vilja träna sig till ett handikapp?

Människans förmåga att rationalisera upphör aldrig att förvåna...

1) Du är bara mänsklig:   Dvs att vara vara en del av arten homosapiens (mänsklig) ger per automatik ett frikort att bete sig precis som man vill. 

2) Du verkar veta när gränsen är nådd:  Dvs, man kan skita i sin partners gränser utan enbart utgå efter sina egna gränser. Tycker man själv sextjatt är ok så är det ok för båda, tycker man själv att ligga med andra är ok så gäller det ens partner med. I ett förhållande sätts inte gränserna av båda utan av en själv.

3) Han kanske inte förtjänar dig:  Dvs om man beter sig illa så lägger man skulden på sin partner och rättfärdigar sina egna FAKTISKA misstag med påhittade, potentiella misstag ens partner skull kunna ha begått. Tex... det är helt ok att jag sextjattar med andra för min partner skulle ju potentiellt kunna ha legat med andra i flera år och då är ju mitt misstag nästan obetydligt i jämförelse...

En person som resonerar på det här sättet som du gör skulle jag inte lita ett dugg på. Jag menar finns det någon handling du inte skulle kunna bortförklara för dig själv?

Tror inte du gjort något han inte har gjort.
Låt tid passera, det värsta går över och alla bär vi på saker vi inte delar med oss av. Låt detta vara din ventil.

Trådstartaren här.

Det eskalerade rejält och jag blev nästan inlagd på psyket efter mitt inlägg här.
Sov i tre veckor. Kunde inte behålla någon mat. Var helt apatisk i nästan åtta veckor.
Fick diagnosen djupt deprimerad.
Är på fötter igen med antidepressiva och ångestdämpande.
Går till en fantastisk psykolog.
Jag har inte berättat.
För jag vet inte om jag stannar i mitt äktenskap.
Förstår först nu vad som gick snett...

Tack till alla som skrev ❤️

Vad tråkigt att höra att du mått så dåligt, men skönt att du mår bättre nu och är på fötter igen! Vilken tur att du fått tag i en fantastisk psykolog, håll hårt i hen, för sådana växer inte på träd. Insikt om vad som gick fel är första steget mot att förstå hur du ska lösa situationen och ditt äktenskap. Kom ihåg att det är okej att stanna, men också att lämna. Önskar dig lycka till med ditt fortsatta mående! ❤️

Med andra ord, du är ute efter andra snoppar.

Ja, du har väl kommit på att det var hans fel hela tiden?

Har två barn och varit gift i 16år. Under corona kom jag på min fru med att vara otrogen. Otroligt smärtsamt och många hårda och långa samtal senare hittade vi vår väg frammåt. Efter så många år tillsammans så går i pricip alla förhållande genom någo kris. Många tar varandra för givet och självklart har man inte samma känslor för varandra som då man träffades. Finns bara ett svar på din ångest och funderingar. Kommunikation, det är viktigt att tala om allt och länge. Släpp alla måsten och prata bara om er. Vad vill ni vara om 5 år? Och var vill du vara om 5 år. Sedan arbetar du/ni för att nå dit. 

Själv så hittade vi elden igen och visst fortfarande har vi problem men allt blir lättare att lösa när man pratar.

Du tycker inte det är lite konstigt att:

1) Det kräves att hon skulle knulla nån annan och bli påkommen för att hon skulle lära sig prata om eventuella problem?

2) Att ni tog varandra för givna men det bara var hon som knullade någon annan, inte du?

3) Hon förmodligen inte pratat öht om hon inte blivit påkommen?

Du kanske borde vara försiktig med att avskriva allt som "relationsproblem" för alla har som du skriver problem till och från i långa relationer, men det är lång ifrån alla som är otrogna för det. Vissa pratar med sin partner om sina problem INNAN de bli påkomna med att vara otrogna inte efter. Varför gjorde inte din fru det?